Torbjörn EbenhardFoto: Foto: Mette Svejgard
Världens länder har misslyckats med att nå målen i FN:s Konvention om biologisk mångfald (CBD). Inte ett enda av de 20 globala Aichi-målen för biologisk mångfald i CBD:s nu gällande strategi har uppnåtts fullt ut, och för flera mål har utvecklingen gått åt fel håll. Detta är det dystra resultatet i rapporten Global Biodiversity Outlook 5, som utvärderar läget nu när vi kommit till strategins slutår 2020. Hur kunde det gå så illa?
Realistiska eller relevanta mål?
Det har spekulerats i att Aichi-målen skulle ha varit för orealistiska, otydliga och svåra att följa upp. Inför arbetet med att ta fram en ny strategi har många förhandlingsdelegationer sagt att målen nu måste bli SMART:a, vilket står för specifika, mätbara, nåbara (Achievable), relevanta och tidsatta. Vissa förhandlare argumenterar för att R ska stå för realistiska, istället för relevanta. Jag ser detta som ett sätt att medvetet försöka sänka ambitionsnivån. Realistiska mål, i den meningen att vi kan nå dem utan att egentligen anstränga oss, duger inte när utmaningen att bevara biologisk mångfald kräver en genomgripande samhällsomställning. De relevanta mål som behövs nu kan kanske ses som orealistiska, men alternativet att fortsätta förlora biologisk mångfald är än mindre realistiskt, om vi ska åstadkomma en hållbar utveckling. Faktum är att Aichi-målen var tillräckligt tydliga och ambitiösa, men parternas genomförande har brustit kapitalt. CBD:s parter, världens länder, har satt egna nationella mål som oftast lagts på en klart lägre ambitionsnivå än de globala målen, och sedan har inte heller tillräckligt gjorts för att nå dessa lågt satta mål.
Planen för 2020 – innan pandemin
Det var planerat att CBD under supermiljöåret 2020 skulle anta sin nya strategi och de nya globala målen, vid ett partsmöte (COP15) i Kunming i Kina i oktober. Arbetet med att ta fram den nya strategin, som så här långt kallas för Post-2020 Global Biodiversity Framework, startade redan för två år sedan, när förra partsmötet stakade ut vägen framåt med en bred förankringsverksamhet hos intressenter av olika slag, inte bara parterna. Ett särskilt arbetsorgan för beredning av ramverket inrättades, en open-ended working group (OEWG) som består av samtliga parter, med en planerad serie på tre möten. Till det andra mötet med OEWG, som hölls i Rom i början av detta år, hade arbetsgruppens två ordföranden tagit fram ett förslag till ramverk, så preliminärt att det kallades för ett nollutkast (zero draft). Efter omfattande inspel från parterna under mötet gjorde ordförandena en ny version (updated zero draft), som sedan skulle genomgå vetenskaplig och teknisk granskning av CBD:s vetenskapliga underorgan (SBSTTA) vid ett möte i maj. Detta skulle direkt följas av en diskussion kring hur den nya strategin skulle förses med bättre genomförandemekanismer, vid ett möte i konventionens underorgan för implementering (SBI). Därefter skulle arbetsgruppens ordföranden ta fram ett första formellt utkast, för skarp förhandling vid OEWG:s tredje möte i juli i Calí, Colombia. Sedan skulle ett andra utkast, med bred förankring bland parterna och andra intressenter, gå till COP15 i oktober, för ett storstilat beslut, med en vision, mission och långsiktiga mål till 2050, och milstolpar för de långsiktiga målen samt åtgärdsmål till 2030.
Så här kunde det se ut innan pandemin, i internationella förhandlingar om mål för biologisk mångfald. Nu försöker man inom Konventionen för biologisk mångfald (CBD) hitta nya arbetssätt för att föra processen framåt. Bilden visar en session under arbetsgruppmötet OEWG2 i Rom i vintras – en ”open-ended working group”, ett särskilt arbetsorgan för beredning av ramverket till CBD:s nya strategi.Foto: Torbjörn Ebenhard
…och den bistra verkligheten
Så blev det inte. De sista dagarna vid OEWG-mötet i Rom började Italien införa sina restriktioner mot covid-19, och vi mötesdeltagare fick förhållningsregler och feberkontroll vid varje inpassering. Därefter har förhandlingarna i princip stått still. Det har hållits många möten, men alla av informell och konsulterande natur. Det mesta har handlat om hur processen ska tas vidare, inte om själva sakfrågorna i förhandlingen. Ett undantag var den virtuella mötesserie som dryftade vad hållbart nyttjande är, och borde vara, där CBM:s föreståndare Tuija Hilding-Rydevik deltog. Inget av de formella förhandlingsmötena har hållits, och vi har ingen tidtabell för när de faktiskt kan hållas. Diskussioner pågår nu om hur förhandlingarna skulle kunna genomföras virtuellt. Hur kan processen fortskrida? Konventionens regelverk, till exempel för hur möten får genomföras och beslut fattas, är skrivet för fysiska möten, och det är inte självklart hur det kan omföras till virtuella möten. Hur säkerställer man att det bara är personer med givet förhandlingsmandat som deltar i beslutsfattandet? Hur får man till ett konsensusbeslut som hänger på att den som vill invända kan göra sin röst hörd? Hur sköter man korridorsnacket, lirkandet och kohandeln via en mötesapp? Sverige och övriga EU vill nu ändå se att vi går framåt, och börjar förhandla virtuellt, men det finns ett motstånd från andra länder. Delvis är detta helt förståeligt; det är inte alla länder som har samma resurser för virtuella möten som vi har i Sverige. Men samtidigt finns också misstanken att det handlar om ett medvetet förhalande av processen.
En global strategi behövs
Redan före corona-pandemins utbrott stod CBD inför en massiv utmaning: förlusten av biologisk mångfald fortsätter, och accelererar, och för varje dag som går minskar möjligheterna att nå till exempel FN:s agenda 2030 för hållbar utveckling och Klimatkonventionens Parisavtal, som båda vilar på antagandet att vi kan nyttja de ekosystemtjänster naturen erbjuder. Det handlar om människans möjlighet att försörja en växande befolkning, att undvika och/eller minska effekterna av en klimatkris, och att undvika ett sjätte massutdöende i jordens historia. För detta behöver vi en ny global strategi för biologisk mångfald med ambitiösa och relevanta mål, och vi behöver besluta om den nu.