SLU:s och Uppsala universitets rektorer är eniga om att ”Forskningen vid CBM ska bidra till att samspelet mellan biologisk mångfald och samhällsutveckling belyses i hela sin komplexitet” och att CBM är ett centrum för ”produktion och spridning” av denna kunskap. En viktig utgångspunkt för CBM:s arbete är svenska och internationella miljö- och hållbarhetsmål. Naturvårdsverket bedömde 2012 att varken generationsmålet eller det 16:e miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv kan nås till 2020 med idag beslutade eller planerade åtgärder. Förlusten av biologisk mångfald fortsätter. Vilken forskning behövs då för att vända trenden så att målen kan nås? Vi delger här några tankar om viktiga forskningsfrågor.

begreppen i centrum

I relation till politiken om biologisk mångfald finns en mängd begrepp och angreppssätt i omlopp. Hur de tolkas och sätts i verket påverkar starkt vad som görs i praktiken. Empirisk kunskap om detta skulle underlätta formuleringen av politiken, liksom analysen av vilka åtgärder som behövs för att underlätta genomförandet. Biodiversitet är variationsrikedomen bland alla levande organismer, och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår, enligt Konventionen om biologisk mångfald (CBD). I praktiken varierar dock innebörden – vilka arter, vilka ekosystem, och vilka gener är det som avses? I vilka storheter mäts och uttrycks de? Detta måste klargöras i alla de olika sammanhang där begreppet används. Så här långt saknas det också empiriska studier som visar nyttan och användbarheten av begreppet ekosystemtjänst för individuellt och kollektivt beslutsfattande för olika frågor. Vad fångas upp och inte genom olika sätt att definiera och kategorisera tjänsterna? I vilka sammanhang är ekosystemtjänstperspektivet inte lämpligt eller relevant? Det finns ett stort behov av att göra konceptet hållbart nyttjande med avseende på biologisk mångfald operativt i de svenska areella näringarna. Det är delvis en politisk fråga – hur stora förändringar i biologisk mångfald är acceptabla? Vilka faktorer, naturtyper och arter kan beaktas i en ekologisk landskapsplanering? Kan optimering uppnås eller måste prioriteringar göras? Till dessa begrepp kommer till exempel ekosystemansatsen, resiliens, adaptiv förvaltning, integrering – alla är politiska begrepp som varje aktör och organisation måste ge praktisk mening, för att kunna agera. Miljö- och naturvårdssektorn är kanske överbelamrad med goda begrepp och mål – så hur kan dessa hanteras tillsammans? En självklar del av forskningen är att följa upp vilken förändring som åstadkommits. Vi behöver ta reda på vad som händer med generationsmålet och miljömålet om biologisk mångfald. Hur implementeras de, hur tolkas de av olika aktörer som förväntas implementera dem, vad görs i målens namn och vad görs inte? Vad uppfattas som målkonflikter och vad inte? En fördjupad analys och förståelse av varför vi inte når målen är en viktig grund för att hitta nya vägar till förändring. Det innebär forskning som går på djupet av hur politik, ekonomiska system, samhällelig tidsanda och normer sätter gränser för vad individer, företag, offentliga myndigheter och politiker anser är rimligt att åstadkomma, i relation till förlust av biologisk mångfald. Vad motiverar till handling och vad inte? Hur uppfattas och värderas risker för förlust? Det är också i grunden svårt att veta vilken faktiskt förändring i tillståndet för biologisk mångfald som blivit resultatet av olika insatser. Det behövs forskning för att identifiera de mest relevanta måtten, och för att utveckla mät- och analysmetoder samt indikatorer. Kraven på hållbarhet, till exempel i nyttjandet av biodiversitet, ökar i samhället. Är den svenska miljölagstiftningen riggad för att klara dessa ökade krav? Vi måste alla i våra professionella och privata roller lära om och lära nytt. Vilka är villkoren för lärande och förändring hos aktörer och organisationer? Hur kan dessa villkor uppfyllas? Forskningen om villkor för lärande och förändring kan därigenom bli vägledande för politik och implementering om biologisk mångfald.

komplexa samspel

Utvecklingen av samhällets åtgärder för att nå miljömålen kompliceras av fundamentala oklarheter och osäkerheter som rör den biologiska mångfalden i sig. Det gäller till exempel de osäkerheter som finns i relationerna biologisk mångfald–ekosystemfunktioner– ekosystemtjänster. Det gäller också de svårigheter ekologer har att med rimlig säkerhet fastställa när drastiska förändringar i ekosystemfunktioner kommer att ske (så kallade tipping points). Vidare har vi fortfarande ofullständig kunskap om det komplexa samspelet mellan bio-geo-fysiska förhållanden och århundraden av markanvändning och hur detta samspel format den nuvarande biologiska mångfalden.

cbm och framtiden

En internationell utvärdering pekade på att den svenska forskningen om biologisk mångfald behöver hantera komplexiteten i frågan genom mer tvärvetenskap, mer fokus på politiskt relevanta frågor och mer samarbete med aktörer utanför akademin (Vetenskapsrådet 2010). Detta är i sammanfattning CBM:s uppdrag. Sedan 2010 har CBM genomgått stora förändringar beslutade av de båda universiteten. För att flytta tyngdpunkten mer mot forskning minskades personalstyrkan, verksamheter överfördes till andra delar av SLU (POM) eller till Stockholms universitet (SwedBio) medan andra projekt avslutades (SeedNet) under perioden 2010-2012. CBM:s styrgrupp utvärderade åtgärderna 2012 och kom till slutsatsen att man ville satsa på ett fortsatt CBM. En permanent föreståndare tillsattes och universiteten avsatte särskilda medel i syfte att bygga upp de humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiven och kompetensen på CBM samt bidra till nya tvärvetenskapliga projekt, i linje med rektorernas överenskommelse: ”Tvärvetenskapliga arbetsformer som inbegriper naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap samt nära samarbeten med organisationer utanför akademin är av stor vikt.” Tvärvetenskap är inte nytt på CBM men nytt är det utökade utrymmet för humaniora och samhällsvetenskap att vara med och definiera utgångspunkten för tvärvetenskapliga projekt. CBM:s uppdrag är högst relevant med tanke på forskningsbehoven och situationen för biologisk mångfald i Sverige och internationellt. Som Anna Tunlid visar i sin artikel längre fram i detta nummer av Biodiverse är dock en centrumbildning som CBM litet av en anomali i universitetsystemet i Sverige, vilket har sina utmaningar. Jämfört med när CBM inrättades finns idag också fler aktörer med liknande inriktning och intressen. Det är tur – Sverige och forskningen behöver mycket större insatser än vad enbart CBM kan leverera. CBM:s ambition är dock att återuppta sin katalyserande funktion för nytänkande och samarbete över gränser. I den rollen har CBM en lång och gedigen erfarenhet som fler aktörer kan dra nytta av för framtiden.