Jag delar i stort Åke Bergs syn på vikten av buskar och buskage i jordbrukslandskapet för fåglar, men med följande invändningar.

Gulsparv, ortolansparv och hämpling borde bli klara vinnare i en hävdad mark. Genom att ta bort sly på exempelvis åkerholmar och kring diken och spara de buskar och träd som av hävd har funnits där, får man tillbaks den miljö som rådde under femtiotalet, då dessa fåglar var vanliga. Samtidigt måste markvegetationen skötas. Detta skulle öka möjligheterna även för törnsångaren att återhämta sig. Mark, där gräshoppssångaren finns, ligger bortom all lönsamhet att använda för jordbruk.

Det finns med andra ord ingen anledning till oro för att miljöstöden skulle leda till ett homogent landskap, fritt från buskar och träd. I stället talar det mesta för att de kommer att ge jordbrukslandskapet en mer varierande och rik fågelfauna.