TEMA: FRÄMMANDE ARTERDet genmodifierade Gyllene riset har orsakat mängder med debattinlägg rörande genteknologi och växtförädling. Det kan också fungera som exempel på problem som orsakas av internationella fördrag och konventioner och att de inte alltid är samstämda.

Statens medicinsk-etiska råd varnade i en debattartikel i Dagens Nyheter 23/10 -02 att genpatent blockerar utveckling av nya läkemedel. I samma tidning beskrev SLUs prorektor Torbjörn Fagerström 16/12 -02 hur arbetet vid IRRI (International Rice Research Institute i Manila) med Igor Potrykos A-vitaminberikade transgena ris, det gyllene riset, stött på patrull. Hindren har rört biosäkerhet, GMO och olika patentfrågor. I Uppsala Nya Tidning 25/1 -03 skrev SLUforskarna Kristina Glimelius, Christina Dixelius och Per Bergman om vikten av att nyttja ny kunskap och teknik inom växtförädling. I tidskriften Science 24/1 -03 förekom ett inlägg av Roger Beachy, president för Danforth Plant Science Center i St. Louis, USA, där han pläderade för att fattiga uländer på förmånliga villkor ska få tillgång till nya patenterade biologiska tekniker.

En rörig situation och debattinläggen är en del i det geopolitiska spelet; inom WTO:s annex (TRIPS) rörande immaterialrätt (1994), biosäkerhetsprotokollet under CBD (2001), tillträde till genetiska resurser för livsmedel och jordbruk under FAO-fördraget (2001) samt ytterligare ett halvdussin regionala och internationella regelverk som ryms i begreppet globalisering. I Sverige omfattas minst sju departements mandat och 30–50 akademiska discipliner rent konkret under begreppet freedom to operate. Denna frihet att operera ska i framtiden ske i ett alltmer komplext och intrikat genpolitiskt landskap som få har möjlighet att överblicka och få biologer verkar inse komplikationerna.

Myntets andra sida

Genteknikdebatten har hittills rört sig kring tekniken, biosäkerhet och i viss mån den monopolsituation som vissa multinationella företag kan få. Detta är myntets och därmed gyllene risets ena sida. Den andra sidan illustreras utmärkt av en lista, vilken publicerades 2002 av Världsbankskonsortiet CGIAR (Consultativ Group on International Agricultural Research). Listan räknar upp drygt tjugotalet komplexa ännu olösta problemställningar som ett offentligt finansierat internationellt jordbruksforskningssystem har att lösa för att även fortsatt producera vetenskaplig biologisk allmännytta. Globaliseringens dilemma på genpolitikens komplexa område är frapperande enkelt. I och med CBD ökar ländernas protektionism för att skydda sina genresurser från biopirater. Samtidigt har spetsteknologierna utvecklas och flyttats över till privata sektorn där patent och liknande komplicerar offentliga sektorns tillträde för s.k. grundforskning.

Gyllene Riset: andra akten

Dr Potrykos presenterade år 2000 sina lyckade försök med ett ris innehållande genkonstrukt som kodar för A-vitamin i form av betakaroten. Detta gav GMO-förespråkarna ett exempel där även den fattiga världens människor (=konsumenter) kunde dra nytta av genteknikens framsteg. I Nord hade man dittills enbart framställt GMO grödor med gener som minskade behovet av pesticider inom jordbruket. Nu fanns en GMO-gröda även för Syd.

Nu återstod att överföra materialet och teknikerna till institutioner i u-länderna för vidareutveckling.

Men det var inte en enkel fråga. En internationell institution ISAAA, som verkar för att underlätta överföring av modern genteknik till uländer, lät göra en immaterialrättslig analys av gyllene riset. Och det kunde inte fritt lämnas till u-länderna eftersom det omfattades av ett sjuttiotal territoriellt giltiga immaterialrätter ägda av ett tjugotal företag. På figuren nedan redovisas ett immaterialrättsligt stamträd för ett litet segment (ca ett dussin komponenter) av gyllene riset. Efter omfattade förhandlingar lyckades dr Portykos få de flesta företagen att medge s.k. fri licens för vidarenyttjande i u-länder. En av delägarna i gyllene riset företaget Syngenta valde att behålla vissa exklusiva rättigheter.

Dr Dattas utmaning

Tidigt år 2001 nådde gyllene riset IRRI under samtidiga protester från bl.a. Greenpeace mot införandet av GMO till Filippinerna. Under säkerhetsbevakning fördes genkonstrukten till IRRI:s avdelning för växtförädling, genetik och biokemi i Los Banos utanför Manila. Chef för denna avdelning är dr Swapan Datta. Dr Datta och hans kollegor korsade in genkonstrukten i Indica-varianter av ris. I början av 2002 kunde dr Datta visa upp vävnadsodlingar av Indica-material, vilka i tillräcklig mängd framställde A-vitamin/betakaroten. Dessa vävnadsodlingar placerades sedan i växthus på dr Dattas avdelning och visades upp för besökare i februari 2002.

Under hösten 2002 besöktes IRRI av SLU:s rektor Ann-Christin Bylund och dr Datta beskrev ingående myntets andra sida, t.ex. de av CGIAR listade olösta frågorna. I arbetet med att återkorsa växtmaterialet, som producerar betakaroten, måste lokala elitlinjer och lantsorter användas för att ge en sort som är värd att försöka i fältodling. Därför behövde IRRI även fortsättningsvis ha tillgång till tekniker (t.ex. genmarkörer) och olika former av genetiskt material som är/kan vara föremål för immaterialrättsliga exklusivitetsanspråk.

I februari år 2003 meddelade IRRI att man dittills inte stött på större hinder rörande användandet av nödvändiga tekniker eller genetiskt material för återkorsning. Hela tiden finns emellertid Syngenta och dr Potrykos i bakgrunden när det gäller tillstånd för publicering och presentation. Dr Potrykos har även sänt gyllene ris-konstrukten till Vietnam, som alldeles nyligen introducerade nödvändig biosäkerhetslagstiftning. IRRI:s fältförsök kommer att utföras i Bangladesh, Indien eller på Filippinerna, men har ännu ej kommit igång.

Överförs transgena egenskaper till vilda släktingar?

Oavsiktlig utkorsning av GMO i diversitetscentra aktualiserades genom larmet hösten 2001 om ”kontaminering” av lokala sorter och vilda släktingar med Bt-majs i Mexiko, ett sekundärt ursprungscentrum för öppenpollinerad majs. Analogt har det diskuterats om gyllene risets transgena egenskaper oavsiktligt kan spridas i Sydostasien (som är ursprungscentrum för ris, vilket är självpollinerande). Två av IRRI:s mest renommerade forskare dr Gurdev Kush och dr Darshan Brar beskrev 1997 (Plant Mol. Biol. 38:35–47) delar av de processer under vilka utkorsning skulle kunna ske. Ris (Oryza) har mer än tjugo vilda släktingar och två odlade varianter (O. sativa och O. glaberrima). Riset är självbefruktande och pollen flyger endast 2–5 meter. Genom andra studier har man konstaterat att utkorsning från domesticerat ris endast kan ske till högst två eller tre av de vilda släktingarna. Sannolikheten för utkorsning av transgena egenskaper skulle i så fall vara begränsade jämfört med den öppenpollinerande majsen. Så går resonemanget, men man är inte helt säker och ur biosäkerhetssynpunkt finns det en del att fundera vidare på.

Gyllene riset – tredje akten

När IRRI nu tålmodigt fortsätter att realisera det ”positiva ansikte” som media och tekniska forskare givit gyllene riset, återstår fortfarande hinder. Den andra sidan av myntet såsom t.ex. CBD:s protektionism, WTO/TRIPS:s skydd i form av tillträdesvillkorad spetsteknologi från Nord och det multilaterala systemet under FAO-fördraget konkretiserar de kvarblivna frågorna på CGIAR:s lista. Något som forskarna vid CGIARinstituten är oförberedda att hantera.

I Sverige är den komplexa genpolitiska problematiken inte aktuell vare sig på den vetenskapliga eller offentliga dagordningen. Det ger en fortsatt bördig mylla för teknikfientlighet och lättköpta antikampanjer mot genteknik inom växtförädling. Detta är ytterst sorgligt. Med två miljarder fler människor på jorden år 2030 måste vi våga försöka gå vidare med GMO-kulturväxter. Men då måste också den privata sektorn inte presentera ytterligare genkonstrukt som omfattas av mängder med immaterialrätter ägda av dussintals olika företag.

Plädering för biologisk allemansrätt

Vid WTO:s ministermöte i Doha februari 2002 antogs en deklaration om undantag för de minst utvecklade länderna vad gällde generiska läkemedel och parallellimport. Läkemedelsindustrin hade då fått internationellt dåligt rykte på grund av debaklet i Sydafrika rörande AIDS-mediciner och patent. Därför gav Dohadeklarationen hopp för framtiden, men inför kommande WTO-möte i Cancun i september i år förefaller läkemedelsjättarna vara ganska obenägna att släppa på sina exklusiva rättigheter. Detta är mycket oklokt eftersom läkemedel och utsäde inte rör samma sak. De genpolitiska regelverken skiljer sig åt för dem båda. Men att utifrån företagsekonomisk snålhet för båda, kategoriskt hävda exklusiviteter är kontraproduktivt.

Ett bra sätt att undvika förseningar av utvecklingen av biotekniken och GMO-grödor samt kritik rörande patent på biologiskt material är för läkemedels- och utsädesindustrin att respektera folks sunda förnuft. Smyg inte i buskarna med de genpolitiska frågorna bortom parlament och mänskliga rättigheter.

Roger Beachy förordade i Science att öppenhet och generositet borde vara startpunkt för det globala offentliga samtalet om den biologiska allemansrätten och den ”rena” grundforskningens frihet att operera. Svenska FORMAS har nyligen initierat en enkät till länder som infört lagstiftning under CBD/ TRIPS med syfte att utröna vilka begränsningar som gäller för svensk grundforskning. Ett sätt att ta sig an några av de över tjugo återstående övergripande frågorna inom området. Detta är ett gott tecken för FORMAS, för Sverige och för gyllene riset.