För närvarande utreder Sveriges lantbruksuniversitet SLU hur samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning inriktad på naturresursernas hållbara nyttjande kan ges en tydlig plats och goda förutsättningar att utvecklas vid universitetet. Utgångspunkten är att om vi vill lösa de stora miljöfrågorna, så behövs forskning och utbildning som kombinerar naturvetenskap, teknik, samhällsvetenskap och humaniora. På CBM arbetar vi efter samma tanke: för att förstå och hitta lösningar för bevarande, skötsel och hållbart nyttjande av biologisk mångfald behövs en kombination av olika kunskapsfält i vårt arbete. Detta nummer av Biodiverse visar upp delar av detta arbete.
Föränderliga värderingar
Men behövs verkligen en argumentation för att samhällsvetenskaperna och humaniora har en viktig roll i naturvården? Är det inte redan uppenbart? I så fall förbises det i en hel del sammanhang. Mina argument är mycket enkelt uttryckt följande.
I min forskning utgår jag ifrån att människor är tänkande sociala varelser som i varje situation medvetet och självständigt tänker, tar beslut och handlar. Vi kan ibland vara fångna i tanke- och handlingsmönster som vi inte ifrågasätter, men som vi kan ändra om möjligheten ges. I vissa situationer känner vi oss av olika anledningar tvingade att agera på vissa sätt. Det finns maktrelationer och maktspel. Som sociala varelser är vi delar av samhälleliga kulturer som ändrar karaktär och innehåll genom historien. Detta färgar hur vi ser på saker och ting – vad som är viktigt, oviktigt, rätt och fel, värt att bevara och inte, samt vilka begrepp som är aktuella.
Förbisedda kopplingar
Det senaste numret av den vetenskapliga internationella tidskriften Innovation har som tema samhällsvetenskaplig forskning om biologisk mångfald. Den första artikeln handlar om IPBES (Intergovernmental Platform on Biodiversity and Ecosystem Services), den internationella plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, och varför samhällsvetenskapliga perspektiv behöver stärkas i IPBES arbete. Författarna lyfter fram att Millenium Ecosystem Assessment som gjordes 2001–2005 och Global Biodiversity Outlook (CBD 2010) belyste direkta drivkrafter för förändringar som överexploatering, kolutsläpp, invasiva arter, ändrad markanvändning och föroreningar. Men man gjorde inga ansträngningar för att titta på de underliggande drivkrafterna. Därför vet vi för lite om vad som leder till ett visste beteende. Vi vet för lite om kopplingarna mellan vårt sätt att försörja oss, de teknologier vi använder och förlust av biodiversitet. Vilka sociala och ekonomiska normer, organisationer och värderingar leder till ohållbar praktik i relation till biologisk mångfald och på vilket sätt? En fråga som kan läggas till är hur omställning och förändring kan motiveras. Det är en stor fråga som ofta är förbisedd eller som hanteras i snäva ekonomiska perspektiv.
Kunskap som hjälper oss att se hur och varför vi människor gör som vi gör och hur vi kan lära och motivera oss att tänka och handla annorlunda, har i de flesta fall sitt ursprung inom samhällsvetenskap och humaniora. Sociologi, statskunskap, historia, filosofi, ekonomi och pedagogik ger oss kunskap om denna typ av frågor.
Så vad avgör om vi anser det viktigt att bevara biologisk mångfald, vad är det som avgör om människor i olika positioner i olika tider och samhällen bestämmer sig för att agera för att bevara, sköta och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt? Det är naturligtvis många faktorer – tillgänglig information, värderingar, lagstiftning, politik, möjlighet till egen vinning eller status, förhandlingar mellan parter med olika motiv och makt. Till syvende och sist är det människor i kommunikation och samspel med varandra som bevarar eller förstör, hindrar eller möjliggör ett hållbart nyttjande.