Striden om den biologiska mångfaldens bevarande har länge utspelats i den offentliga sfären med kollektiva medel som resurs och en stor portion ideellt engagemang som uppbackning. Biologisk mångfald har helt enkelt inte varit någon lönsam affärsidé som kan locka privata investerare. Schablonbilden är goda offentliga eller ideella krafter som för en David-mot-Goliat-kamp mot den onda miljöförstörande industrin. Även om det ibland kan ligga en del i den förenklade verklighetsbeskrivningen har allt fler företag insett att det finns en efterfrågan på produkter som gynnar miljön och biologisk mångfald.
Kommersialisering för bevarande
På den idén bygger initiativet Grönt kulturarv, som är CBM:s senaste satsning på grönt företagande. Konceptet är ett varumärke som får användas vid försäljning av kulturväxter som kvalificerar sig för att få märkas som Grönt kulturarv. Bakom initiativet ligger Programmet för odlad mångfald (POM) vid CBM.
– POM har ju gjort landsomfattande inventeringar av kulturväxter sedan 2002. Under inventeringarna fick vi in mängder av spännande växtmaterial med unika egenskaper som färg, form, smak och härdighet. Tidigt insåg vi vilken potential som fanns i materialet och började grunna på hur man skulle kunna kommersialisera de här gamla växterna i bevarandesyfte, berättar samordnaren Jens Weibull.
– Under vintern skissade vi på namn och logotyper och skickade in en ansökan till Patent- och registreringsverket för att skydda varumärket. Den 22 juli kom det glada beskedet att ansökan godkänts.
En kulturhistorisk skatt
Rosen ’Lövhult’ valdes ut för sin historia och sina odlingsegenskaper och introducerades i handeln 2010 som Årets POM-ros. Den är en god kandidat till att varumärkas som Grönt kulturarv.
Foto: Henrik Morin
Efter ett decennium av inventeringar går POM nu in i nyttjande- och bevarandefasen av programmet. Det är nu de insamlade växterna ska hitta sin plats där de kan överleva på lång sikt. Mycket kommer att hamna i genbanker och frölager, men för en del finns goda chanser till ett annat bevarande.
– Det är genom aktiv odling som kulturväxter bäst bevaras för framtiden! Genom att visa att de här odlingsvärda växterna finns kan vi skapa efterfrågan och på så vis hålla dem kvar i odling, förklarar Jens Weibull.
Och det är den bärande idén bakom Grönt kulturarv. Förutom odlingsvärdet garanterar varumärket att växtsorten har en väl dokumenterad historia och en viss ålder. Till alla sorter finns även knuten en unik kulturhistoria. Genom åren har POM dokumenterat gamla växters historia och användning – tusentals brevskrivare har hört av sig, ofta med mycket personliga berättelser om sina växter. Man får intrycket att växterna nästan är som husdjur för många äldre. ”Dagny bor utanför Trollhättan. I samma bygd bodde familjen Hansson. De odlade en mörkröd dahlia som kan härledas bakåt till år 1919”, berättar en av alla brevskrivare, som ofta i kärleksfulla ordalag beskriver sina växter. Många gånger fick man en lök eller knöl av grannar, vänner eller släktingar, som sedan följde med familjen. På så sätt spreds lokala sorter inom ett område. Många sådana sorter fick sina namn efter en person, gård eller plats, men ofta har namnet hunnit falla i glömska.
– Växtens historia är central för vilken status den får. För oss som arbetar med de här gamla växterna utgör deras kulturhistoria en lika viktig del som deras biologiska värde.
I de gastronomiska finrummen
Inga växtsorter har ännu hunnit varumärkas som Grönt kulturarv, men en god kandidat är kokbönan ’Signe’ från Blekinge. Bönan är ett fint exempel på hur olika aktörer från staten, näringslivet och andra organisationer sluter upp kring en sort för att bevara dess kvaliteter. ’Signe’ valdes ut i konkurrens med andra bönor i en provsmakning till ett projekt som vill visa hur vår mångfald av odlingsvärda men bortglömda köksväxter på nytt kan odlas och användas i såväl vardagsmat som skol- och restaurangkök. Just nu förökas ’Signe’ för att komma upp i större volymer. Kanske mest spännande är att bönan ska användas vid Grythytte akademi, så att kockstudenterna lär sig att använda den och andra bortglömda råvaror. Säkert är att POM har mycket annat i sitt skafferi som restauranghögskolan gärna får återupptäcka.
I takt med att den nationella genbanken för klonmaterial byggs ut kommer också vegetativt förökade växter att kunna säljas under varumärket Grönt kulturarv. På Rosens Dag 2010 introducerades rosen ’Lövhult’ i handeln. Det är en fylldblommig klon av kanelros (Rosa majalis Foecundissima-Gruppen), utvald som den bästa bland 27 lågvuxna kloner. Sorten, som härrör från Lövhult i Södra Vi socken i Småland där den odlats sedan åtminstone 1930-talet, är frisk och härdig i minst zon 6–7.
Principen att kommersialisera naturens värden följer helt den nya riktningen i det globala arbetet med mångfaldskonventionen: företagen ska bli delaktiga i naturvården generellt. Nu tar man biologisk mångfald i hand och växer sida vid sida med den. Det vinner både företagen, vi själva och den biologiska mångfalden på.