Tio år efter mångfaldskonventionens undertecknande svävar forskare och universitetens juridiska avdelningar fortfarande i okunskap om vilka regler som gäller för tillträde och vinstdelning från biologiska resurser. Regelverket som var tänkt att bli ett verktyg för rättvis fördelning har snarare bromsat forskningsinsatser än givit ursprungsbefolkningarna ersättning för deras resurser och meddelade kunskaper.

På uppdrag av Formas är arbetet  nu igång med en handbok som ska underlätta för forskarna att följa dagens lagstiftning kring genetiska resurser. Handboken går igenom alla steg man behöver ta för att få tillträde till biologiskt material eller traditionell kunskap. Boken inkluderar också värdefulla kontakter i utlandet och exempel på kontrakt som reglerar användningen av materialet.

En kort sammanfattning av flödet omfattar tre punkter:

1) Forskningstillstånd – ”Research permit”

För att få tillgång till detta behöver lämna in en ansökan där det framgår vad du vill göra, hur lång tid det tar, och om material behöver föras ut ur landet. Samma projektbeskrivning som du lämnade in för att finansiera projektet bör kunna fungera. Tillståndet är ofta avgiftsbelagt.

Tanken är att låta forskningen bidra till materialets bevarande. Många länder har redan färdiga ansökningsformulär.

2) Medgivande

Berör projektet traditionell kunskap behöver alla som berörs informeras innan projektet startas: ”Prior Informed Consent”. I detta avtal krävs återigen din projektbeskrivning, i en del fall med en översättning. Här avtalas också hur resultaten skall användas, vad som går att publicera och hur eventuella vinster delas mellan uppfinnaren (ursprungsbefolkningen) och nedtecknaren  (forskaren). Många goda patent har redan gått förlorade på den fria informationens och publikationens altare. Det upplevs som att ursprungsbefolkningens rätt offras för forskarens karriär, vilket inte behöver vara fallet.

3) Utförselavtal

Förs material ut ur landet behöver du ett avtal för utförsel: ”Material Transfer Agreement”. Här står varför materialet förs ut och vad det får användas till. I framtida samlingar kommer du att hitta allt fler noteringar som: ”Detta herbarieexemplar tillhör staten ’Republiken Sud’. Det får ej utan medgivande av ’Republiken Sud’s myndighet lämnas vidare till annan part eller användas för kommersiellt ändamål”.

Den som bryter mot lagen kan dömas som biopirat och försvåra inte bara för den egna karriären utan också för kollegornas möjlighet att bedriva forskning. En del döms till böter, andra till fängelse. Dessutom går det insamlade materialet förlorat.

Barnsjukdomar

För den som vill få tillgång till biologiskt material finns ännu många komplikationer i form av bristfällig lagstiftning, dåligt etablerade myndigheter och misstro. Det bästa sättet att ta sig förbi dessa hinder är att ta kontakt med forskare i landet! Skaffa dig en partner vid ett nationellt universitet! Ofta är detta till nytta och nöje även på fler sätt. Dessutom ligger det i linje med mångfaldskonventionens intentioner.