Sverige fick sin första lag om fridlysning av arter samtidigt som våra första nationalparker, redan i början av 1900-talet. Fridlysningsreglerna från EU:s naturvårdsdirektiv tillkom sedan i samband med vårt EU-medlemskap 1995. De är EU:s genomförande av naturvårdskonventioner som konventionen om biologisk mångfald, Bernkonventionen, Ramsarkonventionen och Bonnkonventionen.

Tidigare fanns i fridlysningsbestämmelserna ett undantag för ”ändamålsenligt nyttjande av marken”, men det ändrades 2007 när det blev tydligt att fridlysningsbestämmelserna från EU gäller både vid exploatering och pågående markanvändning som jord- och skogsbruk. Vi vet idag att markanvändningen är det största hotet mot arter.

Fridlysning förhindrar plockning och insamling som skulle kunna göra att vissa populära och väldigt sällsynta arter annars riskerar att försvinna. När det gäller plockning är det frågan om tätortsnära platser där vi alla fortsatt vill kunna njuta av blåsippor, gullvivor och liljekonvaljer. Insamling av forskningsskäl är något som man kan få göra när det behövs.

Varken fridlysningsreglerna från EU eller de nationella reglerna är till för att hindra samhällsnyttig verksamhet. Men det handlar om att genomföra exploateringar och annan markanvändning hållbart, det vill säga på ett sätt som gör att den biologiska mångfalden också kan finnas kvar. Den behöver vi människor för att säkra våra nuvarande och framtida behov av till exempel hälsosam mat, rent vatten, frisk luft, mediciner och en naturmiljö som ger oss välbefinnande.

Det handlar om att ta hänsyn till de arter som behöver sådan hänsyn. Detta genom att undvika vissa känsliga platser och att ta hänsyn till den biologiska mångfalden genom att ibland behöva göra åtgärder på ett annat sätt eller vid en annan tidpunkt.

Fridlysningsreglerna

Det finns idag fyra olika kategorier av fridlysta arter med lite olika skydd: fåglar, andra djur, växter och de nationellt skyddade arterna.

Fåglar: Alla vilda fågelarter är fridlysta. Om man vill döda eller fånga fåglar (eller däggdjur) hanteras det i stället enligt den svenska jaktlagstiftningen där det finns motsvarande regler. Det gäller även i samband med fiske efter fisk, kräft- eller blötdjur som hanteras i fiskelagstiftningen. Dödande av fåglar (och däggdjur) som sker med annat syfte, som en oönskad bieffekt av pågående eller ändrad markanvändning, är förbjuden enligt artskyddsförordningen. I de fallen bedömer vi att det inte är ett individskydd för fåglar utan att skyddet handlar om att upprätthålla livskraftiga populationer inom arternas naturliga utbredningsområde. I praktiken innebär det att man oftast inte behöver ta särskild hänsyn till talgoxe, men generellt för mindre hackspett.

Fåglars bon är fridlysta och för sådana arter som nyttjar boet återkommande skyddas det även när det inte används. Det är förbjudet att samla in fågelägg, även om de är tomma. Man får inte heller störa fåglar på ett sätt som kan få betydelse för upprätthållandet av deras populationer, vilket också kan inkludera förstörelse av fågelartens livsmiljö.

Andra djur: Vissa andra djur än fåglar är också fridlysta utifrån reglerna från EU-direktiven. Det är djur som på EU-nivå är hotade, sällsynta eller bara finns på en viss plats. Därför har de ett strikt individskydd. Exempel är alla våra fladdermusarter, buskmus, större vattensalamander, långbensgroda, hasselsnok, cinnoberbagge, svartfläckig blåvinge och citronfläckad kärrtrollslända. Skyddet innebär att arterna inte får dödas eller störas. Det innebär också ett starkt skydd mot skada eller försämringar av deras fortplantningsområden och viloplatser. Platsernas funktion för den fridlysta arter, som till exempel skydd under fortplantningen eller vinterdvalan gäller även när arten inte är där, om det kan vara så att platsen kommer att användas igen.

Växter: Ett antal växter som är hotade eller sällsynta på EU-nivå eller sådana växter som bara finns på en viss plats (endemer) inom EU är också fridlysta. För verksamheter som skadar växter som en oönskad bieffekt har vi bedömt att skyddet ligger på populationsnivån. Exempel är guckusko, norna, gulyxne, sandnejlika, hänggräs, skogsrör, lappranunkel, nipsippa och hällebräcka. De flesta växtarterna i denna kategori är ovanliga, men några är mer spridda i Sverige. Växterna får i övrigt inte plockas eller grävas upp.

Nationellt skyddade arter: De nationellt fridlysta arterna har ett fridlysningsskydd för att förhindra att de försvinner eller plundras. Det är både djur och växter samt även svampar och alger. Exempel är blåsippa, liljekonvalj, alla orkidéarter, grön sköldmossa, långskägg, bombmurkla, mindre vattensalamander, snok och ekoxe. Djuren får inte fångas eller dödas och växterna inte plockas eller grävas upp. För verksamheter där påverkan på de nationellt fridlysta arterna är en oönskad bieffekt, som pågående markanvändning eller exploatering, krävs att det finns en risk för att artens bevarandestatus i området försämras för att utlösa förbuden. Regeringen aviserade i samband med den nya skogsutredningen att det även kommer genomföras en utredning separat av det nationella fridlysningsskyddet.

Hanteringen av fridlysta arter för verksamheter

A och O för den praktiska hanteringen är att beakta fridlysta arter tidigt och att skaffa kunskap om vilka arter som kan påverkas på ett förbjudet sätt, samt vilka skyddsåtgärder som kan vidtas för att undvika en sådan påverkan. Det handlar oftast om att justera den planerade verksamheten i tid och rum eller att genomföra den på ett annorlunda sätt. Det finns gott om praxis angående behovet att ha ett bra underlag i ett tidigt skede. Det är mycket svårt att få dispens för pågående markanvändning och nya verksamheter om de inte utgör tvingande allt överskuggande allmänintressen. För de nationellt skyddade arterna är möjligheterna att få dispens något större.

Fakta: Fridlysning

Fridlysning är ett juridiskt bindande skydd för vissa arter. Syftet med fridlysning är att skydda en växt- eller djurart som riskerar att försvinna eller utsättas för plundring. Fridlysning kan också ske för att uppfylla internationella åtaganden. Det är förbjudet att till exempel döda, fånga eller på annat sätt samla in exemplar av fridlysta djurarter. Växterna får inte plockas, grävas upp eller förstöras. Skyddet av både djuren och växterna gäller alla stadier, t.ex. rom, larver och frön. Läs mer om fridlysning på www.naturvårdsverket.se 

Text: Helene Lindahl, handläggare och vägledare för fridlysningsfrågor, Naturvårdsverket