Naturvården står idag på en stadig kunskapsgrund. Vi vet mycket om hur naturen är uppbyggd. Vi har kartlagt samspelet mellan organismerna och den fysiska miljön från system- och landskapsekologins övergripande nivå ned till populationsbiologins och beteendeekologins detaljer. Vi har också omfattande praktisk och teoretisk kunskap som byggts ur ett skyddsperspektiv (områdesskydd, artbevarande och så vidare).

Ur brukarperspektivet har istället kunskap byggts från ett annat håll, inriktat på produktion. Resultatet har ofta blivit markexploatering, monokulturer och industrialiserat brukande.

Däremot har inte mycket kunskap byggts i kombination mellan naturvårdsperspektivet och brukarperspektivet, speciellt inte kring fysisk exploatering.

Långt efter andra länder

Infrastrukturekologi saknas i stort sett som kunskapsområde i Sverige. Den forskning som Vägverket och Banverket stödde inom området var av tämligen ringa omfattning och inriktad på mycket specifika frågeställningar. Viktig kunskap togs fram, men fick litet genomslag. Sverige har tveklöst hamnat långt efter exempelvis många andra länder i Europa, Amerika och Australien. Det gäller inte bara kunskapsuppbyggnad utan, kanske ännu mera uttalat, praktiska åtgärder. Några exempel:

• Artrika vägkanter blev en uppmärksammad fråga under mitten av 1990-talet, men trots uppmärksamhet, stor artrikedom och areell omfattning har de goda förutsättningarna inte förvaltats och utvecklingen har snarare gått bakåt än förbättrats sedan dess.
• Trots studier som visat på goda möjligheter för vägmiljön att ge bioråvara till biobränsle eller jordförbättring har inget skett (i Österrike och Holland tar man sedan slutet av 1990-talet hand om vegetationen som slås i vägkanterna, ofta i samverkan med lokala bönder).
• Sverige har långt färre faunapassager än flertalet länder i Europa idag.

En felaktig självbild

Förklaringen ligger inte i att situationen för biologisk mångfald är bättre i Sverige eller att infrastruktur och trafik har mindre påverkan på biologisk mångfald än i andra länder. Någon entydig förklaring till situationen är svår att finna. Kanske beror det på en kombination av för lite forskning och kunskapsuppbyggnad, ett starkt fokus inom naturvården på områdesskydd och jord- och skogsbrukets miljöpåverkan samt en (felaktig) självbild av Sverige som ett land med mycket natur och lite infrastruktur. Behovet av en förändring är stort och stärks av insikten att hållbar markanvändning, klimatförändringar, misshushållning med växtnäring och utarmad biologisk mångfald måste ses i en helhet och som olika symtom på gemensamma grundläggande samhällsproblem.

Forskningsprogrammet TRIEKOL

För att åstadkomma en förändring och skapa förutsättningar för att kostnadseffektivt bidra till att miljökvalitetsmålen uppfylls var det nödvändigt för Trafikverket att etablera kunskapsområdet infrastrukturekologi, och systematiskt ta till vara internationell forskning, resultat och erfarenheter. Men också att bli bättre på att samverka med andra myndigheter. Kunskapsområdet behöver etableras med forskare, publikationer, samverkansnätverk, myndighetssamordning med mera. Allt detta kräver både långsiktighet och omfattande resurser. En god start i en sådan utveckling är att Trafikverket har etablerat forskningsprogrammet TRIEKOL. Programmet koordineras av CBM, och har som främsta syfte att ta fram kunskap och metoder som kan hjälpa transportsektorn att bidra till att biologisk mångfald upprätthålls på landskapsnivå. Programmet startade 2009, och har hittills fokuserat på landskapets fragmentering, graden av barriärpåverkan och bullerstörning, och skötsel av infrastrukturens artrika miljöer. Verksamheten har förutom forskarna kommit att omfatta även handläggare och experter på Trafikverket och andra myndigheter samt planerare och konsulter. Några av resultaten presenteras i detta nummer av Biodiverse. För de närmaste åren ligger möjligen nya frågor i pipe-line. Programmets innehåll avgörs i en kontinuerlig dialog mellan forskare och tjänstemän på Trafikverket.

Internationell samverkan

Parallellt med TRIEKOL bygger Trafikverket just nu en bred europeisk samverkan kring infrastruktur och ekologi, inom nätverken IENE (iene.info), CEDR (cedr.fr) och UIC (uic.org), och med kopplingar till de amerikanska ICOET (icoet.net) och CTE (cte.ncsu.edu). IENE-nätverket är en mötesplats för alla med intresse för dessa frågor.