Jag har gått i skogen sedan 1950 och arbetat ideellt med naturvård i 20 år, i skogar i Hälsingland, Gästrikland, Härjedalen och Åsele lappmark, och lite i Uppland, Dalarna och Norrbotten. Jag har läst statistik och rapporter från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, skogsveten– skapliga arbeten och skogstidningar. Jag har tagit del av många föreningsmedlemmars erfarenheter.

Hur det går med skogens naturvärden kan beskrivas ur två olika perspektiv. Det första är människans: Vi betraktar vad vi har gjort. Vi har skaffat oss ökade kunskaper. Vi har ökat anslagen för säkerställande. Reservatsarealerna har vuxit. Det andra perspektivet är de hotade arternas. De ser vad vi inte har gjort. Vi har inte stoppat skövlingen av deras skogar.

Näringen, regeringen, myndigheterna och nästan alla massmedia väljer människans perspektiv. Jag väljer de hotade arternas perspektiv och ser att det går utför. Större arealer skog med höga naturvärden avverkas än de som sätts i reservat. Arealen skog med höga naturvärden minskar. Framtidsutsikterna för de hotade arterna försämras.

Exempel på utförslöpan

År 2000 tröttnade ideella naturvårdare på att passivt åse den negativa utvecklingen. Nätverket för Naturvård i Svensk Skog bildades. Vi kan inte visa hela sanningen, men vi kan samla exempel på dålig naturvård i skogen. Vi har nu ett par hundra exempel från hela landet*, bl.a. följande.

• Ett gammelskogsområde vid Arvliden, V om Sorsele med minst 7 rödlistade arter, avverkades 1998.
• År 2000 gjordes en ny väg in i skogen på Storberget, 4 mil N om Vilhelmina, för avverkning. De fyra områden, vardera ca 15 ha stort, som har avverkningsanmälts, hyser 14, 13, 10 resp. 10 rödlistade arter.
• År 1997 i Skellefteå kommun befanns 2,8 procent av den produktiva skogen ha så höga naturvärden att den borde tas undan från skogsbruk. Andelen skyddad skog var då 0,48 procent. I slutet av år 2000 har 400 hektar av de tänkta reservatskogarna avverkats, medan bara 240 ha har fått skydd. Andelen skyddad skog har ökat till 0,55 procent.
• Under år 2000 avverkades minst en hektar av Moras finaste tallnaturskog vid Åsklitten. 350-åriga tallar med brandljud och torrakor med bohål avverkades.
• I januari 2002 har en 20 ha stor nyckelbiotop i Dalby, Torsby, av– verkningsanmälts. I området finns gräddticka, vitpudrad svartspik, violettgrå tagellav och brunpudrad nållav. Länsstyrelsen kan inte göra reservat av då det är för litet och pengar saknas. SVS kan inte göra något då det är för stort.
• År 2002 avverkades 8 ha av ett planerat naturreservat på 27 ha i Kärnås, Knätte socken i Ulricehamn. Naturskyddsföreningen bedömer området som den intressantaste barrskogen i kommunen.

Naturskogen försvinner

En grov uppskattning av var de höga naturvärdena finns är att identifiera skog som är 25 år äldre än lägsta slutavverkningsålder och har stått orörd under de senaste 25 åren (SNV rapport 4707, sid. 53). Enligt denna definition fanns 1991 endast 830 000 hektar ”naturskog” kvar, förutom fjällnära skog och reservat. Detta är 3,8 procent av skogsarealen. Siffran torde i dag vara lägre. Bevarandemålet fram till 2010 är enligt Miljömålspropositionen att avsätta ytterligare 900 000 hektar skog. Vi tycks redan ha missat det målet.

Knappt en procent av skogen klassas som nyckelbiotop. Inte ens denna del klarar sig undan avverkning.

Dålig kvalitet på avsättningar

I utvärderingen av Skogspolitiken, SUS 2001, meddelande 2-2002, sid. 32, uppges att storskogsbrukets avsättningar för naturvård endast till en tredjedel håller nyckelbiotopkvalitet och inom små- och mellanskogsbruket är det endast en sjättedel (sid. 21).

Påståendet att det går utför med naturvården i skogen bekräftas – i omvända ordalag – i SUS 2001, meddelande 1-2002, sid. 162: ”Skogspolitikens främsta effekt på den biologiska mångfalden är därför att utarmningstakten av den biologiska mångfalden väsentligt bromsats”.

Blindbock i örtagård

Det nationella miljömålet i skogen hotas av avverkningar i blindo. Förslag till metoder för att stoppa utarmningen har framkastats. Man kunde granska samtliga avverkningsanmälningar ur naturvårdssynvinkel. Man kunde stoppa avverkning av gammal skog i väntan på att den inventeras, speciellt gammal skog som aldrig har varit kalhuggen.

Skogsstyrelsen basunerar ut att skogsnäringen har klarat miljömålet bra. Massmedia granskar inte detta utan för det positiva budskapet vi-dare. Opinionen dövas. Utvecklingen blockeras.

Sanningen är att läget kontinuerligt försämras för de hotade arterna i skogen och att miljömålet i skogen håller på att gå förlorat.