När vi i Sverige talar om biologisk mångfald på internationell nivå tänker vi ofta på regnskogar i Ostasien, savanner i Afrika eller korallrev i Indiska Oceanen. Ofta hoppar vi på något sätt över Europa (förutom Norden, som vi är ganska vana att samarbeta med). Vi kan dock inte bortse från Europa i övrigt och speciellt inte EU, vad vi än tycker om vårt medlemskap. Vi är t ex beroende av EU:s jordbrukspolitik för utvecklingen av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

När det gäller forskning behövs EU-medel för en hel del av den forskning som görs kring biologisk mångfald. Det är också viktigt för oss att sätta in kunskapen om vår natur i ett europeiskt sammanhang.

Visst besvär kan ge resultat

EU har för några månader sen presenterat det s k femte ramprogrammet för forskning. I detta program ingår biodiversitetsforskning, inte på ett samlat sätt men väl inom ett antal olika delprogram. Det gäller nu för svenska forskare att få fram bra forskningsprojekt som rör väsentliga frågor om biologisk mångfald och att presentera dessa frågor tillsammans med olika europeiska kolleger. Ibland kan man höra stön från kolleger som tycker att det känns konstlat att ta med syd- och mellaneuropeiska länder i en EU-ansökan. Kanske kan det vara lite besvärligt men troligen kan sådana projekt leda till en spridning av väsentliga forskningsresultat som kan motivera bra åtgärder för biodiversiteten.

Ett exempel kan vara forskning kring biodiversitet i ängs- och hagmarker. Här gäller det att få igång studier på många håll i Europa. Detta kan i sin tur bidra till att uppmärksamheten kring naturvärdena i ängs- och hagmarker ökar runt om i Europa. Utan sådan uppmärksamhet riskerar vi att bli ganska ensamma om att tala för att en ansenlig del av EU:s jordbruksstöd ska gå till biodiversitetsfrämjande åtgärder. Vi måste alltså samarbeta och även propagera i Europa för vår svenska syn att de traditionella ängs- och hagmarkerna är något mycket värdefullt vars skötsel måste stimuleras.

Ett annat synsätt som blivit allt vanligare i Sverige är att se bevarandet och skötseln av biodiversiteten som något som involverar hela landskapet och inte bara små, extra intressanta områden som kan bli naturreservat. Inom EU har man mera riktat in sig på naturvård inom reservat. Svenska forskare kan här bidra med sina idéer och sprida dem inom den europeiska landskapsinriktade biodiversitetsforskningen och därmed påverka den naturvårdsstrategi som sedan kommer till stånd inom EU.

Samarbete kring flyttfåglar

Ytterligare ett exempel på en europeisk dimension är de flyttfåglar som på kontinenten och inte minst i Frankrike är utsatta för en mycket omfattande jakt. Vad vet vi t ex om orsakerna till enkelbeckasinens kraftiga tillbakagång i Sverige? Kan det var den franska jakten på flyttande beckasiner som gör att våra våtmarker trots en hel del restaurering innehåller allt färre häckande beckasiner? Här kan europeisk forskning hjälpa till att ge en ordentlig vetenskaplig bakgrund till ett europeiskt samarbete när det gäller ”biodiversitet som rör sig över gränserna”, d v s flyttfåglarna.