Från skogsägarhåll har man i samband med certifieringsprocessen velat tillgodoräkna sig den s.k. uppoffring man gör genom att inte avverka träd på impedimentmark. Detta framstår som ett mycket svagt försvar i skenet från en utredning om de trädbärande impedimentens betydelse för de rödlistade skogsarterna.

Utredningen har gjorts av Artdatabanken. Den ingår som en del i Miljövårdsberedningens uppdrag till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, i vilket man skulle ta reda på behovet av skogsmark avsatt för biologisk mångfald.

Ett mindre antal rödlistade arter är betjänta av att man inte avverkar träd på impedimentmark. Endast 2% av de rödlistade  skogsarterna har sin huvudsakliga hemvist på impediment. För dessa arters överlevnad är  impedimenten av stor betydelse. Dessa marker har dessutom marginell  betydelse för ytterligare ca 5% av de rödlistade skogsarterna.

Impedimentens värde för biologisk mångfald i allmänhet och för rödlistade arter i synnerhet ökar om de ingår i en  landskapshelhet med sparade kantzoner, mosaikartade bestånd, korridorer, nyckelbiotoper och reservat, samt god naturvårdshänsyn på själva produktionsytorna.

För att bevara den helt dominerande majoriteten av rödlistade skogsarter (93 % av totalt 1662 arter), krävs det framför allt att större arealer skyddade områden på produktiv skogsmark avsätts. Speciella kvaliteter, såsom död ved, äldre lövträd och brandskadade träd, bör man också ta hänsyn till och återskapa.