Klimatdebatten har orsakat en ökande efterfrågan på olika typer av biobränsle. Etanol har fått mest uppmärksamhet, men en annan gröda som kritiseras allt mer är oljepalmen. De storskaliga plantagerna orsakar markkonflikter och riskerar att öka fattigdomen. Det hävdar bland annat den internationella miljöorganisationen Friends of the Earth, FoE, i en färsk rapport. Beräkningar från Världsbanken visar dessutom att oljepalmsplantager inte är någon hållbar lösning på klimatproblemen.

Biobränsle – eller agrobränsle – är hett. Den stora efterfrågan kommer från EU och USA, men även från växande ekonomier som Kina, Brasilien och Indien. För att mildra klimatförändringarna ska tio procent av EU:s drivmedel utgöras av biobränsle år 2020, ett mål som starkt kritiseras i rapporten ”Losing Ground – the human rights impacts of oil palm plantation expansion” från FoE. Medförfattare är även Sawit Watch, en indonesisk koalition av miljö- och människorättsorganisationer. Efterfrågan på palmolja som biodiesel driver en ohållbar omställning av mark världen över, hävdar rapporten, den senaste i raden av varnande röster kring storskalig biobränsleproduktion.

Flygfoto av oljepalmsplantage i Indonesien. Malaysiska provinsen Sarawak har nästan helt täckts med oljepalmsplantager. Nu expanderar istället odlingarna snabbast i den indonesiska delen av Borneo, Kalimantan. Foto: Linda Engström

Foto: Håkan Tunón

Allt fler regeringar i Syd ser möjligheten till utländska investeringar, arbetstillfällen och regional ekonomisk tillväxt. Livsmedelsproduktion, småskaligt jordbruk och tropiska skogar ersätts med storskaliga planteringar av oljepalm, jatropha och sockerrör. Men tunga internationella aktörer har det senaste året höjt varnande röster, bland annat Organisation for Economic Cooperation, OECD-DAC, och FN:s mat och jordbruksorganisation, FAO.

Konflikter om mark och skog

Oljepalmen är en lågväxt palm som producerar stora fruktklasar. Frukterna pressas och oljan kan raffineras till biodiesel och användas som drivmedel. I nuläget sker 87 procent av världsproduktionen i Malaysia och Indonesien. Hittills har palmoljan använts lokalt, samt till stor del exporterats som ingrediens i livsmedel. På grund av en ökande efterfrågan på biodiesel från palmojla planerar nu länder i Latinamerika, Sydostasien och delar av Afrika miljontals hektar av oljepalmsodlingar.

I Sydostasien har miljö- och människorättsorganisationer länge protesterat mot plantagerna, men i ljuset av klimatdebatten får deras kritik alltmer uppmärksamhet. Bland annat tvingades nyligen OK/Q8 i Sverige att skrinlägga sina planer på att importera biodiesel baserat på 20 procent palmolja.

Vad är då problemet? Oljepalmen är trots allt en högavkastande gröda med lång livslängd. Det är inte grödan i sig som är problemet, utan det storskaliga sätt som produktionen sker på:

1. Tillgång till mark är fundamentalt för en majoritet av Indonesiens ursprungsbefolkningar. Mark är en garant för att kunna odla den mat man behöver och skogen är källa till byggmaterial, föda, mediciner och produkter att sälja på marknaden. Mark är också nyckelfrågan i debatten kring oljepalmsplantager. I Indonesien har ursprungsbefolkningen lagstadgade markrättigheter, men i förhandlingar med skogs- och plantagebolagen har de svårt att hävda sin rätt. Ibland erbjuds de engångssummor de inte kan motstå. Ofta utgår ingen ersättning alls för förlorade inkomster och möjlighet till försörjning. Därför pågår drygt 500 konflikter över mark mellan plantagebolag och lokala samhällen runtom i Indonesien idag, enligt FoE:s rapport.
2. I Indonesien är all mark statligt ägd, och ges ut på koncession till företag som får brukanderätt i 50 år eller mer. För att få investera i oljepalmer måste företaget knyta till sig lokala jordbrukare och deras mark i produktionen, ett initiativ stött av bland andra Världsbanken. Syftet var att småbrukarna skulle bli en del av den ekonomiska tillväxtprocessen. I praktiken ersätts därför småbrukarnas diversifierade och artrika odlingar med oljepalm, och frukten levereras till det lokala företaget. Bönderna blir ofta skuldsatta gentemot företagen eftersom de initialt behöver låna pengar för plantor, bekämpningsmedel och andra insatsvaror. De förlorar också möjligheten till försörjning exempelvis mellan skördar, och innan första skörden som sker cirka tre år efter plantering. De får dessutom ofta betalt mindre än det rådande marknadspriset.
3. Plantagerna hotar de tropiska skogarna. Gamla, majestätiska träd som växer i de orörda tropiska skogarna utgör värdefullt timmer för skogs- och plantagebolag, som ofta agerar tillsammans. För att exploatera inte bara marken utan även den värdefulla skogen ansöker bolagen ofta om att anlägga plantage på mark med helt orörd tropisk skog. Denna skog har samtidigt högst värde för ursprungsbefolkningen och den hyser ett oändligt antal växter och djur. Kontrollen av var och i vilken omfattning avverkningen sker är dessutom bristfällig, och korruptionen omfattande. Enligt en rapport från UNEP pågår illegal avverkning i 37 av Indonesiens 47 nationalparker (2007).

Växthusgaser från våtmarker

Ytterligare ett problem, som egentligen är det nya i debatten, rör klimatförändringarna. Indonesien har, på grund av expansionen av oljepalmsodling, gått från att ligga på 21:a plats i världen vad gäller utsläpp av koldioxid, till att nu befinna sig på tredje plats, enligt Världsbanken (2007). Det främsta skälet är att skogsbolagen dränerar och bränner våtmarker för att plantera oljepalm. Våtmarkerna utgörs av flera meter tjockt torvlager, som har lagrat kol i tusentals år. När de brinner frigörs allt detta i atmosfären.

Enligt FN:s klimatpanel står skogsavverkningen för 18 procent av utsläppen av växthusgaser globalt, mer än hela transportsektorn. Det är ett av skälen till att Världsbanken nu satsar 250 miljoner US-dollar för att betala Indonesien, Brasilien och DR Kongo för att bevara sina skogar. Dessutom är de tropiska skogarna viktiga för vattenbalansen i tider av torka såväl som regnperioder, vilket kan få allt viktigare betydelse i ett föränderligt klimat. Ingen vet inte heller säkert hur det förändrade klimatet kommer att påverka odlingsvillkoren, ex tillgången på vatten.

Hållbart i längden?

Indonesien och Malaysia kan på många sätt ses som avskräckande exempel på hur det kan gå om ett land satsar på storskalig produktion utan att ta tillräcklig hänsyn till lokalbefolkningens situation eller effekterna på den biologiska mångfalden.

Miljökommissionären Stavros Dimas har lovat att EU ska ta fram hållbarhetskriterier för biobränsleimport, och kriterier för miljöcertifiering av palmolja specifikt. Förslagen har välkomnats, men också kritiserats, bland annat av Oxfam, för att inte inkludera sociala aspekter av problematiken.

Vad behöver göras? Sawit Watch menar att EU måste ta sitt ansvar genom att revidera sitt mål kring biodrivmedel. EU bör minska utsläppen inom unionen genom att bland annat producera bilar med minimalt bränslebehov och bygga ut kollektivtrafiken. De riktar samtidigt kritik mot den indonesiska regeringen som uppmanas tänka om när det gäller planerna på att expandera produktionen av palmolja. Oxfam menar att EU måste sätta hållbarhet framför sitt mål för biodrivmedel.

Oljepalm.

Biobränsleproduktionens möjligheter att bidra till minskad fattigdom ökar ju mer inflytande lokalbefolkningen har över sin mark och vad den ska användas till. Ju mer anpassad produktionen är till befolkningens överlevnadsstrategier och möjligheter att försörja sig långsiktigt, desto större är potentialen att biobränsleproduktion kan bidra till ursprungsbefolkningarnas rätt till mark och fattigdomsbekämpning. Tyvärr finns få exempel på detta i praktiken, framförallt på grund av storskaligheten. Och frågetecknen kvarstår om produktion av biobränsle är en långsiktig lösning att bromsa klimatförändringarna.