TEMA: INTERNATIONELLTTrettio år efter miljömötet i Stockholm, och tio år efter tillkomsten av Mångfaldskonventionen och Agenda 21 i Rio de Janeiro, var det dags för världens ledare att att gå framåt. I Johannesburg skulle en handlingsplan för alla miljö- och resursproblem antas. Innebar Johannesburg det steg framåt som avsågs?

Ja och nej! Vi är långt ifrån ett hållbart nyttjande av biologisk mångfald trots tio år med Mångfaldskonventionen (CBD). Artutrotningen fortsätter minst 50 gånger snabbare än den naturliga utdöendetakten. Globalt sett är skogsskövling det största hotet, med prognoser om 100 utrotade arter per dag de närmaste decennierna. Peter Schei, miljörådgivare vid FN, konstaterar att alla vackra ord har lett till få konkreta åtgärder. – Den summa som årligen läggs på vård av naturresurser är löjlig, jämfört med de 350 miljarder dollar som spenderas på subsidier.

Tre mål för mångfalden

Det mesta som rör biologisk mångfald i johannesburgdokumenten är bara en from förhoppning om att CBD ska lyckas bättre framgent. Tre nya beslut är dock intressanta. Ministrarna enades om att signifikant minska artutrotningshastigheten till år 2010, på både global och nationell nivå. Det beslutades också att alla fiskpopulationer som raserats genom överexploatering ska återställas till maximal hållbar avkastning, om möjligt senast 2015. Vidare ska det senast 2012 skapas ett nätverk av marina reservat för att skydda representativa områden.

Beslutet att minska artutrotningen är nästan inte genomförbart, men ändå en viktig signal. Man hoppas visserligen mycket på CBD:s pågående arbetsprogram, trots att arbetet med hållbart nyttjande inte kan väntas ge någon större effekt på utrotningen före år 2010. Men ministrarna aviserade också ett konkret ekonomiskt och teknologiskt stöd till fattigare länder för rena naturvårds insatser vid sidan av hållbarhetsarbetet. Redan under mötet presenterades 17 samarbetsprojekt för vård av biodiversitet till ett värde av 100 miljoner dollar.

Vidare ska initiativ tas för att skydda hotspots, dvs relativt små områden som hyser en oproportionerligt stor andel arter. I en studie visades att 18 utvalda områden som tillsammans utgör 0,5% av jordens markyta hyser 50 000 endemiska kärlväxtarter, vilket är hela 20% av alla växter. Taktiken att bevara biologisk mångfald genom att fridlysa sådana hotspots har länge förts fram av forskare och naturvårdsorganisationer. I CBD har man dock helst undvikit denna väg, som man bedömer otillräcklig på lång sikt. Uppenbarligen har man nu konstaterat att CBD:s och Agenda 21:s arbete med hållbart nyttjande inte kan avstyra den akuta artutrotningen.

Vad ska Sverige göra?

Det svenska artbevarandet ligger inbäddat i aktionsplaner för biologisk mångfald, med hållbart nyttjande i areella näringar i kombination med områdesskydd som främsta redskap. Trots det är omkring 4000 svenska arter upptagna på den nationella Rödlistan, och hälften bedöms som hotade. Under de senaste 200 åren har fler än 100 skogslevande arter försvunnit, och bara det senaste decenniet har 700 skogsarter minskat kraftigt. Vi har misslyckats med att få skogsbruket hållbart, med avseende på skogens fauna och flora, men vi kan förbättra resultatet de närmaste 10–20 åren. Det gäller bara att inte ha förlorat tusentalet arter innan dess.

Det uppenbara sättet för Sverige att förverkliga besluten från Johannesburg vore att sätta in åtgärder som till 2010 tillåter ArtDatabanken att avlägsna samtliga hotade arter från Rödlistan. Detta kräver fler skyddade områden, t.ex. representativa marina områden och all kvarvarande naturskog i södra Sverige, vård och restaurering av odlingslandskapets miljöer, och aktivt återskapande av miljötyper som idag bedöms som bristvaror, likaväl som utökat hänsynstagande i näringarna. Till det kommer åtgärder mot eutrofiering och genomförandet av åtgärdsprogram för enskilda arter och artkomplex.

Johannesburgbesluten måste ses som en ledstjärna för Naturvårdsverket i utarbetandet av det sextonde miljömålet, det för just biologisk mångfald, konstaterar Miljödepartementets Peter Westman. Beslutet avser helt klart den nationella artmångfalden, likaväl som den globala.

Det kan tyckas utopiskt att helt lyckas stoppa artutrotningen i världen före 2010, eller ens kraftigt minska den, men för Sveriges del är det egentligen inte så märkvärdigt. Sverige har idag en fullt tillräcklig legal och administrativ apparat, och det finns pengar som krävs för att nå målet. Om länder som Liberia, Somalia och Laos ska lyckas beror främst på hur stort stöd de rika länderna är villiga att ge.