Evidensbaserad kunskap
”Hostmedicin är inte bättre än vatten som medel mot hosta.” Det budskapet spreds i svenska medier för något år sedan. Vetenskapliga granskningar hade inte funnit säkra belägg för att vanliga hostmediciner hade någon som helst effekt.
Utvärderingar av det vetenskapliga underlaget för olika behandlingsmetoder är numera väl etablerade inom hälsovården. På sistone har sådana granskningar också börjat göras inom miljövården. I januari 2012 bildades Mistras råd för evidensbaserad miljövård (EviEM). Rådet finansieras av Mistra och är placerat vid Kungl. Vetenskapsakademien. Det ska bistå miljövårdsarbetet med utvärderingar av vad miljöforskningen har kommit fram till. Målet är en miljövård som är evidensbaserad, det vill säga utnyttjar bästa möjliga vetenskapliga underlag. Forskningen kring olika miljövårdsmetoder är ofta sparsammare, spretigare och svårare att sammanställa än forskning kring medicinska behandlingar, men likafullt skulle den kunna utnyttjas betydligt bättre än vad som hittills skett.
Nytta för beslutsfattare
Ämnena för EviEM:s utvärderingar föreslås oftast av myndigheter samt andra beslutsfattare och intressenter
på miljöområdet. Det är de som sedan ska kunna dra nytta av resultaten och omsätta dem i praktisk miljövård. Det slutliga avgörandet om vilka frågor som ska utvärderas tas av EviEM:s exekutivkommitté. Varje utvärdering drivs som ett projekt av en särskilt tillsatt forskargrupp. Resultaten publiceras i utförliga vetenskapliga rapporter, men EviEM kommer också att sammanfatta dem i populärvetenskaplig form.
Vetenskaplig litteratur
För att kartlägga det vetenskapliga underlaget för olika miljöfrågor använder EviEM en metod som kallas systematisk utvärdering. Under en sådan utvärdering söker man på ett noga planerat och dokumenterat sätt upp alla vetenskapliga publikationer som kan vara av intresse i sammanhanget. Resultaten från de studier som visar sig användbara ställs sedan samman och jämförs med varandra. Även i det skedet dokumenteras arbetet mycket noga, vilket gör att utvärderingen och dess bedömningar i efterhand går att granska i detalj.
En systematisk utvärdering kan därtill ta hjälp av ”grå litteratur”, det vill säga rapporter som publicerats av exempelvis myndigheter men inte genomgått vetenskaplig granskning. Även opublicerade data kan komma till användning. Förutsättningen är hela tiden att uppgifterna är så väldokumenterade att det går att kontrollera dem och bedöma deras kvalitet.
Traditionell kunskap
Erfarenheter bland jägare, renskötare, lantbrukare och andra som tillbringar mycket tid i naturen kan också vara av värde i sammanhanget, men främst när det gäller att peka ut frågeställningar som är intressanta, relevanta och möjliga att besvara. I själva utvärderingsarbetet kan det vara svårare att ta till vara ”traditionell kunskap” av sådant slag, eftersom den oftast är besvärlig att kontrollera och kvalitetsbedöma.
Och det händer ju att traditionell kunskap bygger på lösa grunder, att tonvikten ligger på traditioner snarare än beprövad kunskap. Även de arbetsmetoder, normer och tumregler som tillämpas bland miljövårdstjänstemän och naturvårdare utgår ofta från en form av traditionell kunskap, en kunskap som långt ifrån alltid har utsatts för kritisk granskning: ”Vi gör så här för så har vi alltid gjort – vi har använt den här metoden i trettio år och vet att den fungerar. (Och vi använder hostmedicin när vi blir förkylda, för vi vet ju att det hjälper.)”
En kritisk prövning av traditionella metoder och föreställningar inom miljöområdet hör i själva verket till de viktigaste inslagen i EviEM:s arbete för en miljövård som står på vetenskaplig grund.