Den nya strategiska planen i mångfaldskonventionen innehåller fem strategiska mål och totalt tjugo operativa mål, varav tre ska vara uppfyllda år 2015 och övriga år 2020. De nya målen kan ses som en sänkning av ambitionsnivån. Kvar finns inte målet att signifikant begränsa förlusten av biologisk mångfald överlag. Istället sägs att 17 % av landarean och 10 % av kust och hav ska vara skyddade i reservat, att alla kända hotade arter ska ha fått förbättrad bevarandestatus och att genetisk variation hos odlade växter och tamdjur ska upprätthållas. Man utelämnar därmed alla icke-rödlistade arter och biotoper utanför skyddade områden och den genetiska variationen hos vilda djur och växter.
Däremot anger målen att ekosystemtjänsterna ska skyddas och restaureras, att ekosystemens återhämtningsförmåga ska förbättras och att förlusten av naturliga biotoper ska halveras, och om möjligt stoppas helt. För att detta ska bli möjligt måste gener, arter och biotoper bevaras och restaureras i massiv skala, och alla näringar måste tillämpa ett strikt hållbart nyttjande. Det nya 2020-målet kommer alltså att kräva krafttag.
Förstärkta insatser
CBM förväntar sig att starka insatser görs på följande områden:
Bevara det som finns kvar av gammal skog. Sådana värdekärnor behövs för att skapa en grön infrastruktur i landskapet. Restaurera försvunna biotoper som våtmarker, både för att skapa större yta av hotade miljöer och för att ge landskapet konnektivitet. Naturvårdsverket har producerat över 200 åtgärdsprogram för olika hotade arter och biotoper. Det är nu dags att genomföra dessa.
Klargör vad hållbart nyttjande med avseende på biologisk mångfald egentligen betyder. Vad innebär det i konkreta termer för svenskt skogsbruk och fiske? I CBD:s definition är det ett nyttjande som inte leder till en negativ trend i biologisk mångfald. Vi har idag inga operativa mål för något sådant, och vi vet inte om vårt nyttjande i enskilda fall är hållbart eller ej.
Vi har en rudimentär bild av hur den genetiska mångfalden ser ut och vilka förändringar som sker på grund av mänsklig aktivitet. Vi måste bli bättre på att övervaka och skydda genetisk mångfald. Ett första steg vore ett nytt husdjursgenetiskt program, som en motsvarighet till det nationella programmet för odlad mångfald (POM).
Vässade redskap
De nya målen fokuserar på redskapen för att åstadkomma bevarande och hållbart nyttjande, exempelvis sektorsintegrering, ekonomisk värdering av ekosystemtjänster, partnerskap och lokalt deltagande, samt effektiv kunskapsförsörjning. Alla dessa redskap behöver slipas. Sektorsintegreringen – både i den meningen att sektorerna tar eget ansvar för bevarande och att sektorerna samarbetar med varandra – måste bli bättre. Inventera och värdera landets ekosystemtjänster och klargör vad det kostar att bevara, respektive inte bevara de tjänster som biologisk mångfald levererar.
Ta bort styrmedel som urholkar biologisk mångfald. Reformera subventionerna i EU:s jordbrukspolitik så att fokus läggs på hållbart nyttjande och produktion av ekosystemtjänster. Världens länder lägger idag mer pengar på subventioner till fisket än värdet av den sammanlagda fångsten. Det leder till utarmade fiskstammar och global orättvisa, vilket knappast är förenligt med de nya målen.
För att nå målen behöver Sverige mer kunskap, men framförallt använda existerande kunskap på ett effektivare sätt. Inom naturvården kan mycket vinnas om alla insatser utvärderas systematiskt som grund för evidensbaserad adaptiv naturvård. Forskningen inom biologisk mångfald måste också bli mycket mer tvärvetenskaplig och ställa frågor kring hur redskapen för bevarande och hållbart nyttjande ska användas så att vi år 2020 lyckas med det som inte höll år 2010.