– Hagmarker och ängar växer igen och de s.k. landskapselementen, t.ex. gamla ekar, blir färre. Detta sade Per Sjögren Gulve från Naturvårdsverket i inledningen till ett seminarium i Uppsala i CBM:s och Naturvårdsverkets regi.
– Vi finner en stor artrikedom både i hävdade och igenväxande marker, fortsatte han. Frågan är om biotoptillstånden ska bibehållas eller tillåtas att rotera.
Inte bara kärlväxter
Urban Emanuelsson, CBM, menade att man tidigare mest har talat om kärlväxterna, men att man nu mer och mer tar hänsyn även till andra växtgrupper och djur, t.ex. svampar, skalbaggar och fjärilar.
– Hittills har det varit en hård debatt om detaljreglerna för att få EU:s miljöstöd inom jordbruket, t.ex. hur mycket det ska röjas på åkerholmar och i diken, fortsatte Urban. Vi bör i stället koncentrera oss på att försöka påverka EU via vår regering, så att miljöstödet kan utformas bättre.
Gamla ekar lavrika
Svante Hultengren, Naturcentrum, har inventerat trädlevande epifytiska lavar i kulturlandskapet, t.ex. på hamlade träd. Några intressanta lavhabitat och antal arter på respektive plats nämns i tabell 1.
– Öppet stående ekar och hagmarksträd är artrikast, påpekade Svante. Gamla, omålade ängslador är också mycket intressanta habitat, liksom öppna hällmarker och stengärdesgårdar.
Dyngbaggar rödlistade
Många dynglevande skalbaggar finns med på rödlistan. Det berättade Karolina Vessby och Staffan Wiktelius, institutionen för entomologi, SLU. Dyngbaggarna trivs bäst vid lagom fukthalt i dyngan. I mitten av speciellt kodynga är det mycket dåligt med syre. Vid regn kan konsistensen bli alltför blöt och vid torka kan dyngan torka ut för mycket.
– Därför är det viktigt att det finns betande djur både på solexponerade och skuggiga platser, sade Karolina. Börja spara ersättningsträd nu!
Bengt Ehnström från ArtDatabanken, SLU, berättade om olika insekter som är vanliga i naturbetesmarkerna. En del av dem är bundna till tillfälliga substrat (en månad–ett år), t.ex. as, spillning, bark på nyligen döda träd. Andra behöver mer långvariga substrat, t.ex. hålträd. Ek innehåller exempelvis 116 rödlistade arter.
– För att få ersättningsträd för dagens hålträd måste vi börja spara redan nu, poängterade Bengt.
Missgynnade jordbruksfåglar
Bo Söderström och Tomas Pärt, institutionen för naturvårdsbiologi, SLU, har studerat ca 30 arter av fåglar som lever i jordbruksmarker.
– Det finns inget samband mellan fågelvärdet av en viss mark och den värdeklass som marken sorteras in i för att erhålla EU:s miljöstöd, ansåg de.
I miljöstödsreglerna står det t.ex. att grässvålen ska vara kortbetad på hösten. Detta gynnar flera arter, men en mosaik av kortbetat och högre gräs är optimalt. Igenväxningsvegetation ska bort enligt reglerna, vilket missgynnar många arter på fastmarksängar, t.ex. törnskata, enligt Bo och Tomas.
Hotet störst i skogsbygder
I en efterföljande diskussion återknöt flera av deltagarna till den inledande frågan om markerna ska vara hävdade eller om de ska tillåtas att växa igen med jämna mellanrum.
De flesta var överens om att det måste finnas både välhävdade och igenväxande marker.
Hävdens historia är också viktigt att beakta, när man ska besluta om skötselns utförande. Det som begränsar våra insatser är bl.a. antalet betesdjur, pengar och folk som kan utföra slåtter.
Hotet mot ängs- och hagmarkerna är vidare mycket större i skogsbygderna än på slätten.
– Det finns tillräckligt med sly i Norrbotten, som en av diskussionsdeltagarna så träffande uttryckte sig.