Carl Linnaeus, von Linné är hans adlade namn, föddes den 23 maj 1707 i Råshult i Småland, där hans fader, Nils Linnaeus var komminister. Ett par år senare flyttade familjen till Stenbrohult, där fadern blev kyrkoherde. Det var här som Linné tillbringade sina barndomsår.
År 1717 började han på Växjö gymnasium. Avsikten var att förbereda honom för teologiska studier, han skulle helst gå i faderns fotspår. Men den unge Linnés håg låg främst åt naturkunnigheten, uppmuntrad av lektorn i fysik, provinsialläkaren Johan Rothman, som gav Linné privat undervisning i botanik och medicin.
Universitetsstudier
År 1727 skrevs Linné in vid universitetet i Lund. Han fick där förmånen att använda sig av det bibliotek som tillhörde Kilian Stobaeus, professor i naturalhistoria och medicin. Året därpå sökte sig Linné till Uppsala, där han tidigt kom i kontakt med Olof Celsius d.ä., domprost och framstående botanist. Denne gav inte bara den unge studenten mat och husrum, utan även möjligheten att själv börja undervisa i bland annat botanik för medicine studerande. Åren kring 1730 gjorde Linné flera botaniska utflykter i Uppsalas omgivningar och deltog även i andras exkursioner. Han besökte Dannemora gruvor och kompletterade tillsammans med Celsius dennes inventering av den uppländska floran.
En stor del av de första åren i Uppsala tillbringade Linné med självstudier, främst i anatomi och fysiologi, samt med att i manuskript utarbeta grundtankarna i Systema naturae och flera andra verk som publicerades utomlands några år senare. Som en nyårspresent till Celsius år 1730 sammanställde Linné den lilla skriften Praeludia sponsaliarum plantarum, en uppsats om blomstrens fortplantning. Där lade han för första gången fram sina iakttagelser rörande växternas sexualsystem och betydelsen av ståndare och pistiller.
Efter en tid fick han börja undervisa i den botaniska trädgården. Studenterna strömmade till och Linné började bli allmänt känd. Så småningom blev han informator åt medicinprofessorn Olof Rudbeck d.y.:s söner och fick snart flytta hem även till denne, där han fick bättre levnadsomständigheter överhuvudtaget.
De första landskapsresorna
År 1732 genomförde Linné sin första så kallade landskapsresa, bekostad av vetenskapssocieteten i Uppsala. Resan gick till Lappland, då ännu så gott som okänd mark. Den lappländska expeditionen, redan från första resdagen beskriven i den berömda resedagboken Iter Lapponicum, är den kanske mest berömda av Linnés samtliga landskapsresor. Åren därpå företog Linné resor i Bergslagen och Dalarna, där han besökte gruvor och bergsverk. Precis som i Lappland förtecknade han botaniska, zoologiska och mineralogiska fynd samt vad han kunde iakttaga om folkliv, seder och bruk.
I Dalarna mötte Linné också sin blivande hustru, Sara Elisabet Moraea, ofta kallad Sara-Lisa, från gården Sveden utan Falun. Sara-Lisa var dotter till stadsläkaren i Falun Johan Moraeus, som härstammade från en släkt med många präster. Efter att Linné friat och hos hennes far anhållit om hennes hand ska de, enligt Linné själv, ha avlagt en skriftlig trohetsed på tre år.
Utlandsåren
De följande åren 1735 –1738 tillbringade Linné utomlands. Resans primära syfte var att Linné skulle erhålla medicine doktorsgraden. Av mer eller mindre formella skäl – i praktiken en intressekonflikt mellan Uppsala universitets medicinska fakultet och Collegium medicum i Stockholm – utdelades under flera decennier inga doktorsgrader i Sverige. De som tänkte sig en framtid som praktiserande läkare var därför tvungna att bege sig utomlands för den eftertraktade graden, vilken krävdes för att få tillåtelse att praktisera som läkare i Sverige.
Linné blev, i likhet med de flesta av hans svenska kollegor under 1700-talets första hälft, medicine doktor vid den lilla universitetsstaden Harderwijk 1735 . Där snabbexaminerade man utländska studenter som inte hade råd att tillbringa flera år vid de stora universiteten. Linnés avhandling behandlade frossans orsaker. Efter doktorspromotionen i Harderwijk for Linné till Leiden, ett av tidens främsta universitet där han också sammanträffade med Herman Boerhaave, samtidens store medicinske auktoritet.
Linnés studerkammare i Linnémuseet i Uppsala, Carl von Linnés hem 1743–1778. - Foto: Olle Norling. Med tillstånd från Upplandsmuseet
Större delen av perioden tillbringades i Holland, där Linné anställdes av den förmögne bankiren och köpmannen Georg Clifford, för att sammanställa en katalog över växterna i dennes parkanläggning Hartecamp. Detta resulterade i det stora praktverket Hortus Cliffortianus (1737). Förutom sin tjänstgöring hos Clifford publicerade Linné totalt fjorton verk, först och främst Systema naturae (1735 ), sedan Bibliotheca Botanica (1736), Flora Lapponica (1737) samt Genera plantarum (1737). Linné hann också med ett kort besök i England hösten 1736, där han stannade en månad. Där träffade han Hans Sloane, preses vid the Royal society, och flera andra av den tidens mest kända engelska naturforskare. Innan hemresan till Sverige anträddes 1738, gjorde Linné också en kort avstickare till Paris, där han lärde känna flera av stadens främsta botanister, gjorde exkursioner i stadens omgivningar, samt blev korresponderande medlem av den franska vetenskapsakademien, l`Academie des sciences.