Stora översvämningar i våra städer beror ofta på att det kommer kraftiga regn. Men det beror också på att stadsplaneringen inte har förberett för att de urbana ekosystemen ska ha kapacitet för att fördröja det regn som faller. Tätare städer innebär ofta fler hårdgjorda ytor. Konsekvensen av hårda ytor är att regnvatten rinner av ytorna snabbt och samlas i lågpunkter, något som för en del kan innebära översvämmade källare. Andra drabbas av försämrad samhällsservice under översvämningen. Alla drabbas indirekt av kostnaderna eftersom försäkringsbolagen måste ta ut utgifter för skador på försäkringspremier. Det finns alltså anledning att integrera ekosystemtjänster i svensk stadsplanering.
Planering utifrån behov
För att arbeta med ekosystemtjänster måste vi veta vad de är – men också vad de inte är. Ekosystemens effekter eller produktion ger ekosystemtjänster. Men effekten eller produktionen går inte att översätta direkt till tjänster. En tjänst kan bara identifieras i relation till ett behov. Om ekosystemen producerar mer mat än vi behöver är inte all mat en ekosystemtjänst. Det samma gäller om ekosystemen reglerar lokalklimatet där det inte behöver regleras.
För att förstå vad som är en ekosystemtjänst måste man veta vilka behov som finns. Det är rätt vanligt att planerare blandar ihop ekosystem med ekosystemtjänster. Men mer vatten och vegetation ger exempelvis inte automatiskt mer ekosystemtjänster.
Planering för ekosystemtjänster i urbana miljöer måste utgå från de behov som finns för att se hur ekosystem kan tillgodose dessa behov. De stadsmiljöer som vi planerar är speciella på flera sätt. De är starkt påverkade av människan och utformningen hänger ihop med de val som människor har gjort. I en urban miljö är det ofta brist på mark, vilket kräver att planeringen prioriterar. Det är därför viktigt att förstå skillnaden mellan ekosystem och ekosystemtjänster.
Mångfald av ekosystemtjänster
I en urban miljö kan en planering för ekosystemtjänster handla om att bevara existerande tjänster. Men det kan lika gärna handla om att planera för nya tjänster, sådana som vi har behov av idag eller i framtiden. De urbana miljöerna omfattar en bråkdel av Sveriges yta. Det innebär att många av de tjänster som vi är beroende av inte kan produceras enbart inom tätorten. Det gäller till exempel mat. Men det innebär också att de ekosystemtjänster som inte kan produceras någon annanstans måste få rum på en relativt liten yta, till exempel reglering av lokalklimat. Det gäller delvis också rekreation. Många människor har inte resurser för att röra sig långa sträckor. För att tillgodose deras behov av grönområden för rekreation måste områdena finnas i närheten.
Den traditionella fysiska planeringen bygger i huvudsak på expertkunskap och expertvärderingar. Fördelen med det är att vi i bästa fall kan få tillgång till ett jämnt och välunderbyggt beslutsunderlag. Men det gäller bara om det finns etablerad kunskap och metoder. I nummer 1/15 av Biodiverse beskrev Johnny de Jong och Lesly Valencia hur svenska länsstyrelser använde ”naturvärde” i rapporter. I flera fall saknades det beskrivning av vilken metod som använts för att värdera naturen eller vilken typ av värde det gällde. Det går alltså inte att utgå från att en naturvärdesexpert uttalar sig om samma värde som en annan. Expertkunskap är inte alltid transparent. Experter är inte heller alltid överens.
Mycket av vårt vardagliga lärande sker genom att vi tar till oss exempel och drar generella slutsatser av dessa. I planeringen kallas detta för benefit transfer. Det innebär att om en tjänst är värdefull på ett ställe så kan vi anta att den är viktig på ett annat ställe. Det är lätt att se både möjligheter och problem med beslut som grundas på benefit transfer. Om det finns tillräckligt stora likheter mellan ett tidigare fall och en aktuell situation så går det att översätta kunskapen. Men om skillnaderna är för stora så går det inte. Ett exempel på en tveksam benefit transfer är uppfattningen att gröna tak kan bidra till att isolera byggnader. Det stämmer bara på byggnader som är dåligt isolerade. I Sverige har vi under lång tid byggt välisolerade hus. På moderna byggnader kan vi därför inte dra någon nytta av de gröna takens isoleringseffekt. (Läs mer om olika metoder för kunskapsintegrering i rutan till höger).
Ekosystemtjänster är inte en odelbar massa. Mer av en sorts tjänster innebär inte självklart mer av en annan sorts tjänster. Det finns olika typer av tjänster som kan komma i konflikt med varandra, vilket innebär att en tjänst måste väljas bort för att en annan tjänst ska kunna tillgodoses. Dessutom finns det både tjänster och otjänster. Otjänster är effekter som är oönskade. Planeringen måste kunna hantera konflikter mellan olika tjänster och otjänster.
Sammanfattningsvis finns det några viktiga principer för att integrera ekosystemtjänster i fysisk planering. Det går inte att använda en enda typ av metod för värdering eller för att koppla värden till beslut. Olika typer av metoder har olika svagheter och styrkor. Därför måste olika metoder kombineras och användas där de fungerar bäst.
Det är viktigt att försöka fånga de stora dragen: att identifiera de ekosystemtjänster där behovet är störst eller de som är mest hotade. Lika viktigt är det att identifiera de mest svårlösta konflikterna. Det finns hot mot ekosystemtjänster som bara beror på okunskap och det finns hot som beror på att olika värden står emot varandra. Många system för bedömning av ekosystemtjänster utgår från detaljerade listor av alla tänkbara ekosystem. Bakom detta finns naturligtvis en ambition om att fånga allt, men det kan leda till att mycket energi läggs på att lösa små och enkla frågor medan andra frågor lämnas därhän.
Även om ekosystemtjänster är ett relativt nytt begrepp inom svensk fysisk planering så är många enskilda frågor sedan länge integrerade. Det gäller till exempel vattenförsörjning, dagvattenhantering och planering för parker och grönområden. Det är inte säkert att det är nödvändigt att skapa nya planeringsstrukturer. Det kan vara väl så effektivt att stärka eller komplettera de strukturer som redan finns.
Framtiden är inte tillräckligt förutsägbar för att vi ska kunna fatta beslut som gäller för alltid. Därför måste konsekvenserna av beslut följas upp och beslut måste kunna revideras. Av samma skäl måste värderingar och beslut vara transparenta så att de går att förstå och ompröva i efterhand.
Olika sorters ekosystemtjänster måste finnas där det finns behov för dem. Det måste till exempel finnas plats för rekreation i vardagsmiljöerna.
Foto: Tim Delshammar