Genetiska skillnader mellan individer, den genetiska variationen, utgör grunden för all evolution och anpassning. Om alla individer av en art är genetiskt lika varandra får det till följd att arten kan anpassa sig avsevärt mindre till nya situationer, till exempel de klimatförändringar som förväntas ske till följd av mänskliga utsläpp av växt­husgaser. De arter som finns idag har under tusentals år anpassat sig till olika miljöförhål­landen, och om en art inte förlorat de arvsan­lagen genom för liten populationsstorlek så finns de kvar i bestånden. Det är bland annat därför som bevarandet av genetisk variation är så viktigt.

Per Sjögren-Gulve är forskningssekreterare på Naturvårdsverket, och har ett helt arbetsliv bakom sig som handlar om naturvårdsekologi och genetik. På samma sätt som DNA-tekniken revolutionerat brottmålsutredningar – där man förr penslade kolpulver för att få fingeravtryck – så ser han hur den moderna gentekniken från 1990-talet kan tillföra viktiga redskap till natur­vården, om de kombineras med kunskaperna i ekologi.

– Precis den här typen av förlösande utveck­ling skulle vi vilja se i naturvården idag. Det pågår en korsbefruktning mellan dessa per­spektiv som är mycket intressant. Det är olika verktyg man kan ta till för att belysa samma frågeställning. Detta kan påverka hur man sätter in åtgärder för bevarande, säger han.

Pers egen bakgrund i både ekologi och genetik har gett honom en djup kunskap i de båda ämnena, men också en insikt i hur de kan berika varandra och åstadkomma synergieffekter. Han började som zooekolog, med intresse för genetiska undersökningar. Populationers livskraft (”viability”) är något han studerat mycket. Sedan 1996 arbetar han på Naturvårdsverket. Under sitt arbetsliv, berättar Per, har han sett hur eko­loger och genetiker ibland har konkurrerat lite i vissa frågeställningar, men att med tiden har samarbetet ökat och stärkts betydligt och gett mycket positiva resultat.

Lokala populationer

Det kan vara av yttersta vikt i naturvårdsin­satser att ha koll på genetiken. I många fall handlar det om anpassning till de specifika förhållandena som råder på en viss plats. För­mågan att anpassa sig utgör populationers och individers evolutionära potential, och denna är generellt sett större ju mer genetisk variation som finns. Förekomsten av lokala anpassningar betyder att individer från olika populationer inte är direkt utbytbara – lokalt anpassade populationer har ett stort bevarandevärde i sig.

Per berättar om det skånska Storkprojektet, som syftar till att återetablera en livskraftig population av stork i Skåne. I projektet visade det sig att storkar med genetiskt ursprung från Nordosteuropa hade bättre överlevnad och reproduktion samt är mer vinterflyttnings­benägna än storkar med genetiskt ursprung i Nordafrika. Den ursprungliga avelspopulatio­nen som grundades med nordafrikanska storkar kom därför att utökas med polska storkar vilket förbättrade storkarnas överlevnad i det vilda.

Ett vanligt synsätt är att bevarandet av ekosystem och naturtyper också alltid bevarar arter, och att det också bevarar den genetiska variationen inom arterna. Men det finns en ökande insikt om att enbart skyddandet av områden ofta inte bevarar den genetiska mång­falden inom arterna. Det kan vara så att det sker en utarmning på genetisk nivå fast man inte ser det med blotta ögat. Per berättar att en studie från 2019 fann att minst 5 % av inom­artsvariationen i genomsnitt förlorats bland 91 undersökta arter sedan industrialismens början. Det är olycksbådande, säger han:

– I ljuset av klimatförändringarna behöver arterna idag mer än någonsin den genetiska grunden till sin anpassningsförmåga.

Många möjligheter

Med gentekniska metoder kan man analysera och verifiera konnektivitet, eller den gröna infrastrukturen i landskapet – alltså vilken möj­lighet det finns för spridning av och fria passa­ger för djur och växter och för genflöde mellan delbestånd i olika landskap. Man kan med hjälp av de olika genetiska markörerna också jämföra genflöde i närtid men flödet bakåt, och få kunskap om förhållanden som man förut bara kunde gissa sig till.

– Det är otroligt intressant, vilka möjligheter som finns. Man tar initiativ till att tillämpa genetiska analyser idag för att titta på frågeställ­ningar, även över historisk tid, som man tidigare bara använde ekologisk metodik till för att få nutidsestimat, säger Per.

Vikten av tillgång till forskning

Det finns ett stort intresse från tjänstemän och beslutsfattare på myndigheter att ta del av kunskap och forskning om dessa metoder. Men tillgången till de senaste forskningsresultaten, och till samtal och dialog med forskare, är ofta inte så lätt att lösa. På EU-nivå har kommis­sionen tillgång till forskningsresultat i form av direktåtkomst till publikationer, men hur ser det ut bland våra myndigheter i Sverige?

– Det verkar som att man på många olika nivåer inte har tillgång till vetenskapliga primärpublikationer, det vill säga artiklar i vetenskapliga tidskrifter. När det är förenat med en avgift blir det en ekonomisk fråga. Men det vore en bra investering om våra beslutsfattare hade tillgång till den senaste vetenskapliga pro­duktionen, för att snabbt kunna implementera den i praxis. Då skulle man vinna jättemycket. Varför idag principiellt begränsa sig till finger­avtrycksmetoder från förra århundradet?