På Linnés tid hade naturforskare sedan länge samverkat i etablerade kontaktnät som hölls samman genom korrespondens. Det var framförallt under utlandsresan som Linné drogs in i dessa kretsar, men det första bevarade brevet från honom är redan från år 1728. Ännu i december 1778 inkom brev till Linné, även om han avled i januari detta år. Korrespondensen omfattar alltså en period av femtio år, och var som mest intensiv under 1750- och 1760-talen. Många brev har dessvärre gått förlorade, vilket gör det omöjligt att uppskatta det totala antalet. De kända breven uppgår till omkring 5 5 00, varav drygt 3 000 är till Linné och drygt 2 000 från honom. Förmodligen har korrespondensen uppgått till ytterligare några tusen brev.

Geografisk fördelning

Geografiskt sträckte sig korrespondensen från Nordeuropa till Sydafrika, och från den amerikanska kontinenten till den asiatiska. Kännetecknande för främst den utländska korrespondensen var att den utvecklades genom utbyte av naturalhistoriska specimina, böcker samt varor och tjänster av olika slag. Eftersom Linné ville ha kunskap om hela världens flora och fauna, drogs fler och fler personer in i brevväxlingen, de flesta av dem tidens främsta naturforskare i sina respektive hemländer. Korrespondensen utvecklades därmed till ett nätverk, ett av många under denna tid, men ett av de mest betydelsefulla. Linnés nätverk omfattade alltså inte bara stora delar av den lärda världen, utan hela världen. Det gör det unikt i många avseenden. Det globala nätverket till trots, var det inom Europa som huvuddelen av korrespondansen skedde. De flesta breven adresserade till Linné från övriga kontinenter kom för övrigt från andra svenskar, främst lärjungar till Linné.

Överlag var dock den utländska dominansen i det närmaste total. Det största antalet brev från utlandet kom från Tyskland, Holland, Frankrike och Storbritannien. Antalet registrerade korrespondenter, som uppgår till drygt 600 – institutioner i form av akademier, lärda sällskap, förvaltningar och universitet inräknade – uppvisar också fler utlänningar än svenskar, drygt 400.

Karaktäristiskt för korrespondensen

Linnés korrespondens rymmer så mycket information att det är nästan omöjligt att med några få ord sammanfatta vad som kännetecknar den bäst. Korrespondensen från Hollandstiden domineras dels av den publicistiska processen i samband med utgivningen av Systema naturae och flera andra verk, dels av det bemötande sexualsystemet fick i andra länder. Från och med att Linné tillträtt sin professur i Uppsala kom korrespondensen dock att få en mer expeditiv och praktisk karaktär. Till den botaniska trädgården i Uppsala skickades frön från snart sagt världens alla hörn, men också pressade växter och andra naturalhistoriska objekt. Dessutom skickades till honom skisser på växter som skulle klassificeras och namnges.

Linné och flertalet av hans korrespondenter publicerade ständigt nya verk, och vägen dit via manuskriptens fullbordande samt kontakter med förläggare och distributörer avspeglas mycket väl i korrespondensen. Övriga frågor som tillmättes stort utrymme i breven, rör vetenskapligt-organisatoriska frågor i största allmänhet, såsom forskningens finansiering, karriärplanering, egen och andras, tillsättningar och utnämningar samt medlemskap i akademier och sällskap. I korrespondensen möter vi dessutom Linné i kretsen av sin familj och sina vänner samt annat som hör vardagslivet till.