Vägverket har sedan mitten av 1990talet metodiskt arbetat för att tillvarata och utveckla artrikedomen längs vägar. Inventeringar visar att vägkanterna kan hysa en mycket stor artrikedom och att en mängd rödlistade arter återfinns i vägkanterna. En hel del av växterna har spritts mer eller mindre oavsiktligt av människan. I alla tider har vägarna fungerat som spridningsvägar för växter. Säkert spred bönder medvetet frön i vägkanten i syfte att förbättra höskörden (jfr ängen). Rester av den floran finns i stor utsträckning fortfarande kvar.

Staten tar över vägkanterna

I och med att staten tog över skötseln av vägarna har vägkanterna från att vara en del av bondelandskapet med tiden snarare blivit en del av vägen. Syftet med vegetationsetableringen var inte längre för att få bra skörd utan för att få en grön vägkant. Mycket av etableringen längs nya eller ombyggda vägar har skett genom sådd av gräsfrön, ofta odlade utomlands. Med gräsfrösådden har följt, inte olikt tidigare bönders erfarenheter, oönskade/oväntade ”ogräs”. Äldre tiders ogräs betraktas idag ofta som naturaliserade och många av dem återfinns även bland arterna på rödlistan.

Vägverket arbetar idag med att minska generell sådd av en fröblandning och istället öka naturlig etablering av vegetation. Det innebär att man etablerar en vegetation som knyter an till det omgivande landskapet och med arter som hör hemma och finns på or-ten. Det finns idag inga regelverk utvecklade för detta arbete men Vägverket strävar efter att utveckla mål, regelverk och metoder för uppföljning.

Ingen omedveten satsning

Vägverket arbetar för närvarande inte aktivt för en minskning av den ”omedvetna” spridningen av främmande arter via frön på exempelvis däck. Man får följa utvecklingen och se om det blir nödvändigt i framtiden. Tills vidare inskränks verksamheten till att reagera om någon art blir ett problem. Några arter som Vägverket aktivt bekämpat då de lokalt har blivit problem är jättebjörnloka och parkslide. De är tillsammans med flyghavre de enda arter som är undantagna från ett generellt förbud att begränsa med hjälp av kemiska bekämpningsmedel. Ett växande problem så till vida att den börjar synas lite varstans i vägkanterna är lupinen, men den har på grund av sitt utseende opinionen på sin sida. Kanske borde Vägverket ändå bekämpa lupinen på vägkanter utanför tätorter i framtiden.