David Cooper, dåvarande vice generalsekreterare, som nu efterträtt Elizabeth Maruma Mrema, från februari 2023.

Foto: IISD / Mike Muzurakis

En konvention har ingen polis eller domstol, utan hela genomförandet byg­ger på en ömsesidig tillit och verklig vilja att nå de mål som sätts upp. Den viljan fanns hos alla regeringar, för redan ett år efter att konventionstexten öppnats för signatur hade 168 regeringar skrivit under, och 29 december 1993 trädde konventio­nen i kraft, 90 dagar efter den dag då 30 staters parlament ratificerat (god­känt) sina signaturer. Idag har konven­tionen 196 parter; alla FN-stater utom USA är med.

Konventionens tre övergripande mål är att bevara biologisk mångfald, att nyttja mångfalden på ett hållbart sätt och att rättvist fördela nyttan som uppstår när genetiska resurser nyttjas. Konventionstextens artiklar beskriver i generella termer vad staterna åtagit sig att göra för att nå dessa mål. Vartannat år hålls ett partsmöte, då beslut tas som konkretiserar de åtgärder parterna ska vidta. Partsmötets beslut bereds av två underorgan, ett för vetenskapliga och tekniska frågor, Subsidiary Body on Scientific, Technical and Technological Advice (SBSTTA) och ett för frågor kring genomförandet, Subsidiary Body on Implementation (SBI). Två underavtal är knutna till konventio­nen. Ett hanterar biosäkerhetsfrågor (Cartagenaprotokollet), och ett reglerar tillträde till genetiska resurser och för­delning av nyttan som uppstår när de nyttjas (Nagoyaprotokollet).

Vid partsmötet som hölls 2010 i Na­goya, Japan, antogs en strategisk plan för genomförandet av konventionen, med en uppsättning mål som skulle nås till 2020. Dessa kallas ofta Aichimålen, efter prefekturen Aichi, där Nagoya ligger. När måluppfyllelsen utvärderades inför COP14, som hölls 2018, stod det klart att konventionens parter misslyck­ats med att nå samtliga mål, även om många framsteg gjorts. Därför startades en process för att ta fram ett nytt glo­balt ramverk för biologisk mångfald, för beslut vid nästa partsmöte, COP15.

TEXT: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid CBM, förhandlare för EU under COP15

CBD:

Konventionen om biologisk mång­fald kallas ibland Riokonventionen, efter Rio de Janeiro, där konven­tionstexten öppnades för signatur. Förkortningen CBD kommer från den engelska titeln Convention on Biological Diversity.

COP:

Konventionens högsta beslutande församling är partsmötet, COP, efter det engelska Conference of Parties. Partsmöten numreras, och det som hölls i december 2022 var COP15. Många andra konventioner har också partsmöten som benämns COP, till exempel klimatkonventionen.