Giftormar utgör en kontroversiell komponent av den biologiska mångfalden. Bortsett från ett symbolvärde inom religion och kultur, kan ormens mångtusenåriga relation till människan bäst beskrivas som ömsesidigt ansträngd. I vissa tropiska regioner innebär dess rikliga förekomst reella hälsoproblem för befolkningar. Som kontrast hotas många ormarter idag av utrotning.

Biologisk resurs

I modern tid har ormgift kommit att bli en viktig råvara för molekylärbiologisk och farmakologisk forskning. Läkemedelsindustrin marknadsför idag flera produkter som är baserade på ormgifter. Således finns all anledning att betrakta giftormar som en biologisk resurs och att öka kunskapen om deras biologi.

Viktigt veta släktskap

Av världens 2 900 ormarter hör omkring 230 till familjen huggormar (Viperidae). Hit räknas såväl den i Sverige förekommande Vipera berus och dess släktingar, som en rad afrikanska och asiatiska arter. Gruppen omfattar även skallerormar och lansormar. Flera studier som presenterades på konferensen hade använt DNA-sekvensering för att reda ut släktskap och evolution.

Forskningen kring giftormars systematik är av stor medicinsk betydelse. Behandling med fel ormserum kan leda till döden eftersom motgift baserat på en viss art ofta är verkningslöst mot andra arters gifter. Många grupper innehåller ”kryptiska” arter, vilka trots påfallande yttre likheter kan variera avsevärt i goftets sammansättning och funktion.

Skallerormen skyddar sina ungar

En grupp forskare hade med hjälp av radiosändare följt skallerormar i Arizona. Det dokumenterades att nyfödda ungar stannar hos modern fram till första skinnömsningen och att honan under denna period är extremt aggressiv mot potentiella faror. Yngelvård förknippas sällan med huggormar och fenomenet är inte tidigare rapporterat i den vetenskapliga litteraturen.

Mer gift vid försvar

Ormgifter har utvecklats från munhålans salivalstrande körtlar och dess viktigaste funktion är att snabbt immobilisera rörliga (och ibland farliga) bytesdjur. Två forskargrupper hade studerat mekanismerna för själva hugget genom att registrera förloppet med höghastighetskamera, samt att mäta mängden injicerat gift under olika förutsättningar. Resultaten skiljer sig diametralt från tidigare föreställningar. De visade att huggormar är kapabla att dosera giftmängden beroende på situationen. Vid ett försvarshugg injiceras normalt mer gift än vid ett offensivt hugg mot ett bytesdjur.

Kalla ormar vid grodbuffé

Liksom alla reptiler är ormar växelvarma och deras aktivitetsnivå och metabolism styrs av omgivningens temperatur. En studie visade hur säsongsbunden födotillgång kan selektera för köldanpassning. På den japanska ön Okinava leker två grodarter under vintern. De samlas då i stor mängd under en kort period. Grodorna utgör den viktigaste födan för en lokal huggorm, Ovophis okinavensis, vilken lyckats anpassa sina matvanor efter denna obegränsade men väl kylda grodbuffé. Täta koncentrationer av hungriga ormar påträffas vid grodleken trots att deras kroppstemperatur noterats till endast 10°C, en temperatur då få andra reptiler skulle ha någon matlust.

Oviss framtid för Europas ormar

Kontinentens huggormar minskar i antal. En intensiv markanvändning har drastiskt fragmenterat deras livsmiljöer och lokala utdöenden rapporteras från många håll. Flera presentationer handlade följaktligen om förekomst och förutsättningar för Europas Vipera-arter. Till de värst drabbade hör den ungerska ängshuggormen, vilken tidigare var vitt utbredd i det centraleuropeiska slättlandskapet. 1900-talets uppodling av Pustan och en omfattande användning av pesticider har nu krympt ängshuggormens förekomst till ett par isolerade bestånd. Framtiden ter sig dyster.

Vår vanliga huggorm är världens nordligaste ormart och den enda som påträffas norr om polcirkeln. Arten förekommer dessutom ända bort till Rysslands stillahavskust. Huggormen är idag fridlyst i Sverige.

Konferensen arrangerades med stöd av NFR, WWF och Wenner-Gren Stiftelserna. Boken Biology of the Vipers baseras på konferenspresentationerna och ges ut i vinter av Biological Sciences Press.