Det nuvarande systemet för EU-stöd till jordbruket innebär att miljöstödet bara till hälften bekostas av EU, medan det allmänna jordbruksstödet bekostas fullt ut. Idén om att vända på steken skulle kunna vara ett ordentligt steg på vägen till ett nytt EU-system. På ArtDatabankens Flora- och faunakonferens i april på Ultuna gav miljöminister Anna Lindh sitt stöd för att EU:s jordbrukspolitik generellt borde läggas om till förmån för miljön.

Principen i förslaget är att jordbruket som näring ska klara sig själv ekonomiskt, medan en rad allmänna nyttigheter, som t.ex. naturvård, kretsloppstjänster och kulturmiljövård bör få ett ordentligt allmänt stöd.

Det kanske kan verka förmätet att tro att vi skulle kunna påverka EU när det gäller jordbrukspolitiken. Jag tror dock att vi måste göra stora ansträngningar för att på sikt få in EU i bra banor. Tror man inte att man har chansen att påverka kommer man absolut inte heller att lyckas.

Vi måste alltså lägga ner mycket internationellt arbete om vi på sikt ska kunna bevara biologisk mångfald i Sverige. Men vi kan samtidigt också positivt påverka utvecklingen inom övriga EU. Det handlar inte bara om internationella förhandlingar; det handlar också till stor del om forsknings- och opinionsarbete. Vi måste se till att få kontakt med forskare och organisationer i andra EU-länder och med dem diskutera hur jordbrukspolitiken kan verka för biologisk mångfald i landskapet.

Jag tror att vi också när det gäller att bevara biologisk mångfald i skogen måste se på EU:s jordbrukspolitik. Var för ska jordbruket ha ett mycket stort allmänt stöd, men inte skogsbruket? Naturligtvis har detta att göra med att EU traditionellt varit mycket jordbruksdominerat och att skogen spelat en mycket liten roll.

Man bör se markanvändning totalt som en fråga, där både jordbruk, skogsbruk och rennäring kommer in. Tillämpar vi då en viss rättvisa mellan dessa näringar och principen att samhället ska stödja allmänna nyttigheter, som t.ex. bevarande av biologisk mångfald, så borde detta bli en bra draghjälp för att bekosta ett ordentligt skydd av åtminstone 5% av skogsarealen i Sverige.

Jag inser att detta inte kan göras i en handvändning, men det kan gå fort att förstöra stora biologiska värden i skogen, om inte regeringen åtminstone hittar en interrimlösning. Man kunde skaffa sig andrum genom att t.ex. se till att ett moratorium på huggning av naturskog kommer till stånd. Samtidigt kunde EU involveras i skyddet av de största naturskogsområdena som finns inom unionen.

Urban Emanuelsson