Men redan nu hålls ändå workshops vid Europarådet där representanter från medlemsländerna och internationella organisationer förbereder hur implementeringen av landskapskonventionen ska genomföras. En heltäckande presentation från mötet i Strasbourg i maj finns på Europarådets hemsida (http://www.coe.int /t/e/Cultural_Co-operation/ Environment/Landscape/).

Landskapet på dagordningen

Syftet med landskapskonventionen (ELC) är att föra upp landskapet och dess roll på den politiska agendan i Europa samt att säkerställa ”det gemensamma landskapsarvet”. ELC är ett resultat av arbetet inom Riokonventionen och är ytterligare ett steg mot hållbar utveckling med en helhetssyn på hela landskapet som ett drivande motiv. ELC skiljer sig från tidigare konventioner genom att den inbegriper alla typer av landskap, även s k. vardagslandskap, dvs områden som saknar exceptionella värden men som är viktiga för människors närmiljö.

Avsikten med konventionen är att bemöta problemet med landskapsförändringarna idag accelereras av förändringarna inom jordbruk, skogsbruk, industri, gruvdrift, planering, stadsplanering, transport, infrastruktur, turism och rekreation. Målen är att verka för en europeisk enighet inom bevarande, skötsel och planering av landskap.

Vår kulturella identitet

Tonvikt läggs på landskapets stora betydelse för kulturella, sociala, miljömässiga och ekologiska värden samt som en resurs för ekonomiska utveckling. Landskapet är grunden för vårt natur- och kulturarv och den gemensamma europeiska identiteten. En viktig princip för hållbar utveckling som understryks i konven-tionen är en ökad brukarmedverkan och medborgarinflytande i bevarande, skötsel och planering av landskap. Enligt ELC ska därför allmänheten kunna ha en aktiv roll i landskapets utveckling genom insyn och medverkan i beslut på många olika nivåer, från lokala till internationella frågor.

Det föränderliga landskapet

I den europeiska landskapskonventionen definieras begreppet landskap som ”ett område, som uppfattas av människor, och vars karaktär är resultatet av påverkan och samverkan av naturliga och/eller mänskliga faktorer”. Vidare betonas i konventionen att landskapets ständiga förändring genom natur- och kulturpåverkan ska ses som en helhet. De länder som godkänner konventionen ska erkänna landskapet som begrepp i sin lagstiftning, en viktig del av människans miljö, ett uttryck för ett mångfald av natur-och kulturarv, och identitetsskapare. Länderna åtar sig också att utveckla åtgärder som leder till ökad medvetenhet och kunskapsutveckling om landskapet hos allmänheten.

Landskapet som helhet

Varje land åtar sig att identifiera landskapskaraktärer, att övervaka landskapsförändringar, samt att ställa upp kvalitetsmål för landskapets utveckling i olika områden. Ett flertal sådana arbeten med landskapsanalys och identifiering av landskapskaraktärer görs i flera länder runt om i Europa. Sverige har inom detta område kanske mer att lära sig av arbetet i andra länder, medan vi ligger bra till när det gäller t.ex. utbildning och befolkningens inflytande i planeringsprocessen.

Sverige har goda förutsättningar att liksom vårt grannland Norge bli ett föregångsland och att snart kunna sälla sig till de länder som slutgiltigt accepterar konventionen. Från att ha varit fokuserat på enskilda intressen och värden kan nu arbetet med landskapsvård och landskapsplaneringsfrågor vara moget för ett angreppssätt där landskapet som en helhet ställs i fokus. Den Europeiska landskapskonventionen kan bli en god utgångspunkt för ett sådant angreppssätt.