Spridning av främmande invasiva arter (FIA) betraktas som ett av de främsta hoten mot biologisk mångfald, och hoten ökar sannolikt i takt med klimatförändringarna som påverkar arternas spridning till nya miljöer. Med FIA avses icke-inhemska arter som kan åstadkomma miljöskador i mottagarlandet. Främmande arter som introduceras genom mänskliga aktiviteter är inget nytt fenomen, utan kan härledas omkring 10 000 år bakåt i tiden vid jordbrukets tillkomst, vilket innebar att arter började spridas och och orsakade olika slags angrepp på grödor. I Sverige finns idag ca 800 arter som kommit in från andra regioner under de senaste 150 åren. En del av dessa har introducerats på kommersiella grunder såsom fasan (Phasaianus colchicus) och signalkräfta (Pacifastacus lenisculus), medan andra såsom ogräs (t.ex. Bunias orientalis) och spansk skogssnigel (Arion lusitanicus) kommit in oavsiktligt.

Välkänt fenomen

Trots att biologer har känt till hoten och omfattningen av FIA sedan 1950-talet, har det gjorts få ekonomiska värderingsstudier. En viktig orsak är svårigheterna med att kvantifiera spridning och ekologiska effekter av FIA. De beräkningar som gjorts har främst utförts för FIA i regioner utanför Europa. Sverige utgör ett av de få europeiska länder där kostnader av flera olika arter har beräknats och relaterats till effekter på biodiversitet.

De beräknade effekterna av främmande arter på biodiversitet varierar mellan 445 och 1 215 miljoner kronor per år, vilket motsvarar cirka 25 procent av de totala kostnaderna. Man kan fråga sig om de siffror som redovisas i Tabell 1 är mycket eller lite. Ett sätt att få perspektiv på beräkningarna är att jämföra med motsvarande studier för andra länder. Ett annat sätt är att relatera kostnaderna till befolkningsstorleken och/eller det samlande produktionsvärdet i landet i fråga, se Tabell 2.

Perspektiv på kostnader

I ett internationellt perspektiv är de beräknade kostnaderna per invånare för Sverige vare sig särskilt höga eller låga utan faller inom intervallet 13–402 kr per år och invånare. Skillnader i kostnader mellan olika länder förklaras bland annat av olika val av arter och värderingsmetoder, tillgång på data och ekonomiska strukturella faktorer.

Kostnaderna för minskad biodiversitet i Sverige orsakad av FIA kan också jämföras med utgifter för andra svenska miljömål. Ett exempel utgörs av de beräknade utgifterna för svenska åtgärder mot minskad eutrofiering som uppgick till 135 kr per invånare och år under åren 1995–2000.
Det ska påpekas att beräkningarna av kostnader för främmande arter genomförs under starka antaganden om samband mellan artens förekomst och dess biologiska effekter. Det kan innebära överskattade skadekostnader då man oftast antagit linjära samband, där en FIAs påverkan antas vara proportionell mot dess relativa biomassa i jämförelse med inhemska liknande arter. Man bortser då från möjligheten att en inhemsk art av till exempel ett ogräs till viss del skulle kunna ersätta den främmande artens negativa effekter på skörd. Å andra sidan har kostnader beräknats för bara en bråkdel av totala antalet FIA, vilket medför att de faktiska kostnaderna underskattas.

Tabell 1. Skadekostnader av främmande arter i Sverige (miljoner kr/år). De beräknade kostnaderna av 13 olika FIAs inverkan på biodiversitet varierar kraftigt – mellan ca 0,5 och 1,2 miljarder kronor per år, beroende på vad man antar om kostnaden av den enskilda arten, dess utbredning och effekt. Källa: Gren m.fl. (2009)

Tabell 2: Total årlig kostnad av FIA för biodiversitet i olika länder Källa: Gren m.fl. (2009)