TEMA: BIOLOGISK MÅNGFALD En hemförsäkring hjälper oss att klara vattenskador eller eldsvådor. Att strunta i bevarandet av biologisk mångfald och naturens ekosystemtjänster är som att vara utan hemförsäkring. Ömtåliga ekosystem gör människor utsatta.

Ordet ekologi betyder läran om huset. Att leva inom det naturliga husets – ekosystemens – funktioner och gränser kan liknas vid en hemförsäkring. Om en kommun har tio läkare och en försvinner klarar sig befolkningen ganska bra. Men om det bara finns en läkare och den försvinner blir det problem.

Samma sak gäller våra arter. Till exempel behövs bin för att sprida pollen för fortplantning av grödor som kaffe, äpplen och vissa grönsaker. Omkring var tredje tugga vi tar kommer från en pollinerad gröda. Om det finns tio olika arter av pollinerare och en försvinner kanske inte ekosystemet påverkas, men om det bara finns en och den går förlorad är det värre. Till skillnad från husets hemförsäkring går ju inte utdöda arter att få tillbaka.

Det finns alltså en koppling mellan biologisk mångfald och ett ekosystems resiliens, dess förmåga att klara av och vidareutvecklas efter störningar – som klimatförändringar – och ge oss ekosystemtjänster, som mat och vattenrening.

Klimatförändringarna beror ju i första hand på för stora utsläpp av växthusgaser, framför allt från i-världen. Nuförtiden inser allt fler att det behövs lösningar som effektivisering, alternativa energikällor, minskade utsläpp från transporter, ändrad konsumtion och så vidare. Men att resilienta ekosystem är viktiga och kan bidra ytterligare, både till anpassning och minskade utsläpp, är inte lika känt. Till exempel står avskogning för ungefär 20 procent av koldioxidutsläppen och att minska den kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska vår klimatpåverkan, om man gör det i samspel med människor som lever av skogen.

Biologisk mångfald, och fungerande ekosystem, bidrar också till att minska risker och sårbarhet på många olika sätt. Bibehållen mångfald av lokala sorter, grödor och brukningssystem bidrar till riskspridning, minskar sårbarheten, och ökar möjligheterna för anpassning. Ökad halt av organiskt material i marken bidrar till högre skördar och förbättrade ekosystemtjänster som näringscirkulation och vattenhållande förmåga. Bevarande av mangroveskogar och korallrev är ett samhällsekonomiskt lönsamt sätt att bidra till skydd i kustzonerna mot väderrelaterade katastrofer (som stormar och tyfoner). Detta är också positivt för turismen, den biologiska mångfalden och fiskenäringen i och med att yngelområden för fisk bevaras.

God förvaltning av biologisk mångfald och ekosystemtjänster är ofta mycket kostnadseffektiva åtgärder för anpassning till klimatförändringens effekter. Lösningar på klimatproblemen behöver dock baseras på kunskap om hur de komplexa sambanden i både naturen och de sociala systemen hänger ihop, så att det som först kan verka positivt för klimatet inte bidrar till negativa nettoeffekter. Kortsiktigt kan till exempel monokulturer av snabbt växande oljepalm i Sydostasien bidra med tjänster som kolinlagring och biobränsle, men ekosystemets mångfald, resiliens och försäkringseffekt minskar samtidigt som tropisk skog och torvområden förstörs, vilket gör att stora mängder koldioxid släpps ut. Dessutom kan det ha allvarliga konsekvenser för lokalbefolkningars försörjningsmöjligheter.

Ekonomiska konsekvenser

Enligt FN-forskningsstudien Millennium Ecosystem Assessment (MA) har 60 procent av jordens ekosystemtjänster förstörts eller använts ohållbart. Ett fåtal ekosystemtjänster har ökat – vilket lett till ökad ekonomisk utveckling och minskad fattigdom och hunger. Men till priset av att 15 av 24 ekosystemtjänster kraftigt utarmats – till exempel rent vatten, fiske, skydd mot naturkatastrofer och klimatreglering. Detta får även ekonomiska konsekvenser eftersom människor i såväl Nord som Syd är beroende av ekosystemtjänsterna för sina inkomster. Dessutom har ekosystemens resiliens urholkats vilket förstås är ett hot mot den långsiktiga kapaciteten att generera ekoystemtjänster.

Att värna om fungerande ekosystem och nyttja deras resurser hållbart är med andra ord nyckeln till global utveckling och mänsklig välfärd. Utarmningen av ekosystemen är även ett stort och ökande hinder för att uppnå FN:s millenniemål, som antagits inom FN, om att till exempel halvera fattigdomen till år 2015. Enligt studien The Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB, förlorar vi ekosystemtjänster värda 500 miljarder kronor per år, endast på land. TEEB-studien har finansierats av EU-kommissionen och Tyskland, och numera även av Storbritannien, Nederländerna och Sverige. Syftet med studien är att uppskatta kostnaderna för förlusten av biologisk mångfald i ett globalt perspektiv och jämföra dessa med vad det skulle kosta att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Initiativet togs under det tyska ordförandeskapet våren 2007 och har bland annat inspirerats av den uppmärksammade Sternrapporten som redovisade hur mycket det skulle kosta att skjuta upp klimatåtgärderna.

Blomsovarbi i blåklocka. Foto: Urban Emanuelsson

Globalt helhetsperspektiv

I dag har vi en massa kunskap om kopplingarna mellan ekosystem, ekonomi och samhälle och nya insikter som kan användas, men än mer behövs i framtiden för att designa ett resilient samhälle med smarta ekosystembaserade lösningar. Ett framgångsrikt exempel där man härmat naturens design är så kallat trädjordbruk i Brasilien med samodling av träd, buskar och jordbruksgrödor, vilket binder mer kol, skapar större biologisk mångfald, ger högre inkomster och bättre riskspridning för bönderna.

De sociala och ekologiska systemen hänger ihop, lösningar måste bygga på lokal kunskap och kulturell acceptans. Hänsyn måste tas till rättighetsaspekter, från lokala ägande- och nyttjanderätter av naturresurser till de globala klimatförhandlingarnas diskussioner om vilka länder som ska minska utsläppen mest. Vi behöver ett globalt helhetsperspektiv. Lösningar måste kunna tillgodose en växande befolkning med ekosystemtjänster som livsmedel, vatten, fibrer och energi samtidigt som de är klimatsmarta och hållbara ur såväl social som ekologisk synvinkel.

Nobelpriset i ekonomi förra året gick glädjande nog till Elinor Ostrom för hennes forskning om hur människor kan förvalta gemensamma naturresurser. Det visar på en ökad förståelse för att förvaltning av ekosystemen inte bara är en miljöfråga utan en utvecklingsfråga.

Det finns många verktyg att använda: ekonomiska styrmedel som gröna skatter och bidrag, avskaffande av skadliga subventioner, bättre samstämmighet mellan politikområden som handel och miljö, uthålliga metoder för fiske, skogs- och jordbruk samt djupgående och nytänkande analyser av innehåll i livskvalitet och tillväxt. Det behövs ökad förmåga att lyssna, lära och föra en förutsättningslös dialog såväl mellan länder i internationella förhandlingar som mellan politiker, praktiker, näringsliv, intresseorganisationer och discipliner inom forskningen. År 2010 har utsetts av FN till internationellt år för biologisk mångfald, låt oss använda detta år som avstamp för att vidareutveckla det resilienta samhället, i Sverige och internationellt, utifrån en förståelse av att de sociala och ekologiska systemen hänger ihop.

Pollinering

Pollinatörer som bin och humlor minskar i dag kraftigt på grund av sjukdomar, bekämpningsmedel, och förändringar i det moderna jordbrukslandskapet. FAO bedömer att av de cirka 100 arter jordbruksgrödor som förser världen med 90 procent av alla livsmedel så är 71 bipollinerade (i huvudsak av vilda bin), och flera andra är pollinerade av getingar, skalbaggar, och andra insekter. Det årliga värdet av dessa pollineringstjänster kan vara så högt som 200 miljarder dollar.