Mångfald på gennivå innebär variation i arvsmassan hos individer av en viss art. Variationen finns både inom och mellan populationer. Att dokumentera och jämföra dessa variationer hos vilda djur och växter kan ge svar på viktiga frågor om beståndens ursprung och släktskap. Det kan också belysa mer sentida populationshistorik och orsaker till förändringar, t ex hur miljöstörningar i olika former påverkar populationers genetiska sammansättning och livskraft.
Genetisk variation i Sverige
Hur mycket genetisk variation hyser då undersökta djur- och växtpopulationer här i Sverige och hur fördelar sig denna variation? Är våra populationer genetiskt unika gentemot de i övriga delar av arternas utbredning? Hur hanterar och värderar vi människor den genetiska mångfalden och hur bör dessa resurser övervakas i framtiden?
Dessa frågor diskuterades vid ett seminarium med temat Genetisk mångfald och särprägel vid Genetikcentrum i Uppsala i november. Mötet var ett samarrangemang mellan CBM, inst. för genetik vid Uppsala universitet, Naturvårdsverket och Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald. Ca 100 deltagare från universitet och myndigheter tog del av aktuella forskningsresultat och dryftade relevanta spörsmål kring ämnet.
Kunskapsöversikt
Mats Höggren, CBM, öppnade mötet varefter Per Sjögren Gulve, Naturvårdverket, presenterade bakgrunden till den kunskapsöversikt, Genetisk särprägel hos svenska populationer, som verket låtit tre Uppsalaforskare sammanställa (trycks i vår).
En av författarna, Mikael Lönn, växtbiologiska inst. vid Uppsala universitet, redogjorde för arbetet och vad som idag finns dokumenterat i ämnet. Det är allmänt känt att populationer ytterst i en arts utbredning generellt hyser mindre variation än centrala populationer. Många arter har sin nordgräns i Sverige och den genetiska variationen är ofta mindre här. Trots detta visar undersökningar påfallande ofta en unik genetisk struktur hos svenska populationer.
Ytterligare en färsk NV-publikation med titeln Övervakning av biologisk mångfald på gennivå (rapport 4824) presenterades av Linda Laikre, enheten för populationsgenetik, Stockholms universitet. Linda har tillsammans med Nils Ryman bl a undersökt vilka organismgrupper som är bäst representerade i genetiska undersökningar och hur vissa arter kan användas som modeller i ett övervakningsprogram. Författarna konstaterar att vi ännu bara skummat av ytan av det totala artantalet och att behovet av ytterligare undersökningar är stort. Rapporten pekar ut utsättningar och spridning av främmande gener som de kanske största hoten mot den genetiska mångfalden samt ger förslag till framtida åtgärds- och forskningsprogram.
Aktuell forskning
I övrigt bestod programmet i huvudsak av forskningspresentationer. Mikael Hedrén och Honor Prentice, inst. för systematisk botanik, Lunds universitet, presenterade populationsgenetiska undersökningar av kärlväxter i Norden respektive Spanien, medan Bengt Jonsell, Bergiusstiftelsen, Stockholm, hade studerat endemism och förekomst av lokala ekotyper hos svenska växter.
Joop Ouborg, University of Nijmegen, visade hur inavel och miljöbetingade slumpeffekter kan orsaka utdöenden i små växtpopulationer. Karl Fredga, inst. för genetik vid Uppsala universitet, sammanfattade sin forskningsgrupps studier av kromosomal variation inom vissa däggdjursarter och Carl-Gustaf Thulin, doktorand vid samma institution, hade med hjälp av DNA-markörer rekonstruerat invandringshistorik och interaktioner mellan skogs- och fälthare i Sverige. Kerstin Johannesson, Tjärnö marinbiologiska station, berättade om faktorer som styr genetisk strukturering inom arter av marina evertebrater. I förhållande till artmångfalden är havets organismer annars underrepresenterade vad gäller genetiska undersökningar.
Även den brukade mångfaldens genresurser berördes. Merja Veteläinen redogjorde för Nordiska Genbankens program för in situ-bevarande av naturliga och introducerade samt odlade växtarter i Norden.
Debatt om miljöpolitik
Den avslutande diskussionen rörde sig kring miljöpolitik och genetik. Rovdjursproblematiken utgör ett återkommande exempel på det faktum att akademiska insikter står sig slätt om samhällets styrmedel prioriterar annorlunda.
I augusti arrangerar CBM och inst. för genetik en nordisk genetikkonferens i Uppsala på temat Genetikens roll inom naturvårdsbiologin (se CBM-hemsida och kalendariet). Intresset är redan stort med anmälda forskare från alla nordiska länder.