En av de viktigaste åtgärderna som vidtas i Sverige idag för att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet, är att skydda skog från intensivt brukande. Men hur mycket skyddad skog finns det i Sverige idag? Lyssnar man på debatten så förekommer siffror på allt ifrån 4 till 25 %. Detta gör att diskussionen om skyddad skog kan bli ganska förvirrad, och många frågar sig vilken siffra som är rätt. När våra politiker ställde denna fråga till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen kunde inte ens myndigheterna enas om ett entydigt svar, utan visade i stället i sin rapport på olika sätta att beräkna detta (Bevarande av biologisk mångfald – instrument och omfattning).

”Skog”?

Att man kommer fram till så olika värden på andelen skyddad skog handlar framför allt om att man definierar skog och skyddad på olika sätt. Om vi börjar med begreppet skog, så är det inte så självklart vad som faller innanför begreppets ramar. I Sveriges officiella redovisningar ändrades för några år sedan definitionen – och plötsligt fick vi 5 miljoner hektar mera skog! Sverige anslöt sig då till FAO:s internationella definition av skogsmark, som innebär att även mycket lågproduktiva och glest trädbevuxna marker betraktas som skog. Med den nya definitionen på skogsmark har vi därför 23 miljoner hektar produktiv skogsmark och ytterligare fem miljoner hektar improduktiv skogsmark vilket innebär att det finns totalt 28 miljoner hektar skogsmark idag. För att definieras som produktiv skogsmark ska marken i genomsnitt kunna producera minst en kubikmeter virke per hektar och år. På den improduktiva skogsmarken växer det mindre än en kubikmeter per hektar och år, men här ska det, för att ändå kunna betecknas som skog, finnas träd som är minst fem meter höga och har en kronslutenhet som är mer än tio procent. Detta innebär att till exempel även glest trädbevuxna myrar och hällmarker, som vi i dagligt tal inte skulle kalla för skog, idag klassificeras som skog. Fördelen med den internationella definitionen är att det är lättare att göra internationella jämförelser medan nackdelen är att vi inkluderar stora arealer myr- och hällmark som vi normalt inte brukar kalla för skog i Sverige. Enligt skogsvårdslagen får man bara undantagsvis avverka på den improduktiva skogsmarken, vilket innebär att dessa ibland betraktas som skyddade.

Idag klassas även glest trädbevuxna myrar som skogsmark.

Foto: Per Simonsson

”Skyddad”?

Den andra frågan är vad som menas med ”skyddad”. Alla är överens om att skogar som är formellt skyddade som nationalpark, naturreservat eller biotopskyddsområde ska betraktas som skyddade om det finns restriktioner på skogsbruket i dessa. När man följer upp statistik på arealen skyddad skog måste man tänka på att det finns relativt stora arealer skog som ligger i naturreservat men där det inte finns restriktioner eller bara begränsade restriktioner på skogsbruket. Idag finns ca 1 miljon hektar formellt skyddad, produktiv skogsmark med restriktioner på skogsbruket.

En stor diskussionsfråga är hur man ska betrakta de så kallade frivilliga avsättningarna som skogsägarna gör. Frivilliga avsättningar är skogsområden större än 0,5 hektar som skogsägarna undantar från skogsbruk och har redovisat i någon form av skogsbruksplan men som inte har något formellt skydd. De frivilliga avsättningarna är en följd av att de två skogscertifieringssystemen, FSC och PEFC, kräver att skogsägarna ska avsätta minst fem procent av sin mest skyddsvärda skog. Dagens nyckelbiotoper är till exempel områden som till stor del är skyddade som frivilliga avsättningar. Man kan säga att de frivilliga avsättningarna är en följd av att köpare av skogsprodukter har krävt ett mer miljövänligt skogsbruk vilket i sin tur lett fram till krav på certifierade skogsprodukter.

De frivilliga avsättningarna är tillsammans med det formella skyddet en av grundbultarna i det svenska arbetet med att bevara biologiska mångfald i skogen. Riksdagen har exempelvis vid två tillfällen beslutat om mål för utvecklingen av arealen frivilliga avsättningar och Skogsstyrelsen har gjort upprepade uppföljningar på detta. De som ifrågasatt om de frivilliga avsättningarna verkligen ska betraktas som ”skyddad skog” har framför allt påtalat att varaktigheten är osäker. En markägare kan ju närsomhelst välja att inte längre certifiera sin skog och därmed omedelbart upphäva skyddet. De frivilliga avsättningarna får därför betraktas som mer osäkra och de är till stor del beroende av att det finns en efterfrågan på certifierade skogsprodukter. Om efterfrågan upphör är det troligt att arealen frivilliga avsättningar minskar. Idag uppskattas arealen frivilliga avsättningar till 1,2 miljoner hektar produktiv skogsmark.

Arealerna av de olika kategorierna av skyddad skog. På de fem miljonerna hektar improduktiv skogsmark, d.v.s. glest trädbevuxna myrar och hällmarker, får man bara undantagsvis avverka. Detta innebär att dessa ibland betraktas som skyddade skogar.

Även kvaliteten på de frivilliga avsättningarna har ibland ifrågasatts. I en studie från 2016 av kvaliteten i skogsbolagens frivilliga avsättningar, jämfördes dessa med naturreservat och vanlig produktionsskog. Studien, Conservation values of certified-driven voluntary forest set-asides, visar att bolagens frivilliga avsättningar har höga kvaliteter i form av död ved, grova träd, förekomst av asp och sälg, och även hög ålder.

Om man anser att bara formellt skyddad skog, på produktiv skogsmark, kan betraktas som ”skyddad skog” finns det fyra procent skyddad skog idag. Om man däremot menar att även alla frivilliga avsättningar och impedimentskogar ska räknas som ”skyddad skog” blir motsvarande siffra 25 procent. Båda siffrorna är alltså korrekta, eftersom det inte finns ett ”sant” värde. Det viktiga är att man i diskussioner om skyddad skog är tydlig med vilka definitioner man utgår från i sina beräkningar.