”Vilket gulligt broderi! Är det lingarn?”  En turist står och fingrar på ett stycke textil­konst i hantverksboden. Hyllorna är fulla med korsstygn, tovade ullvantar och slöjdade skålar. Hela timmerstugan andas långsamhet och tradition. Lockande för storstadsmänniskan, men att samma stuga gömmer århundraden av aggregerad naturkunskap passerar de flesta obemärkt. För bakom varje garntomte finns kunskapsmängder som skulle kunna fylla hela böcker – kunskap som är hårdvaluta för vår fortsatta samhällsutveckling.

Det är lätt att dra på smilbanden åt så stora växlar på ett textilhantverk, och det är helt okej att göra det. Det traditionella är ju lite gulligt och harmlöst, en belastning som är positiv egentligen. Det har ju attraktionskraft. Och det är en bra start för den som på allvar vill se vilken potential som ligger i historiskt hantverk, traditionell matlagning och äldre metoder för landskapsskötsel. De har alla nämligen en nänmare gemensam: biologisk mångfald.

Människor som levde före våra dagars köpcenter, använde vad de kunde hitta eller själva driva upp i naturen för att tillverka det de behövde för att leva.

Naturligtvis fanns också en enorm känsla för att förvalta naturens tillgångar – man plundrar ju inte gärna sitt levnadskapital utan att trygga återväxten. För dem handlade det om biologisk mångfald ur alla aspekter. Ta till exempel ett av våra vanligaste lövträd, björken. Från den fick man xylan till björksocker, näver som tänd- och slöjdmaterial, och från nävern gjorde man lim och ryssolja.

Vinternävern ansågs bättre än sommar­nävern och vårtbjörkens virke hårdare än glasbjörkens. Bladen blev vinterfoder och stammen ved och virke. Späda blad torkades till te, äldre blad färgade ullgarn. Björksaven är C-vitaminrik och kan jäsas till rusdryck. Björken har givit namn åt otaliga orter som Björkön, Bjöklinge och Björkliden. Fnösktickan på björken eldades mot mygg. Medicinskt var björken ett helt apotek och dess olika delar användes mot inflammation, gikt, infektioner, diarré,  reumatism, magont och hudsjukdomar.

Den här listan löper på ganska länge, och det gör den även för hundratals andra arter i den svenska naturen. Globalt kan man bara ana omfattningen av den tysta kunskap som har funnits knuten till biologisk mångfald. Förutom själva användningsområdena tillkommer kunskaper om när på året man ska skörda, i vilken miljö de bästa exemplaren finns och hur beståndet bäst bevaras.

I det perspektivet är den traditionella kunskapen långt ifrån bara gullig och harmlös, utan i hög grad ett villkor för att vi även i framtiden ska kunna ha glädje och nytta av biologisk mångfald och samtidigt ha den kvar.