Flera av de rödlistade groddjursarterna är hotade. Idag finns nio av våra tretton groddjursarter på den svenska rödlistan. Sedan januari 2000 är samtliga grod- och kräldjur fridlysta. För den grönfläckiga paddan, Bufo viridis, är situationen kritisk med känd fortplantning bara på några få platser i landet. Saken blir inte bättre av att den bästa lokalen för arten idag, kalkbrottet i Limhamn, hotas av exploatering i en växande Malmöregion.

Men allt är inte mörker. Faktum är att man för några arter kan se en vändning och klara tecken på återhämtning. Goda exempel på detta är klockgrodan, Bombina bombina, och lövgrodan, Hyla arborea.

Klockgrodan åter i Sverige

Klockgrodan försvann från Sverige i början av 1960-talet. Från 1983 har utplantering skett på flera lokaler som tidigare hyst arten. Ägg hämtade från Danmark har kläckts i Sverige och grodorna har fötts upp och satts ut i ett tiotal områden. Som en följd av detta kunde arten höras i flera områden i början av 1990-talet, men det gick länge trögt med uppbyggnaden av nya delpopulationer.

Arbetet med att öka numerären har fått allt fastare form under 1990talet. En mycket viktig del i arbetet har varit att restaurera eller nyskapa småvatten, och tills idag har drygt 100 grodvatten tillkommit. Naturvårdsverket har fastställt åtgärdsprogram för klockgrodan, något som ger större ekonomisk stadga och klarlägger ansvarsfördelningen mellan olika aktörer.

Insatserna tycks betala sig. Arten finns på flera platser, men med en koncentration till sydöstra Skånes inland. Bara i denna del räknar man till mer än 400 spelande hannar i ett 30-tal vatten. Detta innebär en påtaglig tillväxt under de senaste åren. Kanske har populationen kommit över en tröskelnivå och därmed bäddat för en framtida ökning som på sikt möjliggör en gynnsam bevarandestatus för arten i Sverige.

Lövgrodan ökar

Då det gäller lövgrodan kan också en positiv utveckling noteras. Arten har visserligen aldrig varit helt försvunnen från Skåne, men minskningen fram till mitten av 1980-talet var påtaglig. Någon uppfödning och utplantering av lövgrodan har dock aldrig behövts tillgripas – här har arbetet huvudsakligen inriktats mot förbättringar i artens livsmiljöer och ökad information.

Lövgrodan finns nu åter i flera starka delpopulationer i Skåne. År 1989 fanns 2 500 spelande hannar och 180 spellokaler – elva år senare noterades ungefär 14 000 spelande hannar vid 410 vatten. I kärnområdet strax väster om Tomelilla fanns i tidigt 1990-tal cirka 1 000 hannar, nu är siffran sex till sju gånger så hög. Det är tveksamt om denna koncentration av lövgrodor idag har någon motsvarighet i Europa.

Väder och skötsel

Hur kan då framgången för dessa två arter förklaras? Hela 90-talet har vädret varit gynnsamt för klock- och lövgrodan. Återskapandet av en mosaik av tillräckligt många och till utseendet varierande miljöerär viktig; småvatten i anslutning till betesmark och i exponerade lägen som medger snabb uppvärmning av vattnet. Dessa har ökat spridningsvägarna i landskapet. Naturbetesmarker är ofta rika på buskar och används av grodorna som sommaruppehållsplatser och för övervintring. På senare tid har skötsel av naturbetesmarker uppmärksammats och insatserna ökat.

Information och samordning

Information och samordning av arbetet är en annan viktig del i åtgärdsprogrammen för arterna. Skåne hyser nästan alla de rödlistade arterna, och länsstyrelsen drar ett tungt lass när det gäller tillstånd, information, biotopvård och samordning. Många markägare, inklusive försvarsmakten, hör av sig med förslag om våtmarksanläggningar.

Naturvårdsengagerade groddjursexperter gör betydande insatser med informations-, rådgivnings- och inventeringsarbete. Att grodor och fisk- eller kräftodling inte går ihop vet många markägare idag. Flera lokala grodgrupper med representanter bland annat från kommunerna har bildats. Naturvårdsverket och WWF bidrar årligen med miljonbelopp till information, biotopförbättring, uppfödning och utsättning. Slutligen bör massmedias roll nämnas, idag skrivs många positiva artiklar om arbetet med att bevara groddjuren. Det är troligen detta breda angreppssätt av problemen som lett till de glädjande resultaten.