Havet utgör livets vagga. Här har evolutionen under mil­jarder år skapat en oöverträf­fad mångfald av livsformer där merparten inte återfinns någon annanstans, som till exempel koraller och sjöstjärnor. Den biologiska mångfalden i havet är också gränslös, i och med att fiskar, fåglar och marina däggdjur kan röra sig obe­hindrat över stora områden.

Vår påverkan på havsmiljön är även den i många fall gränslös. Som en följd av männ­iskans aktiviteter hotas havets mångfald över stora delar av världen, även i havsområden som ligger utanför nationell jurisdiktion vilket innebär särskilda utmaningar.

Sverige har ett ansvar att arbeta tillsammans med andra länder för att förvalta såväl Öster­sjön som de stora världshaven.

Rik men svårtillgänglig

Havet täcker 70 procent av jordens yta och är livsmiljö för ett enormt stort antal arter. Enligt det globala artregistret WoRMS (World Register of Marine Species) beräknas det finnas minst 700 000 marina arter, ja kanske en miljon, men endast en tredjedel av dem är än så länge kända och vetenskapligt beskrivna.

Även svenska havsområden hyser en stor och varierad biologisk mångfald av arter och livsmiljöer. I Skagerrak, utanför Bohuslän, där salthalten är som högst och de djupaste områ­dena står i direkt förbindelse med Nordsjön och Atlantens djupvatten, hittas såväl korallrev och tångskogar. Här ligger Kosterhavet som är Sveriges första och hitintills enda marina nationalpark. Men Skagerraks rika mångfald är på stark tillbakagång och området är påverkat av övergödning och överfiske. Vid en nyligen gjord undersökning på en rad platser i Skager­rak och Kattegatt återfanns bara en tredjedel av de arter, mestadels ryggradslösa djur (ever­tebrater), som påträffades där på 1920-talet.

Hot mot haven

Vår kunskap om arterna i havet, hur de lever, deras ekologi och samspel är till stor del fortfarande begränsad. Det finns även brist på kunskap om vilken effekt människan har på havet. Trots detta vet vi tillräckligt för att förstå viktiga samband, till exempel att fiske, jakt, sjöfart, utvinning av olja och gas samt utsläpp av näringsämnen från land, miljögifter och effekter av ett förändrat klimat är betydande hot mot havens biologiska mångfald, och det finns tillräckligt med kunskap för att ta beslut och agera. För att skydda den biologiska mångfalden, och säkra tillgången på de ekosys­temtjänster från havet som vi alla är beroende av, ställs stora krav på länder att samordna och driva havsmiljöfrågor genom internationellt samarbete.

Internationellt samarbete

Globala konventioner och avtal har genom åren lett till en rad framgångar i form av skydd och bevarande av den biologiska mångfalden i havet, samt åtgärder som sannolikt inte hade upp­nåtts annars.

Biodiversiteten i marina och kustnära miljöer ingår som ett arbets­program inom konventionen om biologisk mångfald (CBD). Sedan 2010 har medlemmar inom CBD arbetat med att beskriva havsområden som är särskilt viktiga för biologisk mång­fald, så kallade EBSA:s (Ecologically or Biologically Significant Areas). Denna information kan användas som underlag till exempelvis havsplanering och utpekandet av marina skyddade områden.

Ett viktigt mål inom CBD har varit att minst 10 procent av haven ska vara skyddat år 2020, något som även varit ett av FN:s globala mål för hållbar utveckling. Detta mål har uppnåtts i flera havsområden, men inte globalt.

Samtidigt visar forskning att 10 pro­cent inte räcker för att faktiskt bevara den biologiska mångfalden, utan att det behövs ytterligare skydd. Sverige arbetar därför tillsammans med många andra länder för att få till stånd ett globalt mål om att skydda 30 procent av haven senast 2030. På EU-nivå har målet om att skydda 30 procent av haven till 2030 redan antagits (EU:s nya strategi för biologisk mångfald).

Långsiktigt fungerande samarbete

Fjorton länder ligger inom Östersjöns avrinningsområde, som totalt har 90 miljoner invånare. Vad som händer i dessa länder har därmed stor betydelse för Sveriges möjligheter att uppfylla miljömålen som rör Östersjöns biolo­giska mångfald och ekosystemtjänster. Ett nära samarbete Östersjöländerna emellan i havsmiljöfrågor är därför mycket viktigt. Östersjön är en unik ekologisk miljö, där antalet arter är naturligt lågt jämfört med andra havs­områden på grund av de speciella yttre förhållandena. Även den biologiska mångfalden är unik, med exempelvis två endemiska arter: brunalgen smaltång och östersjöflundran.

Östersjön är känslig för mänsklig påverkan. Miljön påverkas särskilt av jordbruk, skogsbruk, fiske, industrier och fartygstrafik. Den regionala orga­nisationen Helcom (Baltic Marine Environment Protection Commission – Helsinki Commission) fungerar som en viktig gemensam plattform för EU och länderna runt Östersjön när det gäller samarbete inom havsmiljöpolitikens område. Genom Helcom har Öster­sjöländerna tagit fram gemensamma åtgärder, som bland annat lett till att utsläppen av näringsämnen och giftiga ämnen har minskat påtagligt under de senaste decennierna.

De svåraste frågorna inom Östersjö-samarbetet är ofta de som berör flera politikområden. Ett exempel är fisket som berörs av såväl miljöförvaltning, fiskeriförvaltning och annan användning av havet. Här utgör ekosystembaserad havsförvaltning ett lovande verktyg för att säkerställa en långsiktig och hållbar användning av marina resurser.