TEMA: KUNSKAPSINTEGRERINGDet har blivit allt viktigare att involvera dem som berörs i förvaltningen av naturresurser, både av demokratiska skäl och effektivitetsskäl. En god dialog med omvärlden är nödvändig för att naturvårdande myndigheter ska klara uppdraget om bevarande och hållbart nyttjande av naturen. Ett av verktygen är SLU:s utbildningsprogram i dialog och konflikthantering.

De som lever nära och är direkt beroende av natur och djur har viktiga kunskaper och erfarenheter som myndigheterna saknar. Det vore alltså oklokt att inte involvera de berörda i planering, beslut och åtgärder som påverkar resurserna – Men hur gör man?

Handläggarens komplexa uppdrag

Frågan blir extra besvärlig med tanke på att riktlinjerna för hur deltagandet i förvaltningen av naturresurser ska gå till, hur långt det ska sträcka sig och vilka som ska betraktas som ”berörda” är oklara. Dessutom är de berördas (oavsett vilka de är) kunskaper och intressen inte alltid förenliga med myndighetens, de utgör ingen enhetlig grupp, utan kan bestå av människor med intressen som strider mot varandra. Det uppstår lätt spänningar, destruktiva maktrelationer och konflikter mellan olika parter som förväntar sig att få vara med och bestämma. Ett brett deltagande i naturresursförvaltningen är inte heller förenligt med de stukturer för beslutsfattande som råder inom länsstyrelser och statliga verk. Det finns enligt många naturvårdande myndighetstjänstemän något motsägelsefullt och luddigt i deras nuvarande uppdrag.

Å ena sidan ska de följa lagar och verkställa politiska mål om att upprätthålla och förvalta biologisk mångfald och ekosystemfunktioner, å andra sidan ska de låta berörda vara med och bestämma.

Det var bland annat mot bakgrund av detta som enheten för Miljökommunikation vid SLU fick uppdraget av Naturvårdsverket att utveckla och leda ett program för kompetensutveckling i kommunikation. Programmet ”Dialog för naturvården” vände sig till handläggare inom natur- och viltvård och bestod av en grundkurs och flera fördjupningskurser kring samverkan och konflikthantering. Programmet visade sig vara både efterlängtat och uppskattat. Det pågick i fyra år och sammanlagt deltog cirka 500 tjänstemän.

Teori, hemuppgifter och rollspel

För att kunna arbeta dialogiskt och inkluderande behöver handläggare både teoretiska modeller (verktyg) och praktiska färdigheter. Modellerna ger stöd för hur man planerar deltagande i möten och processer samt agerar konstruktivt i olika typer av samtal. De hjälper också handläggare att hitta rimliga och relevanta förklaringar till varför kommunikationen inte fungerar som tänkt, vilket gör dem säkrare och tryggare när de gör nya försök. Men det räcker naturligtvis inte med teorier om kommunikation för att kunna arbeta dialogiskt. Kursdeltagarna behövde få möjlighet att praktiskt pröva modellerna för att se hur de kan fungera i deras arbetsvardag. I många av kurserna ingick därför forumspel. Detta är ett slags övningar där kursdeltagarna under trygga former gestaltar svåra kommunikationssituationer som de har erfarenhet av och med hjälp av modellerna pröva nya sätt att hantera dem. För att ge handläggarna ytterligare möjligheter att konkretisera modellerna uppmuntrades de att göra hemuppgifter genom att tillämpa modellerna i sin arbetsvardag.

Värdefull utbildning men fler bör involveras

Utvärderingarna av kurserna visar att många handläggare såg kursen som mycket värdefull och många av dem vi haft kontakt med långt senare berättar att de haft hjälp av programmet. Vi vill samtidigt understryka att kurserna ensamt knappast räcker för att åstadkomma generella och genomgripande förändringar i länsstyrelsernas sätt att förhålla sig till och arbeta med frågor om dialog och delaktighet. För att stödja sådana förändringar kan det behövas strukturella/institutionella förändringar vid myndigheterna, liksom utbildning av chefer och mellanchefer i hur de kan stötta sina handläggare i utvecklingen av nya mera dialogiska arbetssätt.

Programmet lades ner vid årsskiftet 2011/2012. Eftersom efterfrågan på kompetensutveckling i kommunikation är fortsatt stor kommer grundkursen i programmet att fortsätta som en uppdragsutbildning i SLUs regi under namnet ”Dialogkompetens för naturvårdare”.

Vårt uppdrag och arbetssätt

På enheten för Miljökommunikation på SLU forskar vi kring människor och deras relation till miljön och naturen. Miljökommunikation är ett ämne som utgår ifrån att en hållbar utveckling i hög grad kräver förståelse för sociala och kommunikativa aspekter. Därför forskar vi kring delaktighet och förändringsprocesser. Just nu arbetar vi till exempel med frågan om gemensamt lärande kring allemansrätten. Vi har tidigare arbetat med Naturvårdsverkets kompetensutvecklingsprogram ”Dialog för naturvården” och med att utveckla konstruktiv kommunikation i några viltförvaltningsdelegationer. Vidare genomför vi återkommande utvärderingar av samverkansprocesser kring naturvård och förvaltning av naturresurser.