Vi tar av tradition för givet att grundläggande naturvetenskapliga företeelser är och förblir en del av mänsklighetens allmänna kunskapsarv. Vi vill gärna se att epokgörande idéer som Mendelejevs periodiska system, Linnés sexualsystem och Mendels ärftlighetslagar ska vara tillgängliga för alla oberoende av tid, politiskt system eller samhällstillhörighet. Något som gör att dessa genom sin stora spridning skapar möjlighet för en bredare variation i tillämpningar och tolkningar — en mångfald ur vilken framsteg kan uppnås. Låt oss kalla det för den naturvetenskapliga och/eller den biologiska allemansrätten. Så har det varit – men det gäller inte längre.
Privatisering av de genetiska allmänningarna
Insikten att världen och därmed även villkoren för hur vetenskapen bedrivs har förändrats, verkar i ringa grad ha nått forskarsamhället annat än på det tekniska planet t.ex. genom biotekniken. Upplysningstidens credo om en separation mellan vetenskap, moral och politik upprätthålls än idag med alltmer konstlade medel. I början av 2002 redovisade de vetenskapliga tidskrifterna Science och Nature kartläggningen av risets genom. Arbetet hade gjorts vid ett antal multinationella företag och offentliga forskningsinstitutioner. Det spektakulära i detta var att vissa delar av kartläggningen tills vidare skulle förbli privat egendom. Riset kan betraktas som en modellväxt för all stråsäd. Dess genom är därmed också till stor del en genetisk karta även för andra spannmål. Likt en gång det periodiska systemet eller ärftlighetslagarna är kunskap om genomet helt basal för mänsklighetens grundläggande självförståelse av sin biologiska omgivning.
Hittills har mänskligheten som helhet haft tillgång till grundforskningens resultat, men idag står vi inför ett närmast dramatiskt nytt fenomen: tillträdesbaserad kunskap eller proprietary science.
Nya legala gränser för vår biologiska frihet
Privatiseringen av forskningen och immaterialrättens (generellt definierad som tidsbegränsad ensamrätt på tillämpningen av en idé/innovation) inträde på biologins djupområden är något nytt. Immaterialätten skapades som ett instrument för att belöna den tidiga industrialiseringens innovatörer: uppfinnarna av t.ex. glödlampan, fonografen, telefonen, telegrafen. Tekniska uppfinningar av stabila icke levande material. När detta instrument tillämpas på biologiskt material ständigt statt i evolution möts vi av svåra avgränsningsproblem kring vad patentet egentligen skyddar i biologisk respektive juridisk mening.
Privatiseringen av de genetiska allmänningarna innebär att tillträdet till vad som tidigare fritt delades över suveräna staters och institutioners gränser numera alltmer begränsas av tillträdesregler. Genetiskt material och biologisk information har sedan slutet av 1970-talet genom bindande internationella avtal alltmer antagit karaktär av verkliga eller potentiella handelsvaror. Exempel på immaterialrättsliga dokument inom det biologiska området är följande: 1992 — CBD: Tillträde till genetiska resurser genom förhandsinformerat medgivande och ömsesidiga villkor, vinstdelning och skydd av traditionell kunskap.
1994 — WTO/TRIPS: Varumärkesskydd, Växtsortskydd/UPOV-91 (inkl forskning- och gårdsundantag), Patent, Sui generis-skydd, Geographical indication/Nom d’origin. 2001 — FAO/IT: Farmer’s rights inkl skydd av lantsorter samt multilateral tillträde till ett 30-tal överenskomna grödors genetiska bas. Dessa nya regelverk innebär bl.a. att biologiska material och relaterad information ej längre fritt kan förfogas över eller nyttjas av tredje man utan att materialöverföringsavtal tecknats. Detta gäller isolerade DNA sekvenser vilka kodar för vissa proteiner, isolerade och renade proteiner, fröer, växtceller och växter, växt sorter inklusive föräldralinjer, hybrider, processer för att utveckla hybrider, processer för att genetiskt modifiera växter (vektorer/”genkanoner”), promotorer, annan tillträdesbaserad genomisk information och etnobiologisk information (den senare internationellt tillträdesskyddad under CBD art 8j). Förfogande över dessa former av genetiskt material och relaterad information styrs av avtal och liknande, t.ex. formella och informella samarbetsavtal, individuella anställningsavtal och konfidentialitetsklausuler, materialöverföringsavtal, avtal som styr nyttjande av tredje parts forskningsmaterial, forskningsutrustning, forskningstekniker/processer, mjukvara och information/databaser. Alla dessa avtal definierar för forskaren vad som brukar kallas frihet att operera/ FTO vare sig denne är verksam inom offentlig eller privat sektor. Med andra ord: det fria och öppna utbytet av biologiskt material och information regleras och kringskärs alltmer.
Tillträdesvillkorad biologi
I Läkartidningen beskrev lundaonkologen Håkan Olsson hösten 1999 sina intryck från deltagande i genetik-kongresser. Det rörde sig om återkommande urvattnade presentationer av forskningsresultat på grund av nyhetskriteriet i patentlagstiftningen. Närheten mellan stora delar av den humangenetiska grundforskningen och de kommersiella tillämpningarna gör att forskaren inte under kongressen kan yppa detaljer om sin forskning.
Ett annat exempel bland många där tillgängligheten kringskärs är i nationella tillträdeslagstiftningar rörande genetiska resurser. I det indiska parlamentet ligger nu ett förslag som sannolikt kommer att bli modellag för övriga länder i Syd- och Sydostasien. Detta förslag lägger omfattande restriktioner för icke-indiska medborgares tillträde till biologiskt/ genetiskt material och tillhörande information på indiskt territorium.
Enligt lagförslaget ska en regeringskommission godkänna alla former av utförsel av dylikt biologiskt material. Syftet med lagstiftningen är att man vill garantera sig för att sådant biologiskt material inte leder till kommersiella produkter utan att CBD:s regler om vinstdelning tillämpas.
Den samlade effekten av sådana restriktioner är att det tidigare fria utbytet av material och information över statsgränser och mellan forskare nu allt kraftigare bromsas in. Man kan exempelvis konstatera att de internationella botaniska insamlingsexpeditionerna för kulturväxter idag reducerats till ca 15% av omfattningen i slutet av 1980-talet.
Forskare inom avancerade områden såsom molekylärgenetik konfronteras allt oftare med krav på konfidentialitetsavtal, dvs helt enkelt munkavle rörande sin forskning. Ett flertal länder i bl.a. Sydamerika har helt förbjudit eller infört starka restriktioner vad gäller utländska forskares möjligheter till insamling och kartläggning av etnobotanisk eller etnomedicinsk kunskap. Reduktionen av de biologiska allmänningarna uppmärksammas alltmer internationellt. Inom EU och Sverige är frågan för närvarande inte aktuell. Dock arrangerades inom ramen för det nordiska samarbetet en konferens i Norge i september 2002 rörande behoven i Norden av tillträdes- och vinstdelningslagstiftning. Detta är ett gott tecken.
WIPO undersöker kontrakt
För två år sedan föreslog CBM att SLU borde genomföra en s.k. immaterialrättslig revision för att få en samlad bild av vad de nya komplexa regelverken innebär för forskning och undervisning vid SLU. En sådan revision skulle kunna fungera som underlag för en genpolitisk policy för SLU. Frågan har inte minskat i betydelse eftersom FN:s immaterialrättsorgan WIPO (World Intellectual Property Organization) genomför en global enkät där medlemsländerna ombeds redovisa sina avtal och kontrakt som innebär gränsöverskridande utbyte av biologiskt material. Svenska justitiedepartementet har begärt att bl.a. SLU ska besvara enkäten. Detta bör ses som ett startskott för SLU och den övriga svenska universitetsvärlden att placera de genpolitiska frågorna högt på dagordningen. Framtidens biologer, genetiker, agronomer, taxonomer lär i allt högre utsträckning få finna sig i förlängda transaktionstider/växande kostnader och uteslutning från fritt tillträde till biologiskt material och tillhörande information. Frågan är om forskningens mångfald och det fria tankeutbytet på sikt gynnas av denna globala utveckling. Sannolikt är det dags för (det biologiska) forskarsamhället att proaktivt ta del av villkoren inom proprietary science.