Professor Hugo Sjörs har i sin forskning om myrar varit en föregångare i att klassificera och beskriva myrarnas morfologi, hydrotopografi, deras element och strukturer samt växtsamhällen. Eftersom Hugo var en av de första som beskrev myrarna på detta systematiska sätt används grunderna i hans klassificeringssystem världen över.

Hugo har inte enbart forskat om myrar, han har under minst 40 års tid på olika sätt verkat för att myrar och deras unika biologiska mångfald ska bevaras för framtiden. Han har varit en föregångare, förebild och lärare för de flesta inventerare och naturvårdare som arbetat med myrar i hela landet. Redan på 50-talet skrev Hugo boken ”Nordisk växtgeografi” som har varit den självklara kunskapsbasen för varenda naturvårdare i landet. Att den fortfarande är oumbärlig visar vilken gedigen kunskap om naturen den är byggd på. 1971 kom läroboken i ”Ekologisk botanik” och mångsidigheten i Hugos kunskaper visas även av t ex kompendiet i ”Ekologisk klimatlära”, samt av myriader artiklar, småskrifter och föredrag. På senaste tid avspeglas mångsidigheten även i hans bidrag till Nationalencyclopedin. Hugo Sjörs har varit en folkbildare av stora mått.

Att kunskap värderas högt av Hugo märks i hans konkreta strävanden för naturvården. Han har alltid menat att ekologisk kunskap måste in i planeringen på ett tidigt stadium så att man inte alltid hamnar i en akut räddningsverksamhet.

Under 70- och 80-talen engagerade Hugo sig i att utreda konsekvenserna av myrdikning, kalhyggesbruk och markberedning i skogen. I samband med torvbrytningsplaner för Uppsala kommun uppmärksammade han Gullhögsfloarnas stora värden.

Hugo har också engagerat sig i bevarandet av våra älvar. Rapporten ”Om botaniska skyddsvärden vid älvarna” från 1973 fick närmast karaktären av en liten lärobok i älvekologi. Där sammanvävs kunskapen ur en mängd tryckta och otryckta rapporter med Hugos egna gedigna fälterfarenhet.

Hugos många inflytelserika inlägg om ekologi och samhällsplanering var pådrivande för att det kommunala intresset för ekologisk kunskap ökade och så småningom ledde till att man började anställa kommunekologer. Många idag gråhåriga och slätkammade kommunekologer lärdes upp i Hugos anda när de som studenter kämpade med 3-betygsuppsatser i sina säckiga ollar och yviga skägg eller tjocka flätor. Hugo Sjörs var, och är fortfarande, ett föredöme för många. I sin betraktelse över kulturlandskapets betydelse inom naturvården visade han i sitt tacktal att skärpan och engagemanget inte på något sätt mattats med åldern. En på alla sätt värdig pristagare!