– Det är min skog, det är jag som har skapat den som jag vill ha den. Och det är en otrolig tillfredsställelse att se resultatet av sitt arbete.

Ronnie Johansson fortsätter efter en kort tankepaus:

– Och att kunna ge sig ut innan jag går till lagården tidigt en vårmorgon och lyssna på alla fåglar och känna det lugn som finns där, det är obeskrivligt.

Tydlig värdeförkjutning

Han har brukat skogen själv på Hattsjöhult sedan han tog över efter sin far 1975 och har sett trender komma och gå.

– Jag tänker på 60-talet när vi sprutade ner allt löv från himlen med hormoslyr och DDT, och 70-talet när vi dikade allting. Min första skogsbruksplan gällde ett litet område på 11 hektar. Då föreslog dom slutavverkning på alltihopa, sen dikning och plantering. Men det gjorde jag aldrig, jag tyckte det var totalvansinne och självföryngrade i olika steg istället. På det sättet har jag fått upp den här skogen.
Idag är miljö- och produktionsmålen jämställda i skogen, det var de inte på 70-talet. Men någonting fick Ronnie att göra annorlunda redan då.

– Det är min pappa och farfar som har skapat de värden jag skördar, och då måste jag ju ändå tänka till själv och inte lyssna för mycket på nycker. Jag har mina egna värderingar och en egen relation till skogen.

En del av Ronnies minnen ter sig onekligen lite märkliga i dagens ljus. En bit in på åttiotalet fick hans granne betala vite för att han vägrade markbereda och plantera gran på en så kallad femtreskog.

– Det var en en jättefin ekbacke med hasselinslag. Idag är samma mark Natura 2000-område, konstaterar Ronnie.

Men synen på skogen är en helt annan idag, tycker Ronnie som värderar friheten i skogsbruket högt.

– Frihet under ansvar. Det är ju det som är kärnan i den svenska modellen. Och äganderätten, naturligtvis. Man värnar verkligen friheten att själv få bestämma vad man vill ha – gran eller björk eller tall, så att det inte kommer någon potentat och talar om att så här ska det vara, punkt slut. Det är bättre att utgå från förutsättningarna på plats – om det inte vill växa gran, varför kan det inte få växa en rönn eller ek?

Långsiktig planering

Det värsta med att vara skogsägare är det man inte själv kan råda över, berättar Ronnie och tar stormfällning som exempel:

– Det är så tråkigt när 40-åriga fina gallringsbestånd ligger platt på backen och man vet att det tar 40 år till att få tillbaks, då är man inte ens i livet.

Och det långa tidsperspektivet är något som Ronnie återkommer till.

– Det viktiga tror jag är att man har en kontinuitet, att man förvaltar något som har blivit förvaltat åt mig. Om min flicka ska ha den här skogsmarken och själv kunna skapa några miljövärden måste jag tänka på det redan nu när jag röjer. Det kan rinna en bäck rakt igenom, då måste man kanske avverka runt bäcken 20 år innan man avverkar den andra skogen. Det handlar om ett otroligt långsiktigt tänkande.
– Man måste tänka hela resan. Viltet är ju inte oviktigt, och fågellivet. Svamparna. Det går att förstöra världens bästa kantarellställe om man vill det. Jag kanske är ålderdomlig, men de värdena är inte skapade med en stor rackarns skördare som tar ut 50 kubik åt gången utan man skötte ju detta väldigt försiktigt. Här finns allting mellan himmel och jord.