Den första vågen av ekoturism har stött på problem. Påståenden om att vi kan skydda naturen, gynna lokala samhällen och bidra till syds statsinkomster har mötts av en annan verklighet. Från Thailand till Belize har ekoturismen bidragit till en ökad förstöring av skogen. I vissa fall har ursprungsbefolkningar tvingats lämna sina traditionella landområden. Ett ökande antal rapporter visar att s k ”turister” illegalt samlar växter med potentiellt medicinskt värde för bioteknologi-industrin.
Ny granskning krävs
När FN proklamerade 2002 som det internationella ekoturismåret, reagerade många ideella föreningar som övervakar effekterna av turism. I oktober i år lanserade en internationell koalition av miljö-, människorättsoch ursprungsbefolkningsgrupper ett upprop för en ny grundläggande granskning av FNs ekoturismår 2002. Koalitionen har skarpt kritiserat bristen på insyn och att FN misslyckats med att involvera urprungsbefolkningar och organisationer i syd på ett meningsfullt sätt i de pågående förberedelserna.
Många oroade
– Vi är utomordentligt bekymrade över att FNs stöd till ekoturismen, med tanke på alla de fundamentala problem relaterade till den näringen, kommer att förstöra mer biodiversitet och skada ännu fler lokala samhällen, sa Chee Yoke Ling, representant för Third World Network, baserad i Malaysia.
– Jag tror verkligen att det här kommer att bli värre än lanseringen av paketresor till tredje världen, kommenterade NinaRao från Indien, viceordförande för arbetsgruppen för ideella föreningars turismengagemang i FNs kommission för en hållbar utveckling (CSD).
Kritiker hävdar att FN har gett sitt godkännande till ekoturismåret utan att göra någon egentlig undersökning av ekoturismindustrin och dess negativa effekter på turistdestinationerna. I ett brev till UNEPs turismprogramkoordinator Oliver Hillel, undertecknat av mer än 20 grupper från nord och syd, står det: ”Alldeles för ofta har det hänt att internationella organ har använt syd för missriktade och direkt destruktiva utvecklingsexperiment och … vi motsätter oss tanken att ekoturismåret kommer att verka som ett instrument för ekoturismexperiment i utvecklingsländer som sannolikt orsakar mer skada än nytta.”
Varnar för oseriösa investerare
Koalitionsbrevet ifrågasätter med kraft de påståenden som hävdar att ekoturism rättar till de ekonomiska olikheter, sociala orättvisor och ekologiska problem som är kopplade till konventionell turism. Istället, varnar brevet, har utvecklingen av ekoturismen ”öppnat möjligheter för en hel rad av investerare som får tillgång till avlägsna landsbygds-, skogs-, kustoch havsområden” och ”det förekommer fler fall av intrång, illegalt skogsbruk, gruvdrift och plundrande av biologiska resurser, inklusive biopiracy – stöld av biologiskt material.”
I brevet påpekas även att ”regeringar är ytterst dåligt utrustade för det internationella ekoturismåret” och ofta ”marknadsför alla former av landsbygds-och naturturism som ekoturism, medan strukturen för att effektivt fingranska, övervaka och kontrollera utvecklingen är dåligt utvecklad eller inte ens existerar.”
Turridning på elefant i Zimbabwe 1999
Foto: Anna Blomberg
Ursprungsbefolkningar i kläm
Förespråkarna för ekoturism riktar först och främst in sig på ursprungsbefolkningar och deras landområden, ekosystem och kulturer. Detta har ådragit sig kritik från ursprungsbefolknings-och sydrättsaktivister. Deborah McLaren, koordinator för den USA-baserade Rethinking Tourism Project, som arbetar för att skydda och bevara ursprungsbefolkningars landområden och kulturer, uttrycker sin oro:
– Mycket av det som utger sig för att vara ekoturism är utformat för att gynna investerare och behaga turister, inte för att öka den ekonomiska, sociala och ekologiska statusen i värdsamhällena.
Rodney Bobiwash, direktör för Forum for Global Exchange’s Center for World Indigenous Studies, poängterade behovet av ett vidare perspektiv på ursprungsbefolkningars hjärtefrågor:
–Mer än några andra, inser ursprungsbefolkningar att turism diskussionen måste införlivas i ett resonemang som också omfattar skydd av miljö och habitat, uthållig utveckling, traditionell kunskap, biologisk mångfald, tillträdesrätt och vinstdelning, stöld av biologiskt material och kulturell egendom.
– En fortsatt diskussion som inte tar hänsyn till den kumulativa effekten av alla dessa processer, kommer inte bara att sakna trovärdighet utan också begränsa möjligheterna för ursprungsbefolkningar att delta i samtalet.
Otydliga mål skapar tvivel
Eftersom ekoturismårets prioriteringar och mål är långt ifrån tydliga, präglas det av frågor och tvivel. Kritikerna undrar, till exempel, vad som kommer att hända om man under ekoturismåret kommer fram till att alla FNs medlemsländer ska uppmuntra ekoturism på landsbygden och i naturområden, och det slutar med att flera tusen samhällen runt hela världen konkurrerar med varandra för att få en del av turismmarknaden? ”… vem kommer att ta ansvaret när ekoturisminitiativ investerar utifrån en felbedömd efterfrågan, lokala företag går i konkurs och hela samhällen hamnar i kris?”, undrar grupperna i brevet till UNEP.
Invasion av skyddade områden
Ett annat scenario utspelar sig om man under ekoturismåret uppmuntrar alla semesterfirare att bli ekoturister. Det kommer att resultera i horder av resenärer som invaderar byar och skyddade områden istället för att stanna i befintliga turistcentra. En sådan utveckling kan verkligen inte kallas ”hållbar” och skulle tillföra fler oönskade effekter ovanpå de omfattande problem som redan finns med den existerande turismen.
Lokala beslutsfattare mister makten
I brevet varnas det för att ekoturismprogram som förs fram som delar av den ekonomiska frigörelsen och globaliseringsvågen förmodligen gör saker värre. I brevet konstateras: ”Eftersom överstatliga institutioner som Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen pressar utvecklingsländer mot en ökad handel och liberalisering av investeringsregler, blir beslutsfattare på alla nivåer alltmer begränsade att planera och hantera turism – och ekoturism – på sina egna villkor.”
Brevet understryker att lokala angelägenheter står mot intressen hos ”turismindustrin som aggressivt motsätter sig intervention i affärsverksamheten som kan påverka beslutsfattande processer gällande expansion och vinstmaximering.”
”Eftersom naturbaserad turism idag ses som en av de mest lukrativa nischmarknaderna, är det troligt att mäktiga transnationella bolag kommer att exploatera ekoturismåret för att formulera sina egna definitioner och regler för ekoturism, medan initiativ där människan står i centrum kommer att konkurreras ut och marginaliseras,” står det också i koalitionsbrevet.
Världshandelsorganisationen sätter stark press på servicesektorn för att den ska öppnas för utländska bolag och det finns redan tecken på att turism i syd, en betydande del av serviceindustrin, är måltavla för transnationella bolag.
Småskaliga initiativ slås ut
Koalitionens oro har också diskuterats i Världsbankskretsar. En tjänsteman, Kreszentia M. Duer, bekräftade att ”om vi inte intar en strategisk position för utvecklingen av turism …, kommer småskaliga ansträngningar för samhällsbaserad turism alltid att överväldigas av mäktiga intressenter och lockelsen i de stora förtjänster som de kan erbjuda tjänstemännen.”
– Utan organisatoriska ansträngningar… och en vidsynt strategisk inställning, kommer lokal turism som drivs av befolkningen på plats, fortsätta att vara ostrukturerad, proviso-risk och mycket liten, avslutar hon och tillägger:
– Om inte dessa utmaningar genast tas på allvar kommer det ”internationella ekoturistmåret” bara att bestå av retorik.
Intressekonflikt
Debatten runt ekoturismåret har överskuggats av politik och en allvarlig intressekonflikt har uppstått. Kritiska observatörer från ideella organisationer klagar över att samfällda bolag och stora naturvårds-och ekoturismorganisationer i maskopi har utövat påtryckningar på FN för att få stöd för ekoturism och nu vill exploatera ekoturismåret för sina egna syften (till exempel för att få gratis marknadsföring eller finansiering av projekt), medan röster som ifrågasätter ekoturismens förkämpar utesluts eller bara behandlas i förbifarten.
Observatörerna påpekar att det är iögonenfallande att endast vissa miljöorganisationer och The International Ecotourism Society (TIES) har tillåtits att spela nyckelroller i föreberedelserna – just de organisationer som starkt har kritiserats av gräsrotsorienterade grupper och urbefolkningsgrupper för att de ignorerar lokalbefolkningars oro.
”Vår erfarenhet talar för att stora naturvårds-och biståndsorganisationer inte respekterar lokalbefolkningars rättigheter”, slås det fast i ett uttalande presenterat av ett spektrum av ursprungsbefolkningsrepresentanter och ideella organisationer inför mer än 150 regeringar på ett möte med Konventionen för biologisk mångfald i maj i Nairobi, Kenya. Många av de aktiviteter som Ecotourism Society, Conservation International och IUCN (International Union for Conservation of Nature) åtagit sig, under ekoturismåret respekterar inte ursprungsbefolkningars och lokala samhällens rättigheter och intressen. Dessa aktiviteter hotar ofta också kulturell och biologisk mångfald.
FNs integritet ifrågasätts
I inledningsskedet bjöd FN in alla berörda parter för att ”bemöda sig om att ekoturismåret skulle bli en succé”. Men då uppstår frågan: succé för vem? Om anklagelserna, att endast vissa parter kommer att vinna på ekoturismåret, visar sig vara riktiga, kommer FNs integritet och dess kungjorda uppdrag, att främst arbeta för välfärd åt världens fattiga och missgynnade, att ifrågasättas.
Detta FN program omges av inkonsekvens. Under dessa förutsättningar kan bilden av ekoturism, som redan knakar i fogarna, försämras till den grad att det storslagna ekoturismåret kollapsar som ett korthus. Är det värt all den energin och de pengar som FN egentligen inte har råd med?
Översättning: Anna Blomberg