Biologisk mångfald, en term vars innebörd är välbekant för de allra flesta, är ett sätt att mäta hälsotillståndet hos levande system. Biologisk mångfald förstås vanligen på tre plan: genetisk mångfald, artmångfald och en mångfald av ekosystem. Tre nivåer som tillsammans skapar ett komplext system av liv på jorden.
Vi har börjat förstå fördelarna med att leva nära andra levande varelser. Men hur fungerar det egentligen? Hur många sorters stickande insekter behöver vi ha med på våra utflykter? Hur kan denna mångfald vara positiv? Svaret är att överflödet i ekosystem, arter och mänskligheten själv är en slags försäkring för att livet kommer att fortsätta fungera också under och efter omvälvande förändringar.
Våra förfäder har interagerat med biologisk mångfald under miljontals år, till ömsesidig nytta. Men globalt sett har vi vänt skutan redan för många hundra år sedan, mot maximal kostnadseffektivitet i jordbruk, skogsbruk och andra produktionssystem. Det här har lett till en enorm förlust av biodiversitet. Det har därmed blivit allt tydligare att vi behöver hitta ett nytt sätt att leva i harmoni med de många miljoner organismer vi delar vår värld med, om vi ska kunna återställa den biologiska mångfalden på alla nivåer.
Biokulturella refugier
Biokulturell mångfald, som den definieras av Luisa Maffi, är ”mångfalden av allt liv i alla sina manifestationer: biologiskt, kulturellt och språkligt – vilket är sammanlänkat inom ett komplext socio-ekologiskt adaptivt system”. Detta nya begrepp är tänkt att förena mänsklig aktivitet med allt övrigt levande på jorden, i en enda mångfacetterad helhet. Termen ”biokulturell” refererar till integrering av kulturella uttryck och biologiska och miljömässiga faktorer.
Många kulturlandskap med rik biologisk mångfald har bevarats lika mycket genom goda förvaltningsmetoder som genom att det råkat uppstå på en fördelaktig plats. Dessa ”biokulturella refugier” kan visa på beprövade lösningar i situationer där förutsättningarna förändrats, och kan bidra till analys av frågor på olika nivåer – allt från DNA till odlingsytor och de samhällen som sköter dem. Dessa system kan fungera som laboratorier och lärandelokaler för hållbar utveckling, där biofysiska och sociala faktorer kan analyseras tillsammans: gener, artefakter, skrivna källor, ritualer, konst, muntliga traditioner och självorganiserade regelsystem.
Historisk ekologi
Den omfattande globala industrialiseringen eroderar snabbt dessa sedvanor och den biologiska mångfald som är kopplad till dem. De betraktas dessutom som föråldrade, vilket ytterligare förstärker den minnesförlust som präglar vår tid. Livsmiljöer, vilda arter och lantraser har förlorats, eller är på väg att försvinna.
Som tur är finns det ett praktiskt ramverk för att studera inte bara dessa refugier, de särskilda ställen som fortfarande existerar, utan landskap överallt och i alla tider. Historisk ekologi kombinerar kunskap inom biologi och annan naturvetenskap med samhälls- och humanvetenskaper, i samarbete med urfolk och lokalbefolkningar. Utifrån detta breda spektrum av begrepp och metoder, kan man bygga upp en evidensbaserad mångfacetterad berättelse om utvecklingen av en plats, ett landskap – och hantera denna helhet som att komplext system.
Även om historisk ekologi kan tillämpas på rumsliga och tidsmässiga ramar i vilken upplösning som helst, så är den särskilt framgångsrik när det gäller landskapsskalan – där mänsklig aktivitet och tankeverksamhet interagerar med de biofysiska systemen. Och där de arkeologiska, historiska, etnografiska och ekologiska källorna ger ifrån sig ett rikt material.
Detta transdisciplinära forskningsfält främjar samarbete mellan forskare med olika bakgrund, och stärker värdet av både vetenskaplig evidens och traditionell och lokal kunskap.
Kulturlandskap är till sin natur politiska. Således kan studier av naturvetenskapliga processer kombineras med studier av historiska, politiska och sociala förändringar för att ge en bild av de många krafter som formar vår värld. Det ger också en större förståelse för beslut och deras följder.
Analyser som möjliggörs inom historisk ekologi kan bredda studiet och förståelsen av förändring över tid och rum, liksom det öppnar för att lära av erfarenheter för att bättre kunna hantera framtiden. Till exempel kan vi studera historiska försök med regional vattenförvaltning. Vi kan få syn på sådant som effektivitet, beständighet, kostnad, och sociala och politiska aspekter. Den omfattande analys man kan göra inom historisk ekologi erbjuder lösningar på nutida problem – lösningar som är rotade direkt på den plats vi arbetar med.
Begreppet hållbarhet har blivit så välanvänt – och missförstått – att det riskerar att tappa sin praktiska tillämpbarhet. Det beror på att användningen ofta glider över till att betyda ”möjlighet att fortsätta i all evighet”, och förlorar därmed innebörden av ett ”dynamiskt system som måste kunna genomleva utmaningar”. För att vi på allvar ska kunna lära av historien, och använda den lärdomen i våra nutida utmaningar, måste vi komma ihåg att alla sociala system – historiska och nutida – har genomgått utmaningar som klimatförändringar, befolkningsökning, utarmande av naturresurser, farsoter och girighet.
Varaktighet däremot är resultatet av de metoder och strategier som använts över en längre tidsperiod. Termen varaktighet leder till tanken att ingenting varar för evigt, men också att gamla sätt inte alltid är möjliga att anpassa till nya förhållanden.
Det finns två faktorer som är viktiga när det kommer till att fatta rätt beslut: mångfald och flexibilitet. När det gäller långsiktig samhällelig överlevnad kan arkeologiska fynd visa att mångfald är den viktigaste nyckeln. En återkommande strategi som återfinns i hållbara system bygger på den flexibilitet som kommer av mångfald. Det är ett självförstärkande samband: en mångfald (av resurser, strategier och perspektiv) ger ett bredare beslutsunderlag. Flexibilitet, å sin sida, är förmågan att modifiera förvaltning och styrning för att bättre passa en uppkommen situation.
Biokulturell diversitet är själva grunden för sociala, politiska och ekonomiska strategier. Strategier som, om de präglas av mångfald och flexibilitet inom socioekologiska system, ger ett visst handlingsutrymme. Då behöver inte varje variabel vara exakt rätt inom systemet för att det ska fungera – och vi kan bygga en riskhantering som tar höjd för de förändringar som kommer.
Läs artikeln på engelska: Diversity is key – Historical ecology as an indispensable tool for our time – Biodiverse
TEXT:
Carole L. Crumley, professor i arkeologi, University of North Carolina, gästprofessor på CBM
LÄS MER
Murphy, J. T. & Crumley, C. L. (red) (2022). If the Past Teaches, what does the Future Learn? Ancient Urban Regions and the Durable Future. Delft School of Architecture. (Open Access).
Barthel, S., Crumley, C. L., Svedin, U. (2013). Bio-Cultural Refugia: Safeguarding Diversity of Practices for Food Security and Biodiversity. Global Environmental Change 23(5):1142- 1152.
Barthel, S., Crumley, C. L., Svedin, U. (2013). Bio-cultural refugia: combating the erosion of diversity in landscapes of food production. Ecology and Society, 18(4):71.
Crumley, C. L., Lennartsson, T., Westin, A. (red) (2018) Issues and Concepts in Historical Ecology: The Past and Future of Landscapes and Regions. Cambridge University Press.
United Nations Environment Programme (2022). Spreading like Wildfire – The Rising Threat of Extraordinary Landscape Fires. UNEP Rapid Response. Assessment. Nairobi.