Verkligheten kan beskrivas på olika sätt. Vissa hävdar att det går utför med naturvården i skogen. Andra vill hellre peka på den positiva naturvårdsutvecklingen inom sektorn under 1990-talet. Vem har rätt?

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket presenterade i början på året sin utvärdering av skogspolitiken. Den sammanfattande bilden av resultatet som kom fram via massmedia var huvudsakligen att det varit en positiv utveckling av naturvården, medan det fanns stora problem inom produktionsområdet, framförallt när det gäller återväxten och röjningen. Läser man rapporterna noggrant får man givetvis en mer nyanserad bild där myndigheterna slår fast att det krävs en klar förstärkning även för att nå miljömålet.

Arter och människor

Att kämpa för den biologiska mångfalden i skogen ligger helt i linje med CBMs övergripande uppgift att föra ut mångfaldskonventionen. Men den kampen måste drivas tillsammans med markägarna, inte mot markägarna. En viktig princip i mångfaldskonventionen är uthålligt nyttjande. Vi måste också sätta oss in i ekonomiska, sociala, juridiska och kulturhistoriska aspekter. Vi måste förstå varför människor handlar som de gör. Vi måste kombinera arter och människor. För att lösa problemen krävs både naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning.

CBMs nya forskningsprogram ”Naturvårdskedjan” är ett exempel på ett sådant tvärvetenskapligt angreppssätt för att lösa konkreta naturvårdsproblem.

Många frågor kvar att lösa

Den ideella naturvården är otålig och kräver snabb handling. Det är bra. Med sin stora artkunskap och fälterfarenhet fyller de en viktig funktion. Men det finns dock inga enkla lösningar på hur miljömål och produktionsmål i skogen ska samsas. Problemen och frågeställningarna är många. Vilka delmål bör vi ha, hur bör skogen skötas för att bibehålla naturvärden på landskapsnivå, vilka områden bör sparas respektive brukas, hur löser man problemet med den ojämna fördelningen av naturvärdena, vem ska betala, hur mycket kan man kräva av markägarna, hur och var bör man restaurera naturvärden, vilka styrmedel krävs för att åstadkomma förändring m.m. För att lösa detta krävs forskning och konstruktiva förslag, inte en återgång till 1970-talets pajkastning.

CBMs senaste rapport om populationsutveckling hos skogslevande arter, skogstyrelsens och naturvårdsverkets senaste utvärderingar och den ideella naturvårdens observationer pekar alla åt samma håll: vi kommer inte att nå miljömålet utan att höja ribban och öka ansträngningarna. Vi är inte på gång att lösa problemet, vi har bara börjat. CBM kommer att bidra till arbetet genom forskningsinitiativ och diskussionsforum.