Igenväxningen utgör det största hotet mot odlingslandskapets biologiska mångfald. Stimulerar man inte hävden av slåtterängar, naturbetesmarker och åkerlandskapets värdefulla småbiotoper, kommer sannolikt ytterligare arealer av dessa att växa igen.

Jordbruksverkets miljöstöd för biologisk mångfald och kulturmiljö har som syfte att främja en skötsel, som bevarar och förstärker markernas hävdgynnade biologiska mångfald. Samtidigt ska markernas kulturmiljövärden bevaras och tydliggöras.

– Det gäller att spara den lilla spillra vi har kvar av det gamla odlingslandskapet, som det såg ut för fyrtio år sedan, säger Gunnar Rosqvist, Jordbruksverkets miljöstödsenhet.

Budgeten för dessa stöd är 537 miljoner kronor per år, varav EU betalar hälften. Stöden kommer i största utsträckning att gå till skogsoch mellanbygder.

Diken konflikthärd på slätten

– Bara ca 3 % av slättbygdernas åkermark lär komma att omfattas av stöden, och det är där konflikterna i första hand kan uppstå, t.ex. vad gäller öppna diken och märgelgravar, fortsätter han.

I stödet för kulturmiljö finns det en lång rad s.k. landskapselement, som ger stödpoäng. Ett av dem är öppna diken, som nu är sällsynta på rationellt skötta gårdar, där allt är täckdikat.

– Av hävd har vi aldrig haft träd och buskar i dikena. Det ansågs förr vara ett tecken på att marken var misskött, menar Gunnar.

Om man har sökt och fått miljöstöd för att hävda ett öppet dike, åläggs man att under en femårsperiod ta bort igenväxningsvegetation, dvs. sly. Dessutom ska man varje år slå av eller beta dikesrenarna. Diketska rensas och rensningsmassorna läggas på omkringliggande åkrar.

Endast hävdad mark får stöd

Av reglerna framgår att det endast är redan välhävdad mark som kommer till åtnjutande av stöden. Ersättningsnivåerna och klassningsreglerna är anpassade till områden med obetydligt innehåll av sly.

– Det kostar så pass mycket att restaurera ett igenväxt område till ursprungligt skick, och det är stöden inte till för att befrämja, förklarar Gunnar.

Jordbruksverket är medvetet om att även igenvuxen mark har ett värde för den biologisk mångfalden, men det är ofta inte samma arter som i ett hävdat landskap. Sådana landskapselement, t.ex. skogsbryn, finns inte med i listan över stödobjekt.

Vad gäller röjning i ett område, som omfattas av miljöstöd, måste man spara äldre träd och buskar, som bär tydliga spår av lövtäkt, betesgång eller att de har vuxit upp i ett öppet landskap. Även ersättningsexemplar för sådana får sparas, liksom träd och buskar som skyddar betesdjuren. Buskar av slån, nypon, hagtorn, hassel, olvon och björnbär behöver inte tas bort.