Det internationella forskningskonsortiet CGIAR bildades 1971. CGIAR består av 15 forskningsinstitut och arbetar för ett uthålligt bruk av de areella näringarna. Budgeten för 2004 översteg 400 miljoner dollar, vilket gör CGIAR till världens största offentliga program som rör globala livsmedelsfrågor och hållbar utveckling. Arbetet leder till bland annat förbättrat utsäde, nya odlingsmetoder och marknadsåtgärder.
Då: tillgången var fri
CGIAR fanns med i grunden för den ”Gröna revolutionen” 1965–1985, som resulterade i nya högavkastande utsäden av majs, vete och ris. Detta räddade uppskattningsvis 500 miljoner människor undan svält och sparade tropisk regnskog genom att avkastningen på redan befintlig åkermark ökade. Den Gröna revolutionen var ett exempel på produktion av internationell allmännytta. Framgången berodde främst på två grundläggande förhållanden:
- fri tillgång till genetiskt material från hela världen för selektion och växtförädling
- fri tillgång till kunskap och teknologi för att utföra förädlingarna.
Merparten av nödvändig forskning och utveckling utfördes också i den offentliga sektorn vid universitet och myndigheter. Att kunna arbeta på det här sättet förutsätter existens av fria biologiska allmänningar. Alla dessa förhållanden har emellertid ändrats under de senaste 15 åren.
Nu: vetenskapen privatiseras
Termen tillträdesvillkorad vetenskap introducerades för en vidare internationell publik i mitten på 1990-talet. Reaktionen på termen och dess konsekvenser var – för att underdriva – mager! Och det är den fortfarande. I en utvärdering av CGIAR-systemet 1998 konstaterades att omkring 75 % av framtida investeringar i agro-bioteknologi kommer att göras av privata bolag. Kombinerat med nationell äganderätt till genetiskt material enligt mångfaldskonventionen, skapar detta enorma problem för internationell offentlig lantbruksforskning. Det blir helt enkelt svårt att i framtiden sprida allmännyttig kunskap, därför att kunskapen kommer att vara ägd.
CGIAR står nu inför valet mellan att skaffa genetiskt material från suveräna stater med totala ägandeanspråk som skyddas av konventioner, eller från privata bolag. Att jobba med biologiskt material och relaterad information i detta klimat är en oerhört komplex utmaning som kräver nya riktlinjer för friheten att innovera och operera.
Att ta tjuren vid hornen
I februari 2004 stod behovet av att vara proaktiv klart för CGIAR. Jag ombads, som medlem av dess genpolitiska kommitté, att skissa på en studie av CGIAR:s användning av biologiskt material och relaterad information. Undersökningen omfattar ett 90-tal frågor som rör just tillträde till biologiskt material och teknologi nu och i framtiden. Enkäten har skickats till CGIAR:s 15 forskningscentra och kommer att sammanställas under 2005. Förhoppningen är att studien ska ge vägledning om hur man kan ta hänsyn till ägandeintressen och samtidigt fortsätta att producera allmännytta.
Vi väntar oss att i framtiden få se exempel på biologiska råvaror fria för forskning och utvecking, men med äganderättsliga förbehåll för den kommersiella slutprodukten. Gyllene riset, ett ris med pro-vitamin A, är ett exempel på framgångsrikt samarbete mellan offentlig och privat sektor där ett CGIAR-center (IRRI) har fått tillgång till icke-offentligt material för utveckling, och slutprodukten (riset) släpps fritt till småbönder i Sydostasien.
Behovet av klara direktiv för offentlig biologisk forskning
En detalj ur stamträdet över immaterialrätten i Gyllene riset. Varje kryss innebär en bilateral förhandling om att få använda någon annans patenterade egendom eller kunskap. Gyllene riset innehåller drygt 70 sådana delar ägda av 40 olika privata företag.
Samma hinder som CGIAR möter drabbar all offentlig biologisk forskning. Nationella universitet och forskningsinstitutioner kan inte bortse från denna realitet. All internationell förflyttning över landsgränser av biologiskt material och relaterad information med potentiellt kommersiell användning påverkas av reglerna om rätten till nyttan. En proaktiv insats från offentlig sektor liknande den pågående CGIAR-studien är nödvändig om vi vill kunna vara en aktiv aktör i en ägandestyrd forskarvärld. CGIARs roll i en ny grön revolution handlar i slutändan om rätten till kunskap och de fattiga. Det är avgörande att vi lyckas hitta fungerande nya bryggor mellan de privata och offentliga sektorerna för att uppnå målet att låta vetenskapen tjäna alla medlemmar av samhället.