Basen i alla näringskedjor är de gröna växterna. Genom sin fotosyntes fångar de solenergi och koldioxid och producerar kolhydrater som socker, stärkelse och cellulosa. Denna primärproduktion är en förutsättning för alla ekosystemfunktioner och människans försörjning. I förhistorisk tid, före människans omvandling av ekosystemen, producerade de gröna växterna 55,9 miljarder ton organiskt bundet kol per år. Detta var då den totala näringsbudgeten för alla konsumerande och nedbrytande organismer, inklusive människan.

Människan förändrar ekosystemen

Människan började tidigt förändra ekosystemen, exempelvis genom avskogning och uppodling. Vid början av 1700-talet var primärproduktionen dock fortfarande 54,7 miljarder ton per år. Genom tillförsel av gödningsämnen och konstbevattning har människan sedan ökat den potentiella produktionen (den mängd organiskt kol som växterna optimalt skulle kunna producera), så att den år 2020 beräknades till 71,4 miljarder ton per år. Men hela den potentialen kunde inte realiseras, eftersom människans växtodling inte producerar lika mycket som naturliga skogar, kombinerat med en ökande utarmning av ekosystemen som medfört sänkt jordbruksproduktion på 23 procent av landarealen. Den faktiska primärproduktionen år 2020 stannade på 65,8 miljarder ton.

Har vi passerat gränsen?

Det finns en planetär gräns för hur stor andel av den naturliga primärproduktionen som människan kan nyttja; om uttaget blir för stort finns det inte tillräckligt med energi kvar för att försörja alla andra organismer, och då slutar ekosystemen att fungera. Tio procents uttag betraktas som en säker nivå, men vid tjugo procents uttag ökar risken för att ekosystemtjänster ska utarmas. I dagsläget använder människan ca en tredjedel av den naturliga primärproduktionen, främst för sin matproduktion, men också som uttag av skogsråvaror. Människan hämtar förstås även mat från näringskedjans konsumenter och nedbrytare, som vilda djur och svampar.

Praktiskt taget alla ekosystem är idag påverkade av människans aktiviteter

Praktiskt taget alla ekosystem är idag påverkade av människans aktiviteter. Vi använder idag fyrtio procent av landarealen för odling och husdjursskötsel. Uppskattningsvis en miljon arter betraktas som utrotningshotade. Av den totala biomassan av däggdjur står människan och våra husdjur för 96 procent, medan de drygt 6000 arterna vilda däggdjur representerar fyra procent.

Negativa trender har rapporterats för 14 av 18 olika typer av ekosystemtjänster. Några av de försörjande ekosystemtjänsterna, som produktionen i odlingslandskapet och skogsbruket, har ökat massivt, mycket beroende på tillförseln av fossil energi. Samtidigt har de stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna utarmats. Detta syns i det ökande gapet mellan ekosystemens produktion av förnybara naturresurser och människans uttag – det globala fotavtrycket. Människan använder varje år 175 procent av de förnybara naturresurserna, vilket tär på kapitalet.

Människans antal och konsumtion

Den ultimata drivkraften bakom all utarmning av ekosystem och arter är människans befolkningstillväxt, med en fördubbling av antalet människor var femtionde år. I skrivande stund finns det 8 183 251 310 människor. Över 700 miljoner av dem får inte tillräckligt med mat, samtidigt som andra människor drabbas av välfärdssjukdomar orsakade av överkonsumtion. Befolkningen förväntas öka upp till elva miljarder människor innan den planar ut. Befolkningsfrågan är elefanten i rummet som inte diskuteras vid de stora globala miljömötena. Det man däremot kan diskutera, och som både IPBES och CBD har konstaterat, är att den totala mänskliga konsumtionen måste bli mer rättvis, och totalt sett minska. Hur ska det gå till?

Kunskapen finns om hur biologisk mångfald kan bevaras och nyttjas hållbart

I princip vet vi det. IPBES har i sin globala bedömning slagit fast att det går att rädda den biologiska mångfalden och samtidigt nå övriga globala mål, däribland att försörja världens människor på ett rättvist sätt. Kunskapen finns om hur biologisk mångfald kan bevaras och nyttjas hållbart, och om hur en genomgripande samhällsomvandling ska skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Världens länder har också enats om en global strategi och globala mål till 2030 och 2050 för att stödja denna utveckling genom Kunming-Montrealramverket för biologisk mångfald, som antogs i december 2022.

Nödvändiga åtgärder i ramverket

Det övergripande politiska åtagandet i det nya ramverket är att senast 2030 vidta åtgärder för att hejda och vända förlusten av biologisk mångfald. För att åstadkomma det har 23 åtgärdsmål satts upp, bland annat för att minska förlusten av naturliga ekosystem, ge 30 procent av jordytan formellt skydd, restaurera utarmade ekosystem, stoppa utrotningen av hotade arter, förhindra överexploatering, halvera riskerna från bekämpningsmedel och gödningsämnen, garantera hållbart nyttjande i alla areella näringar, återställa förlorade ekosystemtjänster, reformera missriktade styrmedel, och göra alla produktionssystem och konsumtionsmönster hållbara.

Genomförandet av Kunming-Montrealramverket är en enorm utmaning

Sammantaget ska detta minska mänsklighetens totala fotavtryck och sänka vårt uttag av de gröna växternas primärproduktion. I jordbruket innebär det att tillämpa brukningsmetoder som främjar biologisk mångfald, samtidigt som det sker en hållbar intensifiering på delar av de arealer som brukas, möjligen genom ökat bruk av genmodifierade organismer, vilket är kontroversiellt. De missgynnade stödjande och reglerande ekosystemtjänsterna ska stärkas, inte minst genom att statliga styrmedel, som subventioner till fossil energi och icke hållbara brukningsmetoder och överexploatering, styrs om till mer hållbar produktion.

Människan behöver också göra mer hållbara konsumtionsval, vilket kan innebära att skaffa kolhydrater och protein lägre ned i näringskedjan, det vill säga i högre grad från växter, än från vilda och tama djur. Samtidigt ska matsvinnet halveras och överkonsumtionen minska, där den förekommer.

Genomförandet av Kunming-Montrealramverket är en enorm utmaning! Hela samhället, med dess sociala och ekonomiska strukturer, maktförhållanden, beslutsprocesser och teknologiutveckling måste involveras i förändringsprocessen. Världens länder har gjort detta åtagande.

Nu återstår bara att leverera…

Torbjörn Ebenhard forskningsledare, CBM

LÄS MER:

• Richardson m.fl. 2023. Earth beyond six of nine planetary boundaries. Science Advances 9, eadh2458.
• FAO 2019. The state of the world’s biodiversity for food and agriculture. FAO Commission on genetic resources for food and agriculture assessments, Rome, Italy.
• Pereira m.fl. 2024. Global trends and scenarios for terrestrial biodiversity and ecosystem services from 1900 to 2050. Science 384:458-465.