Det är lätt att tro att enstaka ryggsäcksluffare inte gör någon skada, men ofta banar dessa väg för större skaror av turister.
Foto: Cecilia Brumér
TEMA: TURISMUtgör världsturismen ytterligare en fara för hotade arter eller kan den vara deras räddning? Svaret är ja – i båda fall. Ryggsäcksturister med liten budget banar väg för massturism i sin jakt på nya exotiska resmål. Samtidigt har bergsgorillorna i Centralafrika överlevt tack vare turisterna. Rätt skött kan turism bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden, men det ställer stora krav både på researrangörer och resenärer.

I bergstrakterna på gränsen mellan Rwanda, Uganda och Kongo lever världens sista stam av bergsgorillor. Trots åratal av krig och oroligheter har gorillorna skyddats från de värsta effekterna av krigen. Detta tack vare de små men väl betalande grupper av turister som söker sig dit och har fortsatt att komma trots svåra lokala förhållanden. De pengar turisterna spenderar är livsviktiga för befolkningen runt bergen. Gorillorna är mer värda levande än som jaktsouvenirer och därför får också deras marker vara ifred för nyodlingar. Denna enkla samverkan garanterar gorillornas överlevnad samtidigt som lokalbefolkningen tjänar pengar.

Banar väg in i orörda områden

Många naturmiljöer besöks från början av enskilda resenärer eller små grupper av så kallade ”backpackers”, ryggsäcksluffare, som knappast kan ställa till med någon skada – tror man. Men faktum är att dessa grupper i sitt ständiga letande efter nya och mer exotiska resmål kan orsaka mycken förödelse. I jakten på dessa resmål tar man sig nämligen många gånger till miljöer som kan ta skada även av mycket små grupper. Dessutom har dessa turister oftast en mycket liten reskassa vilket betyder att de lokala entreprenörerna får in mycket små intäkter från deras besök. Annat är det med de grupper av turister som kommer i ”luffarnas” kölvatten. De spenderar friskt, ger mycket dricks och vill se ”allt”. Resultatet blir en hämningslös exploatering av området och en snabb utarmning av naturvärdena.

Zonering

Främst måste man inse att all turism inte kan vara småskalig. Det är helt enkelt för många som vill resa och även om priset kan vara en begränsande faktor så är det inte önskvärt att göra all naturturism till en lyxprodukt. Lösningen ligger i så kallad ”zonering”. Detta innebär att vissa områden avsätts till en hårdare exploatering, men fortfarande med god infrastruktur och hög miljöprofil. Samtidigt kan känsligare platser avsättas för att ta emot mindre grupper. Att sköta dessa ömtåliga områden kräver stor kunskap om områdenas bärkraft.

Branschens och turisternas gemensamma ansvar

Rätt skött, kan turismen vara den direkta garantien för en bibehållen biologisk mångfald och arternas bevarande. Det innebär att ett stort ansvar vilar på branschen, men även på turisterna. De måste ställa krav på hela spektrumet av turisttjänster. Enskilda punktinsatser hjälper inte, utan endast med bred kunskap om alla aspekter av turismens påverkan, kan turismen hjälpa till att garantera fortsatt överlevnad för många hotade arter.

Ordlista

:TURISM:
Samlingsbegrepp för alla slags resor utanför hemorten, som innefattar en övernattning eller mer.

NATURTURISM:
Turism med inriktning på naturmiljöer. Dock utan någon som helst garanti eller specifik inriktning vad gäller skydd eller hänsyn.

EKOTURISM:
Det mest missförstådda och misstolkade begreppet i turistsektorn. Grundtanken är turism som inriktar sig på att, genom hänsynsfullt agerande, bevara de miljöer den genomförs i och säkerställa en positiv ekonomisk utveckling i de områden som ”drabbas” av turismen. Ekoturism är därmed inte enbart miljöinriktad utan lika mycket kvalitets och kunskapsinriktad.