I gränssnittet där policy och riktlinjer möter skötsel ligger stor potential för att naturvården ska ge önskad effekt för alla parter. Men då krävs att man tillåter forskning, miljöanalys och samverkan att arbeta åt samma håll.
Foto: Roger Svensson
TEMA: VAD ÄR NATURVÅRD?SLU har potential att fylla en nisch i naturvården som ingen annan tar hand om. Här knyts forskarens specialkompetens ihop med myndighetens överblick i det som kallas samverkan.

Sveriges lantbruksuniversitet SLU sysslar med traditionella verksamheter som forskning och undervisning, men till skillnad från de flesta andra universitet ägnar sig SLU också åt fortlöpande miljöanalys, som är viktig för att identifiera miljövårds- och naturvårdsproblem och följa upp våra nationella miljömål. En annan och relativt ny verksamhetsgren är samverkan med myndigheter, organisationer och företag. Artdatabanken och Centrum för biologisk mångfald (CBM) är exempel på enheter som jobbar med biologisk mångfald i detta gränsland.

Gränsland med potential

Det har i olika sammanhang visat sig att forskning, fortlöpande miljöanalys och samverkan alla behövs för att utveckla lösningar för uthållig markanvändning och bevarande av biologisk mångfald. Ofta finns i samhället ett stort behov av vetenskaplig kunskap sammanställd i synteser och utredningar. Samverkan med myndigheter och organisationer kan vara en viktig del både vid initiering och genomförande av olika tillämpade forskningsprogram. CBM har i flera program varit lyckosamt i detta gränsland, exempelvis när det gäller effekter av vägar och järn­vägar, betydelsen av lokal och traditionell kunskap för biologisk mångfald, kartläggning av traditionella trädgårds- och jordbruksgrödor samt effekter av miljöersättningar på biologisk mångfald.

Kräver flera kompetenser

Ett aktuellt exempel på sådan verksamhet vid CBM är en utredning om ett nytt svenskt landsbygdsprogram, det så kallade LBU 2014–2020. Vi har nyligen genomfört denna utredning tillsammans med handläggare på Jordbruksverket och en forskare från SLU:s institution för ekologi (se faktaruta). Traditionella forskare har ibland svårt att axla en sådan roll och personer vid myndigheter har på samma sätt haft svårt att få en bra överblick och värdera vetenskaplig litteratur eller att sätta sig in i situationen i andra länder. Verksamhet i detta gränsland mellan SLU:s olika verksamhetsgrenar har stor potential när det gäller att identifiera problemområden, komma med förslag på åtgärder, implementera och revidera åtgärderna så att effektiva och långsiktiga lösningar kan nås när det gäller ett uthålligt resursutnyttjande och bevarande av biologisk mångfald.

Arbetet har mynnat ut i ett antal konkreta rekommendationer, som knappast hade kunnat formuleras utan den tvärvetenskapliga ansatsen och samverkansformen på utredningen. I utredningen diskuteras också många specifika åtgärder. Bland dessa kan nämnas möjligheterna att skapa blomrika kantzoner för pollinatörer genom insådd och skötsel, att skapa fjärils­hagar med mindre intensivt bete, och att införa ersättningar för skötsel av skogsbryn och intilliggande kantzoner.

Omistlig nisch

För CBM är den här typen av verksamhet central. Det är här vi har möjlighet att genom vetenskapligt underbyggd kunskap och samverkan med sektorsmyndigheter få direkt inflytande över hur stödsystemen, och därmed de reella naturvårdsåtgärderna, kommer att fungera i slutändan. Det händer att vi möts med oförstående inför den här typen av jobb, som varken är forskning eller myndighetsutövning och inte riktigt hör hemma någonstans. Vi menar att forskningen har sin plats och naturvårdsförvaltningen sin, men utan kittet dem emellan riskerar naturvården bli dåligt underbyggd av vetenskap, och forskningen att isoleras från verkligheten.

Organisationer som CBM och Artdatabanken, med förankring inom forskning, fortlöpande miljöanalys och samverkan, har en stor potential inom detta verksamhetsfält även i framtiden. Men det behövs en ökad integration av SLU:s verksamhetsdelar och fler aktörer än de som idag verkar inom detta gränsland, om den fulla potentialen av SLU:s verksamhet ska utnyttjas.

Miljöersättningar under utredning

Under hösten har CBM lämnat underlag för det kommande landsbygdsprogrammet. Arbetet har haft en tvärvetenskaplig ansats och inkluderat bland annat genomgångar av samhällsvetenskaplig litteratur om lantbrukares attityder, analyser av utvärderingar av landsbygdsprogrammen i sju andra länder, samt genomgång av vetenskaplig litteratur när det gäller effekter av olika åtgärder och ersättningssystem på biologisk mångfald och andra värden i jordbrukslandskapet.

Några exempel på vad som kunde förbättra ett framtida landsbygdsprogram är:
Utveckla kopplingen mellan miljöövervakningsdata till pågående verksamheter som Nationell Inventering av Landskap i Sverige (NILS) och Artportalen, och satsa på utredningar och forskning om materialets kvaliet.

Dagens system upplevs som krångligt av många lantbrukare och effekten av olika åtgärder upplevs som osäker. Tydligare och regionalt anpassad information via kanaler som lantbrukspress efterfrågas.

Vissa åtgärder kunde bakas ihop i ett obligatoriskt baspaket som krävs för att söka övriga miljöersättningar. Detta system finns i vissa länder.

Rätten till rådgivning vart femte år kring gårdens produktion och bevarande av natur- och kulturvärden bör prioriteras. Återkommande rådgivning gör det möjligt att följa upp planeringen på landskapsnivå och samverkan mellan lantbrukare.

Ersättning för samverkan mellan lantbrukare inom en bygd, till exempel för skötsel av stora betesmarkskomplex för att gynna arter med olika krav, bör inkluderas i miljöersättningssystemet.

Det strikta femårsåtagandet för alla åtgärder och ersättningar kunde mjukas upp. Inrätta en bakdörr som gör det möjligt att hoppa av under perioden, till en lägre ersättning än om man fullföljer hela femårsåtagandet. Troligen kommer få lantbrukare att utnyttja denna bakdörr, men tryggheten och flexibiliteten torde uppmuntra fler lantbrukare att gå med i vissa ersättningssystem.

Wissman, J., Berg, Å., Ahnström, J., Wikström, J., Hasund, K.P. In prep. Hur kan landsbygdsprogrammets miljöersättningar förbättras? Erfarenheter från andra länder. Rapport. Jordbruksverket, Jönköping.