Bland de försvunna arterna fanns guldpaddan (Incilius pe­riglenes) och harlekingrodan Atelopus varius. Orsaken var svår att hitta, eftersom biotopen var strängt skyd­dad och inga påtagliga hot kunde observeras. Ungefär samtidigt konstaterades att de nyligen upptäckta magruvarpaddorna (Rheobatrachus silus, R. vitellinus) från Queensland i Australien dött ut. Under 1980-talet observerades dramatiska minskningar i groddjuren i Sierra Nevada i Kalifornien. En grodart (Rana sierrae) var tidigare vanlig, men på bara några år försvann den från 90 % av sin utbredning, trots att biotopen var skyddad. Över stora delar av världen skedde liknande till synes oförklarliga förluster av groddjur.

År 1999 upptäcktes en ny svampart, Batrachochytrium dendrobatidis, som infekterar huden hos groddjur. Infektionen är dödlig, sannolikt påverkar den hudens syreupptagningsförmåga och osmotiska egenskaper. Mycket om sjukdomen chytridiomykos är okänt, men samspelet med klimatförändringar tycks vara en viktig faktor, som särskilt drabbar arter med akvatisk reproduktion, i fuktiga skogar på hög höjd. Det är oklart hur svampen sprider sig. Handel med levande amfibier kan ha orsakat spridningen av svampen över hela världen. Fler än 200 arter har kraschat eller redan dött ut på grund av chytridiomykos. Även i Monte­verde, Sierra Nevada och Queensland har svampen på­visats. I Monteverde har klimatet ändrats så att skogen inte är insvept i dimma hela året, utan torkar upp periodvis, och tempera­turen har stigit. Det kan ha varit en grogrund för svampen. Sjukdomen har sedan spridit sig från Costa Rica genom Pa­nama. I norra Sydamerika och Mellanamerika har 100 arter av släktet Atelopus regionalt försvunnit, vilket har förklarats med allmän uppvärmning av bergssko­gar, och svampangrepp.

Groddjuren är känsliga för externa hot därför att de har en livscykel med ägg, larver och vuxna, som ofta bor i olika livsmiljöer. De har en tunn fuktig hud som gör att de lätt påverkas av kemisk sammansättning i luft, vatten och mark. De är växelvarma och beroende av att leva i ett specifikt temperaturintervall. Många arter har mycket litet utbredningsområde. De hotade amfibiearterna är oftare än förväntat drabbade av synergier mellan olika hot, till exempel mellan sjuk­domsspridning och fysiologisk belastning orsakad av UV-strålning, föroreningar och klimatförändringar.

Ingen annan organismgrupp har så många akut hotade arter som groddjuren. Totalt är 2100 arter ut­rotningshotade, varav 113 möjligen redan är utdöda. Sannolikt är 46 % av arterna hotade (under antagan­det att proportionen hotade arter är lika stor bland arter med kunskapsbrist som bland övriga arter) eller nära hotade.