Foto: Therese Carlsson
Har du någon gång funderat på vilka djur och växter som gömmer sig under ytan i sjön eller vattendraget där du bor? Kanske har du sett kräftor, antingen vår svenska flodkräfta eller den inplanterade signalkräftan, eller om du är intresserad av fiske har du kanske dragit upp abborre, gädda eller gös ur sjön. Det som är så spännande med att utforska vad som gömmer sig under ytan i ett vanligt svenskt inlandsvatten är att där finns ett helt myller av annat liv också.
Rikt undervattensliv
På den globala skalan räknar man med att det finns ungefär 10 000 fiskarter i sötvatten, vilket motsvarar 40 % av alla kända fiskar i världen. Totalt finns omkring 100 000 beskrivna arter i sötvatten. Allt detta i ett medium som utgör endast 0,01 % av allt vatten på jorden och som täcker endast 8 % av jordens yta. Den största biologiska mångfalden i sötvatten finns i tropikerna, men även i Sverige finns ett rikt limniskt liv – till exempel 53 inhemska sötvattenfiskar, mer än 2000 insektsarter som lever hela eller delar av sitt liv i sjöar och vattendrag, 34 musselarter varav åtta stormusslor och en mängd andra organismer som maskar, alger och högre växter. Samtidigt är sötvatten ett av de mest hotade ekosystemen globalt, där föroreningar, förstörelse av habitat, förändringar av flödet, överexploatering och invasiva arter är de största problemen.
Att själv undersöka vad som finns i den lokala sjön eller vattendraget behöver inte vara särskilt svårt. De flesta växter står ju någotsånär grunt, och med en enkel håv eller sil på skaft kan man fånga många typer av smådjur i strandkanten eller på grunda områden i ett vattendrag. Ett par vadarbyxor är att föredra, men det kan också fungera med ett par höga stövlar, eller varför inte barbent om vädret tillåter.
Vilka fiskarter som finns kan vara svårare att ta reda på själv, men Fiskeriverket har en publik databas där man kan söka fram fiskinformation om många svenska vatten, som antingen elfiskats (vattendrag) eller nätfiskats (sjöar). I de flesta fall brukar det finnas några spännande överraskningar på listan, arter som man kanske inte trodde den lokala sjön eller vattendraget kunde hysa, eller som man inte ens hört talas om, men som ändå är rätt vanliga. Ett sådant exempel är de två svenska arterna bergsimpa och stensimpa som återfinns på steniga bottnar i sjöar och vattendrag och främst äter små insekter och kräftdjur.
Omgivningen avgörande
Vilka arter man hittar hänger ihop med hur det ser ut i och kring sjön eller vattendraget man står i. Titta efter hur botten ser ut. Består den av stora eller små stenar, sand eller finsediment, är den täckt av löv, grenar eller gräs? Står det löv- eller barrträd längs stranden eller går åkermarken ända fram till strandkanten? Strömmar vattnet på med hög hastighet, så att det kanske till och med är svårt att hålla balansen, eller står det nästan stilla? Vilka växter ser du, är det mest i form av alger på stenarna eller vass och flytbladsväxter? Alla dessa faktorer tillsammans med vattnets kemiska sammansättning (t.ex. pH, näringshalt, vattenfärg), variation i klimatfaktorer och arternas kolonisationshistoria bestämmer vilka arter du kan träffa på under ytan i ett visst vattendrag eller sjö.
Små och stora insekter
I svenska sjöar och vattendrag hittar man normalt åtta insektsordningar som är förhållandevis enkla att skilja åt med hjälp av en en fältguide som till exempel Vad jag finner i sjö och å av Georg Mandal-Barth. Att bestämma smådjuren till släkte eller art kan i en del fall vara knepigare och kräver mer specialiserade nycklar och ibland lupp eller mikroskop. Detsamma gäller givetvis också för ännu mindre organismer såsom zooplankton och växtplankton – frilevande små djur och växter som till största delen finns i den fria vattenmassan i våra sjöar.
Om man tittar lite närmare på de djur man fångat kan man få en uppfattning om vad de är, och därmed förhoppningsvis också förstå något om vilken roll de spelar i näringskedjan i det system man tittar på. De flesta mindre djuren är antingen filtrerare, sönderdelare, betare, detritusätare eller predatorer.
De flesta insekter man finner i sötvatten har ett vattenlevande larvstadium, medan de vuxna individerna istället lever på land. I många fall har insekterna ett- eller fleråriga larvstadier medan vuxenstadiet kan vara en relativt kort tid. De viktigaste insektsordningarna i sötvatten är dagsländor, nattsländor, bäcksländor (framförallt i vattendrag), tvåvingar, trollsländor, skalbaggar, halvvingar och vattennätvingar.
Arter signalerar miljötillstånd
Många av de organismer som lever i sötvatten är utmärkta indikatorer på olika typer av mänsklig påverkan. Bottenlevande smådjur (maskar, iglar, snäckor, insekter, musslor, kräftdjur etc.) kallas gemensamt för bottenfauna och samlas in med standardiserade metoder i både sjöar och vattendrag – dels som en del av den nationella miljöövervakningen, dels som en del i olika regionala program. Eftersom olika arter är olika känsliga mot surhet eller låga syrehalter kan man genom att väga samman hur många känsliga respektive toleranta arter som hittas på en provtagen lokal, få en uppfattning om huruvida det finns någon form av miljöproblem som behöver åtgärdas. Det finns också bedömningssystem för kiselalger och fisk i vattendrag och för växtplankton, högre växter och fisk i sjöar, alla som en del av Naturvårdsverkets Handbok för Miljöövervakning. Genom att leta efter arter som är känsliga mot surhet (som många dagsländearter eller sötvattensmärlor) kan man själv få en grov uppskattning av miljötillståndet i det vatten man är intresserad av. De bedömningssystem man använder i miljöövervakningen är dock mer förfinade och inkluderar att ta prov med standardiserade metoder och beräkning av mer komplicerade indikatorer.