Fåglarna har länge haft en stark ställning inom EU:s miljöarbete. Fågeldirektivet var det allra första naturvårdsdirektivet och indikatorer byggda på fågeldata används sedan 2006 som indikatorer på miljötillståndet inom unionen. Därmed är det ganska naturligt att fåglarna har fått en framskjuten plats även i EU:s nya förordning om restaurering av natur. Inom denna ska två indikatorer baserade på fågeldata användas för att följa upp restaurering av jordbruks- och skogsekosystem.

Indikatorerna heter vanliga jordbruksfåglar och vanliga skogsfåglar och tillhör de som redan används både inom EU och i Sverige för att följa utvecklingen både för fåglarna och för biologisk mångfald i odlingslandskap och skog på en generell nivå. De här indikatorerna visar den genomsnittliga populationsutvecklingen på europeisk nivå för ett antal utvalda fåge¬larter knutna till respektive miljö. För dessa beräknas ett gemensamt årligt medelindex och det är detta som utgör indikatorn. Sedan följs förändringen över tid för att se hur det går. Det hela beräknas på precis samma sätt som det mer kända Living Planet Index som tas fram av WWF.

Den tjocka linjen visar genomsnittlig trendkurva, det grå fältet kurvans 95-procentiga konfidensintervall. Prickarna är årliga medelindex. MSI står för Flerartsindex (Multi Species Index, medelindex för de ingående arterna. Foto: Luc Viatour, CC BY-SA 3.0 och Andreas Trepte, CC BY-SA 2.5

Hälften så höga mål i Sverige

Naturrestaureringsförordningen anger att åtgärder ska genomföras så att båda indikatorerna uppvisar ökningar i varje enskilt land. Ökningarna ska ske från nu och framåt. Någon jämförelse bakåt i tiden ska inte göras. För skogsfåglarna ska mål om tillfredsställande nivåer fastställas av respektive medlemsstat senast 2030, för jordbruksfåglarna finns färdiga specifika mål. För Sverige handlar det om 5 procent till 2030, 10 procent till 2040 och 15 procent till 2050. Då Sverige av EU-kommissionen bedöms som ett av de länder som historiskt sett haft mindre utarmade populationer av jordbruksfåglar, är målen för Sverige för denna grupp satta till en lägre nivå, hälften så höga, jämfört med de länder som bedöms ha mer utarmade populationer. För Sveriges del finns det ändå en genomsnittlig minskning på lite drygt 50 procent sedan 1975 för jordbruksfåglarna, och därför kan denna bedömning ses som problematisk.

Då detta handlar om indikatorer som redan finns kan vi ta en titt på hur läget ser ut just nu. I figurerna här intill visas utvecklingen under perioden 1998–2023 för båda indikatorerna baserat på data från Svensk fågeltaxerings standardrutter. Utvecklingen för jordbruksfåglar har varit negativ under lång tid. Utvecklingen för skogsfåglarna under samma tid har varit positiv. I båda fallen finns inga säkerställda förändringar under de senaste tio åren.

För svensk del är de ingående arterna i första hand talrika arter som är väl spridda i odlings- och skogslandskapet. Det är förhållandevis få av de ingående arterna som är upptagna i fågeldirektivets bilaga 1. Direkta åtgärder inom fågeldirektivet kommer därmed inte att hjälpa till med att höja de aktuella indikatorerna. På samma sätt är det med kopplingen till EU:s livsmiljödirektiv även om en del av de ingående arterna gynnas av ökat skydd för de miljötyper som omfattas av det direktivet.

Brukandet gör skillnad

Åtgärder som gynnar de här arterna och därmed också med största sannolikhet vänder indikatorerna uppåt är i första hand sådana som handlar om ökad naturhänsyn i själva brukandet. Inom jordbruket kan åtgärder som återskapande av åkerholmar, kantzoner och våtmarker gynna de här arterna. Mycket viktigt är också att det fortsätter att odlas framöver.

En av de stora anledningarna till tillbakagången för jordbruksfåglar och annan biologisk mångfald i odlingslandskapet i Sverige är upphört brukande – särskilt utanför de storskaliga odlingsbygderna. En ökad variation av vad som odlas på både gårds- och landskapsnivå är viktig för att öka variationen och förutsättningarna för en återskapad och förstärkt biologisk mångfald.

Ekologisk odling och minskad användning av bekämpningsmedel gynnar också jordbruksfåglarna. Dessa åtgärder skulle också få positiva konsekvenser för mycken annan biologisk mångfald i odlingslandskapet.

Exakt vilka ekonomiska konsekvenser det skulle få att vända utvecklingen för jordbruksfåglarna är svårt att sia om. Skulle kompenserande system kunna byggas in i den gemensamma jordbrukspolitiken bör det inte handla om några större kostnader för den enskilde brukaren.

Befintliga riktlinjer räcker långt

En tolkning av skogsfågelindikatorns ökning är att den främst speglar ytan med trädtäckt mark och inte skogens allmänbiologiska kvalitet. Våra analyser visar att det endast är ett mindre antal specialiserade skogsfåglar som har riktigt starka kopplingar till mer naturliga skogsekosystem. Av dessa ingår endast någon enstaka i den aktuella indikatorn.
Ett ökat naturhänsynstagande i den brukade skogen skulle kunna lyfta skogsfågelindikatorn ytterligare. En övergång till större ytor som brukas med naturnära hyggesfria metoder, ökning av mängden död ved, arean av flerskiktad skog och av lövinslag, samt fler äldre kvarstående evighetsträd och återvätning av skogsmark, skulle göra de svenska skogarna mer gynnsamma för fåglar, och för mycket annan biologisk mångfald.

För att uppfylla naturrestaureringsförordningens målsättningar för skogsfågelindikatorn i Sverige krävs rimligen inga stora uppoffringar från landets skogsägare. Sannolikt räcker det långt med att faktiskt följa de riktlinjer som finns redan idag inom exempelvis FSC-certifieringen. •

Martin Green
Forskare, biologiska institutionen, Lunds universitet

FAKTA:

SÅ FUNGERAR INDIKATORER
För generella skeenden i naturen slås flera arters trender ihop till en enda trend. Sådana gemensamma trender används som indikatorer, både internationellt och nationellt. En indikator sammanfattar komplex information i ett enda lättförståeligt tal som sedan uppdateras med jämna mellanrum efterhand som ny information kommer in. På så sätt kan vi följa hur många arters antal i genomsnitt förändras över tid.

INDIKATORN VANLIGA SKOGSFÅGLAR

De 26 arterna som ingår för Sveriges del är sparvhök, järpe, skogssnäppa, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, halsbandsflugsnappare, trädpiplärka, stenknäck, grönsiska, domherre och videsparv.

INDIKATORN VANLIGA JORDBRUKSFÅGLAR
tornfalk, tofsvipa, sånglärka, ladusvala, ängspiplärka, gulärla, buskskvätta, törnsångare, råka, törnskata, stare, pilfink, hämpling, gulsparv och ortolansparv.

LÄS MER

• Svensk fågeltaxering Lunds universitet: Indikatorer – en gemensam trend för många arter www.fageltaxering. lu.se/resultat/indikatorer-en-gemen¬sam-trend-manga-arter
• European Bird Census Council. European indicators. pecbms.info/ trends-and-indicators/ indicators/