Behovet av död ved är de flesta överens om. Men det återstår många frågor att lösa, t.ex. hur mycket död ved behövs?, vilken kvalitet av död ved behövs?, hur mycket får ökningen av död ved kosta?, vad betyder det för skogsproduktionen? En annan viktig fråga är var man i första hand bör satsa på död ved, det vill säga hur bör veden fördelas i landskapet för att göra maximal naturvårdsnytta? Detta är förstås en fråga för biologer att fundera på, men samtidigt inser man ganska snart att frågan blir tämligen ointressant för praktisk naturvård om man inte samtidigt funderar på konsekvenserna. Mark-ägarna påverkas på väldigt olika sätt av detta. Är det ens möjligt att styra fördelningen av död ved med tanke på den markägarstruktur som vi har i Sverige? Dessa frågor diskuterades på ett av seminarierna vid 2003-års mångfaldskonferens. Göran Silfverling från skogsvårdsstyrelsen i Mälardalen och Bengt-Gunnar Jonsson från Mitthögskolan belyste frågorna med var sitt inledande inlägg.
Nyckelbiotoper
I dagens brukade skogslandskap står nyckelbiotoperna för en stor del av de mest värdefulla miljöerna, och nyckelbiotoperna kan betraktas som kärnområden för många rödlistade arter. Bengt-Gunnar Jonsson började med att visa på hur nyckelbiotoperna var fördelade i norrbotten. Han visade också på nyckelbiotopernas storlek och diskuterade utifrån detta kantzoners betydelse och spridningsmöjligheter för arter mellan nyckelbiotoperna. Dessutom visade han data på hur mycket död ved som finns i nyckelbiotoperna. Av totalt 5000 nyckelbiotoper var endast 1/3 så stora att det fanns en kärna som inte påverkades av kanteffekter. Medianavståndet mellan nyckelbiotoperna var 500–600 meter. Mängden död ved uppgick till 12 m3/ha.
Slutsatsen är att nyckelbiotoperna möjligen kan vara lämpliga som utgångspunkt i naturvårdsarbetet, men inte ens i nyckelbiotoperna är kvaliteterna tillräckligt bra. Dessutom är nyckelbiotoperna för små och för isolerade. För att säkerställa arternas långsiktiga överlevnad krävs sannolikt både buffertzoner runt nyckelbiotoper och bio-toprestaurering. Det finns alla anledning att fundera på om den naturhänsyn som tas i större utsträckning bör koncentreras till i vissa nyckelbiotoper eller andra kärnområden. Kanske måste till och med vissa mindre värdefulla nyckelbiotoper ”offras” till förmån för andra viktiga kärnområden där man satsar ordentligt på restaurering? För att klara detta krävs en stor portion nytänkande. Det krävs också någon form av landskapsplanering.
Markägarstrukturen viktig
Göran Silfverling betonade betydelsen av att förstå markägarnas situation och hur markägarna tänker om man ska kunna öka mängden död ved. Det finns dessutom en mängd andra aktörer som påverkar mängden död ved, t.ex. förvaltare, virkesköpare, maskinförare och vedhuggare. Även om viljan finns att lämna död ved finns det en mängd praktiska svårigheter. Många av naturhänsynen bestäms från maskinhytten av en tidspressad maskinförare. En del av de lämnade träden blåser ner, körs sönder eller tas så småningom om hand av vedhuggare. De styrmedel som finns för att nå målen är ganska begränsade och handlar mest om information, utbildning och rådgivning. Ett annat ”styrmedel” som kan få stor betydelse är certifieringen.
En livlig diskussion följde efter Bengt-Gunnar Jonssons och Göran Silfverlings föredrag. Bland annat framhölls bristen på naturliga störningar som ett stort problem. Nyckelbiotoperna kommer inte att kunna bevara alla arter även om man tillför skyddszoner. Vi behöver också ett mer dynamiskt skogslandskap där arter som kräver bränder, vind och vattenstörningar kan överleva. Många av dessa arter är lättspridda och långa kantzoner är snarare en fördel.
Död ved-debatten lever än!
Trots att vi länge har känt till betydelsen av död ved går det ganska trögt att åtgärda problemet. Att öka mängden död ved tycks vara en av de största utmaningarna framöver. Mängden har troligen ökat något under det senaste decenniet och det verkar hoppfullt när det gäller uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet (se www.naturvardsverket.se), men vad händer sedan? Diskussioner lär fortsätta på många konferenser till.