”Hela Sverige blommar”. Rune Karlsson, Lantbrukare från Norra vånga, Kvänum.

Reflektioner från en bonde över landskapets förvandling och om vi kan göra något åt detta. Finns det något hopp om ändrad utveckling med bibehållen lönsamhet?

Ett lantbruk på Varaslätten

Jag, min hustru och bror driver ett konventionellt lantbruk i kanten av Varaslätten sedan femtio år. Vi har försök att skapa ett robust, diversifierat företag med cirka 450 hektar under plog. Spannmål, raps, bönor, konservärter och 35 hektar potatis.

Det finns 200 suggor i halvintegrerad produktion, vindkraft, nytillkommet batterilager och snart även biogasproduktion tillsammans med andra bönder på Varaslätten. Skogsmark på ca 200 hektar där vi tar ved som bland annat torkar vår spannmål och värmer grisarna och boningshuset, samt lite energiskog. Vi har runt fem heltidsanställda.

Ser jag tillbaka på utvecklingen så märks tydligt ängens och betesmarkernas försvinnande. Nu blir det antingen skog eller helåkerslandskap.

Saknar mitt sextiotal

Man saknar verkligen snarning av vårgäddorna i krondiket i ungdomen på sextiotalet, och gubbarnas storslagna rapphönsjakter på hösten. Älg och rådjur var det klent med, men det fanns gott om hare, igelkott, grodor, storspov och tofsvipa. Det var ett variationsrikt landskap som var resurshushållande. Där fanns rent vatten, mat och skydd, som både du och naturen måste ha för att överleva.

Jag är orolig inför framtiden. Idag kan man ju ta bilen till affären och få precis vad man känner för. Men svälten och ransoneringskorten är faktisk bara en generation bort.

Mångfald och lönsamhet

Vi har försökt skapa ett hållbart, rationellt jordbruk med biologisk mångfald där det inte är i vägen, utan tillför nyttigheter och lönsamhet. Vi har alltifrån lätta sandjordar till 45-procentiga lerjordar. För potatisodlare måste det finnas tillgång till
vatten, något som vår Herre kan vara rätt återhållsam med, så vi lagrar cirka 100 000 kubikmeter. Dessutom har vi gjort en ny damm nästan varje år, ibland tre, liten eller stor, som saktar ner vattnets framfart och bidrar till att bättra på grundvattnet. Detta skapar många livsmiljöer i jordbrukslandskapet.

”Det går att skapa nya högattraktiva biotoper med bibehållen eller till och med bättre lönsamhet.”

Naturbaserade lösningar

Jordflykt är en mycket stor fara för bördigheten. Därför har vi tagit det drastiska greppet att plantera ungefär en kilometer treradig, upphöjd Yorkshire-
häck med oxel, sötbär och ek som huvudträd samt ett tjugotal olika blommande bärbuskar. Här finns oändligt med mat och skydd, även när snöstormen härskar. Här minskar avdunstningen och ger en skördeökning på cirka fem procent, tjugo gånger lähöjden. Bevattningen blir lugnare och vi har humusen kvar på åkern. Vinn-vinn således. Jag hade allt tänkt mig kunna få några fina fanerstockar i framtiden, men tji, biotopskyddet lägger hinder i vägen.

En livsresa mot framtiden

Det är en viss livsresa att gå från att ha en jägares biotopvårdsögon till att räkna humlor och fjärilar, försöka gynna jordlöpare och förstå dess nyttigheter, som bondens vänner. Vi måste förstå samspelet och dra nytta av detta. När jag betraktar detta så känns det helt fantastisk. Vi var med och räknade jordbrukslandskapets fåglar. Stenskvättan saknades, fem dumperlass med sten gav två häckningar ett år senare. Vad mycket man kan göra om man får rätt anvisningar av bland andra Ludde Berggrens jägareögon, Sören Erikssons fågelögon och Kirsten Jensens eko- och insektsögon. Och när man genomför föreslagna åtgärder där det passar utan att det inskränker på plånboken. Det går att skapa nya högattraktiva biotoper med bibehållen eller till och med bättre lönsamhet och få ett spännande vackert och romantisk landskap. Konstigt nog blir den siste först när det vänder.

Om alla gör lite så blir väldigt mycket gjort.